Berättelsen om Levin och Kitty är mer intressant än den om titeln antyder är den främste, den mellan Vronskij och Karenina. Personskildringarna och det sociala spelet är bokens starkaste sida. Tolstojs stil påminner mycket om Dostojevskijs.
Långsammare blir det när Tolstoj försöker få fram sina politiska idéer. Jordbruksfrågan på 1800-talet i Ryssland är ingenting som berör mig idag, därför blir Levins tankar kring detta ganksa ointressanta.
|
(43 år)