Märklig litteratur, svår att recensera. I långa st.. Visa hela

Märklig litteratur, svår att recensera. I långa stycken är det långtråkig och träig läsning med alla upprepningar och redogörelser för olika släktskapsförhållanden. Gamla testamentet upplever jag som motbjudande i sitt kvinnoförakt och alla sina vidriga våldspornografiska skildringar. Nya testamentet är däremot många gånger en källa till tröst och uppmuntran om än lite knastrigt torr i sitt språk. Med tanke på hur länge sedan det var som Bibeln skrevs, kan man när man läser konstatera att människan nog varit på samma sätt i alla tider; samhällena och levnadsförhållandena förändras men människan förblir sig lik.

Tvingades läsa den här tegelstensromanen över en n.. Visa hela

Tvingades läsa den här tegelstensromanen över en natt, då jag studerade litteraturvetenskap för 21 år sedan, för att klara av skrivningen följande dag och har ända sedan dess avskytt bara att höra talas om "Brott och straff" ända tills nu i julhelgen, då jag läste den på nytt. Nu har jag ändrat uppfattning. Trots sitt tämligen usla språk och bitvisa långrandighet, alltför många namn att hålla reda på osv, måste jag säga att det är den bästa deckare som någonsin skrivits (även om jag är övertygad om att många nutida deckarförfattare kan sin Dostojevskij). Mest imponerad blir jag av författarens människokännedom. Hade Dostojevskij levt idag hade han kanske varit psykolog.

Helt sanslöst rolig roman, som inte bara handlar o.. Visa hela

Helt sanslöst rolig roman, som inte bara handlar om militärlivet i Österrike-Ungern under första världskriget, utan minst lika mycket om samhället överhuvudtaget som det ser ut än i denna dag. Genom Svejks närmast autistiska sätt att betrakta världen och reagera på den avslöjas obarmhärtigt det många gånger fåniga spel, som inte bara politiker och militärer bedriver utan även människor överlag. En mycket träffsäker nutidssatir, tycker jag, vilket förvånar mig, eftersom boken skrevs i Tjeckien för 80 år sedan.

Lika spännande skriven som en triller men ganska s.. Visa hela

Lika spännande skriven som en triller men ganska svårläst för den som inte har någorlunda goda förkunskaper i matematik och logik. Behandlar paradoxer och så kallade eviga slingor, som exemplifieras av Bachs fugor, Eschers underfundiga teckningar, och Gödels matematik. Blev något av en kultbok kring mitten av 80-talet, så jag köpte den och läste men förstod till en början inte så mycket, eftersom jag är humanist och inte naturvetare. Som väl är tål boken att läsas om och åtminstone jag har förstått mer och mer vid varje genomläsning.

En underhållande sk generationsroman, skriven i un.. Visa hela

En underhållande sk generationsroman, skriven i ungefär samma formlösa stil som beatnik-generationens: "On the road" av Kerouac. Texten kan kännas svårläst i början för den som inte är van vid liknande prosa men ganska snart sugs man in i stämningen och läser av bara farten, även om man inte hänger med alla gånger i vändningarna. Åtminstone var det så för mig, när jag läste. Jag har dock läst boken endast en gång. Den gav ingen lång eftersmak eller mersmak, så som andra böcker har en förmåga att göra.
Boken är inte självbiografisk i egentlig mening. Då Lundell fått frågor om vissa mer eller mindre spektakulära episoder i romanen, har han skrattat och sagt att han själv aldrig ens har varit med om någonting liknande. Jag förmodar alltså att fantasin flödade ganska fritt hos den då 26-årige Ulf, som för övrigt nästan samtidigt, som Jack gavs ut, även släppte sin första LP-skiva. Recensionerna på den tiden blev goda; både när det gällde musiken och när det gällde litteraturen.
Det jag nu idag kan avundas Jack och hans vänner är deras relativa frihet; att de kan arbeta några veckor och sedan säga upp sig från sina jobb, leva loppan för pengarna så länge de varar och sedan kvickt och enkelt kunna skaffa sig ett nytt arbete. Det var tider det! Inte utan att man blir lite nostalgisk. Idag är tillvaron långt ifrån lika bekymmersfri för den unga generationen.

En kort roman (eller lång novell) skriven på ett m.. Visa hela

En kort roman (eller lång novell) skriven på ett mycket suggestivt sätt. Med sitt anti-kolonialistiska budskap är den lika aktuell idag, som då den skrevs för drygt 100 år sedan. I övrigt en mångbottnad berättelse, som är öppen för de mest skilda tolkningar. Mycket läsvärd.

Den första av böckerna i Narnia-serien jag läste o.. Visa hela

Den första av böckerna i Narnia-serien jag läste och den enda av dem jag har läst flera gånger. Här framträder den kristna symboliken som tydligast. Detta är dock inget man behöver bry sig om ifall det stör en. Boken är ingen predikotext. Det är istället en av många spännande fantasy-romaner av samme författare.

Helt klart den bästa boken i hela Narnia-serien ty.. Visa hela

Helt klart den bästa boken i hela Narnia-serien tycker jag. Hela berättelsen här är genomsyrad av en slags magisk känsla, som saknas i de övriga böckerna. Färden över havet mot öster, som verkar oändlig, och där allt sällsammare ting inträffar, väcker hos en själv som läsare en närmast hisnande förundran över världsalltet; det vi ibland brukar kalla kosmos. Nu är hela serien läsvärd och kan i stort sett läsas i vilken ordning som helst eftersom varje bok är fristående men vill man till att börja med nöja sig med en är "Kung Caspian och skeppet Gryningen" ett umärkt val.

Har den här veckan lyssnat på "Ondskan" som talbok.. Visa hela

Har den här veckan lyssnat på "Ondskan" som talbok i uppläsning av Guillou själv och redan från första stund satt jag som klistrad och har knappt kunnat tänka på annat än handlingen i boken. Den var verkligen gripande. Ömsom skrattade jag, ömsom blev jag upprörd och ömsom blev jag blank i ögonen. Sällan har jag blivit så totalt uppslukad av en bok. Den är mycket spännande skriven på ett något raljerande sätt, som får mig att vilja kalla den för en svart fars. Den handlar om ensamhet, utanförskap, en hård och oförstående omgivning; om att kämpa i underläge med mycket dåliga odds och ändå vägra ge upp. Högaktuell och mycket läsvärd.

Denna bok är varken en anklagelse eller en bekänne.. Visa hela

Denna bok är varken en anklagelse eller en bekännelse, lär Remarque ha sagt. Avsikten har snarare varit att försöka berätta om en generation; "den förlorade generationen", som förstördes under kriget, även om den undkom granaterna...

Intressant, fast nog låter det som en efterkonstruktion, tycker jag.

Romanen är Remarques debutverk och i mitt tycke det enda av egentligt läsvärde, som han skrev. De romaner han senare fick utgivna är mera lättviktiga, fastän de också kunde handla om krigets fasor. Jag har t ex läst en bok, där handlingen utspelade sig i ett koncentrationsläger under det andra världskriget. Det var längesedan jag läste den och jag minns inte titeln längre.
"På västfronten intet nytt" har jag däremot läst flera gånger och den är, tillsammans med Väinö Linnas roman "Okänd soldat", den bästa krigsskildring som någonsin skrivits, tycker jag.
Titeln är ironisk och anspelar på vad som ofta brukade stå i tidningsrubrikerna...ingenting nytt från skyttegravarna. Remarque visar att det verkligen hände någonting i skyttegravarna i Flandern. I den leriga gyttjan blev soldaterna dödade eller invalider för resten av sina liv i det mer eller mindre konstanta granatregnet. Ideligen blir de kommenderade upp ur sina lerdiken för att gå till meningslösa attacker mot fienden endast ett hundratal meter bort; bara för att ögonblickligen bli dödade allesammans av kulsprutornas eld. Kriget är inget hjältemodigt äventyr och det är ingen ära att dö för fosterlandet; något som många annars på fullt allvar trodde på den tiden.
Alltsammans skildras enkelt och rakt på sak; utan några som helst skygglappar.
Den litterära riktning som Remarque ingår i har med fog kommit att kallas för "Den nya sakligheten".

Det här är ett alldeles ypperligt religionslexikon.. Visa hela

Det här är ett alldeles ypperligt religionslexikon, som jag ofta använder.
Lättfattligt och ändå tämligen uttömmande beskrivs här allt med anknytning till religion; från A till Ö.
Många gånger när jag slår upp en term eller ett begrepp, står det flera ord i texten, markerade med en asterisk; vilket betyder att orden är alldeles egna uppslagsord, som det redogörs för på andra ställen i lexikonet. På så sätt har jag kunnat bli sittande i timtal och bläddra fram och tillbaka mellan sidorna, trots att jag från början bara var ute efter förklaringen på ett enda ord. Jag har lärt mig mycket om världsreligionerna på så sätt.

Enda "felet" med denna digra volym är att den också är ganska tung, så det är ingen bok som jag gärna bär med mig; t ex till badstranden, som läsning.

Ett exempel på tidig New age-litteratur. Boken utg.. Visa hela

Ett exempel på tidig New age-litteratur. Boken utgör en enda lång lovsång till de hallucinogena drogerna och deras förment medvetandehöjande egenskaper. På den tiden boken skrevs visste man inte så mycket om dessa medels skadliga verkningar. I senare böcker av Castaneda har det drogromantiska inslaget för övrigt tonats ner.

Den första bok av Jostein Gaarder som jag läste oc.. Visa hela

Den första bok av Jostein Gaarder som jag läste och den bästa, tycker jag. "Sofies värld" blev för mig inkörsporten till ett intensivt studium i filosofi, för boken är lika mycket en filosofihistoria, framställd på ett lättfattligt sätt, som en spännande roman. Inspirerande, intressant och tänkvärd. Ställer bl annat frågor om den sk fria viljan. Innehåller en del överraskande vändningar. Vad är det för slags bok man läser egentligen?

Enligt omslagets text har boken höga litterära kva.. Visa hela

Enligt omslagets text har boken höga litterära kvaliteter, vilket jag ställer mig frågande till. Språket är uselt och fyllt av schabloner. De skildrade personerna blir aldrig riktigt levande men intrigen är väldigt spännande; åtminstone bitvis och finalen är minst sagt gastkramande.

Som vanligt skriver Fredriksson lättillgängligt oc.. Visa hela

Som vanligt skriver Fredriksson lättillgängligt och medryckande om svåra ämnen. Spinoza är ju inte precis känd för att vara lätt att förstå men i den här framställningen tycker åtminstone jag att dimmorna kring denna mycket intressanta filosof skingras.

Jag läste hela boken "Tao enligt Puh" och då fann.. Visa hela

Jag läste hela boken "Tao enligt Puh" och då fann jag den rolig och underhållande och bitvis också tänkvärd, även om helhetsomdömet blev att den inte var så väldigt djupsinnig, trots allt.
Ändå tyckte jag att boken var tillräckligt bra för att även "Te enligt Nasse" skulle väcka mitt intresse, fast där tröttnade jag snabbt och läste aldrig ut boken. Den framstod mest som trist och larvig och flera gånger under läsningen utropade jag: "Men Herregud!" eller något liknande.
I efterhand tyckte jag inte lika mycket om "Tao enligt Puh" heller.
Det är absolut ingen bok jag vill återvända till och när jag nyss letade efter den, hittade jag den inte. Boken har tydligen för länge sedan förpassats från min bokhylla och lika bra är väl det, tror jag.

Skojig läsning för stunden men absolut inget som s.. Visa hela

Skojig läsning för stunden men absolut inget som stannar kvar, så som riktigt bra litteratur kan göra. Ungefär som en kopp kaffe och en semla alltså. Gott så länge det varar.

Boken har fått mycket beröm men själv uppfattade j.. Visa hela

Boken har fått mycket beröm men själv uppfattade jag den som långrandig med alla sina detaljerade beskrivningar och obehaglig på ett diffust sätt. Vad är egentligen budskapet om det nu finns något sådant? För mig verkade budskapet vara att övertyga läsaren om den nyliberala ideologins förträfflighet; själv är bäste dräng, bra karl reder sig själv osv.

En mycket läsvärd bok. Här ser man vad "byalagstän.. Visa hela

En mycket läsvärd bok. Här ser man vad "byalagstänkande" kan ställa till med. Det får Linda klart för sig. Man får en känsla av att många vet mer än vad de avslöjar för polisen. Indirekt håller de därmed den skyldige bakom ryggen. Tragisk och gripande i sin skildring av Gunder, som trots att han är en vuxen man, förefaller vara så liten och hjälplös. Intressant att det inte klart uttrycks vem mördaren är. Det verkar nu inte vara så viktigt för författaren, misstänker jag. Det viktiga är att gestalta en tragedi och där har Fossum verkligen lyckats. Man lider med framförallt Gunder men även med andra.