"Först kommer du at le och sedan kommer du att gråta – kom inte och säg att jag inte varnat dig." skriver berättaren i början av boken Undrens tid, och hans varning är befogad. Det här är en känslosam berättelse om den spröda första kärleken, tron på en helande Gud mitt i katastrofen, och om helande och upprättelse mellan människor.
Berättelsen utspelar sig i Beaufort, North Carolina 1958. Landon Carter är 17 år, ganska oansvarig och med i skolans innegäng. Han har dejtat mer än en tjej och till och med trott att han varit kär. Landon och hans kompisar är otroligt nedlåtande mot Jamie, baptistpastorns dotter, som de brukar driva med eller prata bakom hennes rygg. Mest för att hon alltid är snäll och vänlig mot alla och allmänt hjälpsam, men också för att hon alltid går omkring med sin döda mammas Bibel under armen.
När Jamie och Landon får huvudrollerna i skolans årliga pjäs kunde han aldrig föreställa sig att mötet med henne skulle förändra hans liv för evigt. Han inser att det finns mer under ytan och att hans eget liv kanske inte är så fantastiskt trots allt. Nästan mot sin vilja inser han att han håller på att bli kär i henne.
Men Jamie bär på en mörk hemlighet som gör att livet ställs på ända och att de båda måste omvärdera allt de trott på. Jamie måste omvärdera sin tro, och Landon hela sitt liv. Vad finns egentligen kvar när allting rämnar? Och hur vet man vad det är att ”göra det rätta”?
Nicholas Sparks stil är rolig och storyn flyter på bra. Man kan knappast lägga den ifrån sig, utan bara måste veta hur den slutar. Kommer deras kärlek att överleva, och kommer Jamie också att göra det? En riktig bladvändare för soffan i höstmörkret alltså.
|
(52 år)