Enid Blyton 1897-1968 "the most savagely anti-parent auther of her generation" O. D. Edwards (New Edinburgh Review, 1978)
Ibland plockar man fram sina slitna ungdomsböcker, som t. ex. Blytons Fem-böcker; Fem söker en skatt, Fem på rymmarstråt... Av något skäl. Kanske för att återkalla något. Vad var det egentligen som gjorde ett så starkt intryck? Vid ett sådant där tillfälle gick jag lite längre. Jag läste en biografi om Enid Blyton (av Barbra Stoney, 1972/92); ett märkligt författarfenomen. En dotter hade också skrivit om henne; en förfärande psykologisk biografi (Smallwood, 1989). Vad kunde man se av detta i hennes böcker?
När Enid Blytons hundrårsminne inträffade uppmärksammades det på en rad sätt. Hennes författarskap presenterades i TV4 som ett inslag i en serie författarporträtt (13 nov 1996); Metro skrev om henne (7 maj 1996) under rubriken: "Barnhjältar som skildrar könskampen - forskare ger de klassiska Fem-böckerna en ny innebörd". Vad som framgår av dessa återblickar är att Enid Blyton är en långt ifrån slätstruken författare. Långt mer än vad hennes rykte låter en tro, problematiserade hon borgerlighetens konventioner. Fem-böckerna skrevs på 1940-talet och översattes till svenska på 50-talet. Det var nog ingen slump att Astrid Lindgren var inblandad. Läs rubriken ovan; den uttrycker uppfattningen att hon tog barnens parti mot en naivt egenrättfärdig vuxenhet - och detta är nog orsaken till den oerhörda framgången hos unga läsare. Dessutom har hon i sina bästa stunder gestaltat en annan flickroll än vad som förväntades i hennes samtid.
I Blytons Fem-böcker finns ett blänk av denna konflikt mellan unga och vuxna, och här finns en stridbar feminist. Men detta sjunker undan allteftersom bokserien blir allt längre och försvinner slutligen i gruset. Det finns ingen anledning att idag vifta bort den kritik som hon blivit ryktbar för; massproducerade äventyrshistorier med schablonmässigt skildrade människor, och vad därmed följde av upprepning, och flack stil. Man kan diskutera massupplagorna, och det kommersiella framgångsreceptet. Ändå finns det här också något annat, en gömd personlig problematik, kanske till och med en tragik, vilket biografierna låter en ana.
Lasse Rabenius
|