|
NEJ! Man måste vara inloggad medlem för att spara vänner. Alla personer/medlemmar du angett som vän kommer finnas i en lista på din personliga medelemsida.
Emilia (45 år)
Senast inloggad 17 sep. 2005 Besökt boksidan 36 ggr.
|
Tot. 16 recensioner Snitt-Betyg: 3,62
|
Nedan visas alla recensioner skrivna av Emilia
Titel |
Författare |
Recension (inledning) |
Betyg |
Datum |
|
Brott och straff | Dostojevskij | | 5 | 04-07-12 | | Da Vinci-koden | Brown | Da Vinci Koden är en spännande och välskriven deck.. Visa hela | 2 | 05-02-23 | | Da Vinci Koden är en spännande och välskriven deckare. Bokens kvalitet ligger just i detta, kanske inte i så mycket mer än detta, men det räcker dock för att göra den läsvärd. Den debatt som väckts runt hurvida det Dan Brown skriver om är "sant" eller inte förvånar mig, då de historiska upplysningarna i boken är så otroligt banala. Vad han påstår som historiska fakta om kyrkan- att Nya Testamentet fastställdes i Nicea år 325 och att man då valde mellan ett antal texter, att det inte fanns någon enighet fram till flera århundraden efter Kristus om hurvida han var gudumlig eller ej (även om den debatten var långt med komplicerad än hur Brown framlade den), att bilden av Jesus blivit formad av historien och av intressen, att vi vet otroligt lite om den historiska personen Jesus och att han teoretiskt sett kunde ha varit gift med Maria Magdalena, att det finns gnostiska evangelier (även om det inte är särskilt trovärdigt att seriösa forskare lägger fram innehållet i dessa som historiska fakta), att kyrkan haft ihjäl en massa människor i samband med inkvisition och korståg, däribland s.k. tempelriddare, att Opus Dei av många betraktas som en sekt osv - är saker som man får reda på i vilken elementär kurs som helst i medeltidshistoria eller kyrkohistoria. I övrigt påstår Brown att de dokument, ritualer, kontverk och byggnader han pratar om existerar, vilket är något annat än att påstå att innehållet i dem är sanna. Vad som sedan visar sig bekräftat av alla myter om den heliga graal och om Maria Magdalena osv i handlingen i deckaren betyder inte att Brown menar att dessa är sanna. Han påstår inte i sitt förord att allt som står i romanen är sant, utan att de organisationer och dokument som förekommer i boken (dokumenten som skulle "bevisa" det hela figurerar ju aldrig i boken) existerar, vilket inte torde vara särskilt kontroversiellt. Och för övrigt: även om nu Brown verkligen skulle tro på gnostisismen och gamla rekigiösa myter, så är väl inte det heller det så upprörande. Massor med böcker har givits ut där författare presenterar religiösa trosföreställningar som sanningar. Boken är en deckare, inte en vertenskaplig avhanling. (Som sådan skulle den givetvis vara skrattretande). Det löjliga med boken är valet av huvudpersoner. Att en ansedd symbolforskare och en berömd religionshistoriker skulle ägna sig åt populärvetenskap, anse högst tvivelaktiga dokument som vetenskapliga fakta, ägna sig seriöst år gamla myter och till råga på allt behöva påminna varandra om ovanstående elementära historik är inte särskilt övertygande. Sofie å sin sida, är fullständigt obildad i sin egen kyrkas historia, behöver flera sidor för att se i en målning hon har framför sig att Maria Magdalena sitter vid Jesus sida, och är trots att hon ska vara kryptolog inte särskilt duktig på kryptologi. Dan Brown hade gjort boken lite trovärdiare om han hade valt som huvudpersoner tre gymnasieelever som jobbar som sommarvakter på Lovren, istället för att låta en världsberömd historiker vara sämre på historia än vilken historiestudent som helst och en kryptolog vara sämre på att lösa koder än bokens läsare. Tur att han inte lade en kriminolog till sällskapet, med tanke på hur hopplöst dåligt sällskapet är på att förutse hur polisen ska bete sig. Annars är boken, som sagt, väldigt spännande, och det är kul att den är utsmyckad med konst, symboler, hemliga sällskap och konspirationsteorier. | Den skrattande polisen | Sjöwall | En trevlig liten deckare. Inget mästerverk, men vä.. Visa hela | 3 | 05-03-20 | | En trevlig liten deckare. Inget mästerverk, men välskriven, med levande karaktärer och tankar om det svenska samhället som faller in naturligt i boken. | Doktor Glas | Söderberg | Boken är ett inte helt överflödigt tillägg i litte.. Visa hela | 3 | 05-02-25 | | Boken är ett inte helt överflödigt tillägg i litteraturen om moralen i mord. Att jämföra den med Brott och straff känns nästan orättvist då den befinner sig på en så totalt annorlunda litterär nivå än Dostojevskijs mästerverk. Doktor Glas bör, tycker jag, snarare ses som en liten tänkvärd skrift. Hela histoiren är rätt nedtonad, och inte särskilt medryckande, men kanske är det just i detta, paradoxalt nog, som, tycker jag, dess orginalitet ligger. Man förväntar sig inte att en bok som ställer sig den farliga och provocerande frågan om hurvida man har rätt att döda en annan människa ska vara så cynisk och nästan likgiltig, och till slut knappt ge ett svar på frågan. I slutet saknar man inte prästen, han framställs inte som tillräckligt osympatisk att man innerligt ska önska att han ska dö, men inte heller som så mänsklig att man kan bry sig särskilt mycket om det resultatet. Glas börjar visserligen besväras av mardrömmar och viss ångest efter mordet, men han ter sig egentligen varken lyckligare eller olyckligare än tidigare. Hurvida det hela varit till för- eller nackdel för Helgas del utreds just inte; Glas vill gärna tro det, men hennes kärlekshistoria tar slut, och man vet inte om hon egentligen avskydde prästen tillräckligt mycket för att önska livet ur honom. Man får helt enkelt inte reda på tillräckligt om någon av karaktärerna för att kunna veta hurvida Doktor Glas i sina cyniska beräkningar tänkt rätt, och man är således kvar vid sin utgångspunkt: Förmodligen fördömmer man mord rent moraliskt sett, men han egentligen ingen direkt åsikt om hur förkastligt just detta var. Häri skiljer sig Doktor Glas från Brott och straff och Terese Raqine: de böckerna slår visserligen inte heller ett slag för de mördade personerna, och deras värde för mänskligheten, men inriktar sig nästan uteslutningsvis för den inbyggda moraliska spärr som vi har mot mord, och som så småningom hinner upp mördarna. Söderbergs bok bekymmrar sig inte så mycket över konsekvenserna av mordet, och i sin cynism är det bitvis även mycket rolig. Ingen bok som, tycker jag, alltså varken engagerar eller stannar länge i ens medvetande, men som trots allt har sin orginalitet. | Död i Garnethill | Mina | En väldigt bra bok, med intressanta personbeskrivn.. Visa hela | 4 | 04-07-11 | | En väldigt bra bok, med intressanta personbeskrivningar där huvudpersonens även ofta irrationella beteende känns trovärdigt. Mer än bara en deckare. | Enligt Maria Magdalena | Fredriksson | Idén till boken är bra, vilket också är dess bästa.. Visa hela | 2 | 04-07-12 | | Idén till boken är bra, vilket också är dess bästa sida. Språket är krystat och jag får känslan av att författen ibland tar sig alltför stora friheter med utsmyckandet av historien, då den ju ska bygga på en mer eller mindre historisk person. | Exil | Mina | Uppföljaren till Död i Garnet Hill torde inte göra.. Visa hela | 4 | 04-07-11 | | Uppföljaren till Död i Garnet Hill torde inte göra den som tyckte om den första boken i triologin besviken. | Inte utan min dotter | Mahmoody | En otroligt dålig och fördomsfull bok, vilket både.. Visa hela | 1 | 04-07-11 | | En otroligt dålig och fördomsfull bok, vilket både Betty Mahmoody och hennes spökskrivare ansvarar för. Boken redogör inte bara för huvudpersonens självklart otäcka uppleverser i Iran, utan är även fullspäckad men nedlåtande kommentarer om hur smutsga och ocivilicerare iranier är. Vid ett tillfälle berättar hon t.ex. upprört om hur iranierna försöker trampa på hennes amerikanska renlighet genom att vilja hindra henne från att duscha varje dag (vilket enligt henne bekräftar hur fruktansvärt ohygieniska värdlandets invånare är). Hon är alltså tillräckligt oinformerad om området mannen som hon gift sig med kommer ifrån för att inte veta att de t.o.m. hänt att de krigats om vattnet där, då det inte finns i det överflöd hon är van vid. (Hon uttrycker också ilska över de "lögner" hon hör om att USA skulle stödja Saddam Hussein i hans krig mot Iran...). Redan innan hon blir instängd och misshandlad är hon fientlig och totalt ointresserad av landet hon kommit till, och hon vet faktiskt inte alls tillräckligt mycket om för att uttrycka de negativa och fördomsfulla åsikter som kommit att övertyga många läsare, då hon i stort sett under hela sin vistelse varit instängd i ett hus , och endast i kontakt med en familj. Nästan varje iransk person som förekommer i boken, utanför den familjen, hjälpte henne faktiskt att fly. Hennes inställning i boken blir ibland närmast absurd, som då hela hennes tillvaro verkar lysas upp av möjligheten att åka på en veckas semester med sin våldsamma man på den iranska kusten i hopp om att huset de ska till ska vara lyxigt (med detta verkar alla hennes problem som bortblåsta), men självklart är också semesterhuset obekvämt och smutsigt i detta för henne hopplösa land, och tillvaron känns på nytt svart. Betty Mahmoody vill på något vis anklaga Iran som land för den "förvandling" hennes man går igenom efter att de kommit dit, även om det framgår av boken att hon redan innan resan mer eller mindre förstått vem hon hade gift sig med. Jag vill härmed inte förneka det fruktansvärda i hennes upplevelse, men bokens huvudbudskap är kulturellt och rasistiskt. Språket är journalistiskt och dåligt men lättläst, och detta, tillsammans med dess populära fördomsfullhet torde vara nyckeln till dess framgång. | Lasermannen | Tamas | En väldigt välskriven och tänkvärd bok. | 5 | 05-05-03 | | Populärmusik från Vittula | Niemi | Kul bok. | 3 | 04-07-11 | | Porträtt av konstnären som ung | Joyces | Förmodligen intressant stilmässigt och litterärt,.. Visa hela | 2 | 04-07-11 | | Förmodligen intressant stilmässigt och litterärt, men hopplöst tråkig. Den "subjektiva" tidsföljden är förvirrande, då det är svårt att framkalla det intresse och koncentration som skulle krävas för att uppskatta metoden. Det är inte svårt att begripa varför Joyce inte var förstådd i sin tid. | Processen | Kafka | En av de bästa böckerna jag läst. Aldrig tråkig, och alltid aktuell. | 5 | 04-07-11 | | Röda rummet | Strindberg | Röda Rummet är en av Strindbergs bästa böcker. Den.. Visa hela | 5 | 05-02-23 | | Röda Rummet är en av Strindbergs bästa böcker. Den är till stor del självbiografisk och handlar om en ung Strindberg och dennes funderingar om sin omvärld. Den är skrivet med ett fantastiskt språk som inte går att ta miste på, och är bitvis väldigt rolig. | Thérèse Raquin | Zola | Bra och nästan sadistiskt otäck. Moralisk och intr.. Visa hela | 4 | 04-07-11 | | Bra och nästan sadistiskt otäck. Moralisk och intressant, men inte särskilt medryckande. | Vita tänder | Smith | En väldigt bra, rolig och intelligent bok. | 5 | 04-07-11 | | Älskaren | Yehoshua | Otroligt bra bok, Yehoshua är en av Israels viktig.. Visa hela | 5 | 04-07-11 | | Otroligt bra bok, Yehoshua är en av Israels viktigaste nutida författare, tyvärr fortfarande inte särskilt känd i Sverige. Han är unikt skicklig på att beskriva mänskliga relationer med både humor och allvar. Vidare ger boken en både varm och kritisk inblick i det israeliska samhället.
|
|
|
|
|