|
Nya recensioner sen senaste besök
| Natriumklorid | Jussi Adler Olsen |  En ganska så orealistisk historia som därför inte känns så intressant. Adler Olsens första böcker i serien om Avd Q var bra, men har efterhand tappat lite. Synd, hoppas han kommer tillbaka på banan igen. | | Betyg 2 chrille112 | 2024-11-21 08:32 |
| Två soldater | Anders Roslund |  Två soldater fristående del serien, en kriminalroman med fokus på gängkriminalitet. Roslund & Hellströms böcker handlar om olika samhällsproblem och i denna bok är en ingående beskrivning av livet i de utsatta områden i Stockholm och hur barn successivt dras in den kriminella livstilen som slutar i bästa fall mee bortskjutna knäskålar eller i värsta fall under markytan. Det är viktiga problem som dessa två författare lyfter fram, men trots att i flera recensioner som jag har läst där flera skriver det är deras bästa bok så har jag haft flera peoblem med Två soldater .
Jag håller med om att det en bra handling. Kanske t om den bästa i serien. Däremot är det språket och uppbyggnaden som jag har haft problem med. Svårt att hänga på grund att texten är hoppig mellan då och nu utan förklaring eller rubriker och man får gissa sig . Man vill få reda på mer om personerna men man lär aldrig känna någon vilket skapar känslolös och oengangemang för hur det ska gå för alla.
Handling & Tema : 4/5
Karaktärerna: 2/5
Miljöbeskrivning: 2/5
Språk & berättar konst 2/5
| | Betyg 3 bonadea | 2024-11-19 06:29 |
| Helga | Bengt Ohlsson |  Året är 1937, Helga Gregorius är i 60-årsåldern, lyckligt omgift och med tre utflugna barn. Ingen vet att hennes dotter Signe, som nu är gravid, inte är pastor Gregorius dotter utan pappan är hennes dåvarande älskare Klas Recke. Helga har lärt sig leva med lögnen och är trygg i att sanningen aldrig ska komma fram.
Men så kommer ett brev. En antikhandlare har hittat Doktor Glas` dagbok i en chiffonjé och doktorn har skrivit ner sanningar som aldrig var menade att avslöjas. Brevet har blivit liggande då Helga varit bortrest och det visar sig att den otålige antikhandlaren tagit saken vidare. Helgas trygga värld ter sig plötsligt både obegriplig och skrämmande...
Det gläder mig att min favoritförfattare Hjalmar Söderberg åter är aktuell! Hans verk är tidlösa och tydligen oemotståndliga för dagens författare. Vet inte hur många varianter och fortsättningar det finns på hans historier? Bengt Ohlsson har som bekant skrivit om pastor Gregorius tidigare, nu har han tagit sig an Helga, liksom Åsa Nilsonne i en annan nyutkommen bok. Det gör han bra och det var ett smart drag att placera henne 30 år fram i tiden och därmed få in nya karaktärer. Dessutom slipper Ohlsson att bli jämförd med Söderberg i tidsskildringen. Läsaren får bekanta sig med alla Helgas innersta tankar, här finns inte mycket till gestaltning och att läsa mellan raderna. En punkt där han skiljer sig från sin föregångare.
Bokens kvinnosyn påminner däremot om Hjalmars och jag tror inte att en kvinna kunde skrivit denna bok. Förutom personernas agerande citeras ett stycke ur Glas´ dagbok där han jämför kvinnor med katter och män med hundar. Katter är vackra och bedårande men ytliga och egenkära, medan hundar är intelligenta men godtrogna, smutsiga och saknar stolthet. Om kattens ägare blev skjuten skulle katten lapa sig mätt på blodet och sedan söka sig ett nytt hem, medan hunden troget stannar vid den döda kroppen...
Som läsare känner man sympati med Helga, hon hamnar i en rävsax men klarar det oväntat bra. Hennes inre styrka och jordnära fatalism räddar henne från undergång, samtidigt som hon inte är något föredöme. Hon förväntar sig att bli förlåten, hon ljög för Signes skull så hon slapp att bli ett oäkta barn i andras ögon. Och på köpet slapp Helga att bli den otrogna hustrun... Men hon är inte lika snabb att förlåta andra som också ljög, och den enda hon tycks hysa äkta kärlek till (förutom sig själv) är deras gamla och sjuka hembiträde Hermine. Helga känns modern i sitt sätt att rationalisera och tro sig kunna lägga allt bakom sig, bortskämd och egenkär som hon är. Samtidigt visar hon självinsikt och tvingas motvilligt inse att hon inte är navet som allt kretsar kring. Som man sår får man skörda...
En utmärkt bok som jag rekommenderar! Enda svagheten är Ohlssons svulstiga och ordrika redogörelser för Helgas minsta tanke och göromål. Och boken står på egna ben, man måste inte ha läst Doktor Glas och Gregorius även om det berikar berättelsen.
| | Betyg 4 Arne | 2024-11-17 21:48 |
| Till träden | Ella-Maria Nutti |  En dotter och hennes pappa kraschar med skotern på fjället. De har glömt skidorna och tvingas pulsa flera timmar till en fjällstuga, samtidigt som en storm blåser upp. Mobilerna saknar täckning och på grund av ovädret kan inte fjällräddningen söka efter dem. De är hänvisade till varandra, och tystnaden som råder mellan dem måste fyllas av dem själva.
Ella-Maria Nutti debuterade med Kaffe med mjölk för några år sedan, en bok som blivit mycket uppmärksammad. Den handlar om det spända förhållandet mellan en dotter och hennes mor, en sårig och närmast plågsam berättelse om tystnad, brist på kommunikation och missade chanser till försoning. Till träden är en betydligt mjukare berättelse, tystnaden finns här också men dottern försöker verkligen, pappan säger inte det hon helst vill höra men är ändå närvarande, lyssnande. Hon är besviken på att pappan inte velat tala om sin barndom och sin samiska bakgrund eller lära henne språket. Hon känner sig också åsidosatt vad gäller renskötseln, pappa har satsat på att lära upp sönerna. Men det hon mest av allt söker är hans bekräftelse, verbalt, få höra när hon gör något bra.
Jag har större förståelse för pappan här än för mamman i förra boken. Han är lite av arketypen för en norrlänning, tyst och stark, men närvarande i vardagen och intresserad av sin dotter. Ett resultat av renskötarmiljön där män förväntades vara sådana. Och att inte vilja tala om det samiska kan ha ursprung i barndomen, tiden på nomadskolan då hans föräldrar bara talade svenska i hemmet för att göra det lättare för honom i skolan. Dottern förstår inte riktigt detta och verkar ha lite daddyissues.
En mer eftertänksam och melankolisk skildring av olikheter mellan generationer än vad Kaffe med mjölk är.
| | Betyg 3 Arne | 2024-11-15 19:26 |
| De 24 kuverten | Inga-Lisa Sandström |  Diakonistyrelsens bokförlag har gett ut den här boken, men den är inte så överdrivet kristen för det. Faktiskt ganska kul, men mest lite novellartat.
En klass, en real-klass (5 real står det - det är 16 år. Jag missade nog ordet real (och dessutom har jag vaga begrepp vad det är) och trodde att personerna gick i mellanstadiet... Det känns på språket som att de skulle kunna det), beslutar sig för att lämna 24 kuvert med texter efter sig att öppnas om 25 år.
Det blir rätt kul, nu skrivs de flesta breven av Brita Viktoria Sundbom men man lär ändå känna hela klassen och andra. Omväxlande och rolig bok, kul med teaterbesöket och känslan av skolavslutning. Bra bild av tiden. | | Betyg 3 frökentulpan | 2024-11-15 14:42 |
| Spartacus | Allan Klynne |  Allan Klynnes bok ”Spartacus och slavkriget som skakade Romt” är en bra biografi. Boken handlar om den romerske slaven Spartacus från Thrakien som rymde från sin galärskola och ledde ett stort slavuppror mot romarna åren 71-73 f.Kr. Hans armé hade stora framgångar i början men besegrades till slut av de romerska legionerna.
Det hela började 73 f.Kr. då ett sjuttiotal gladiatorslavar gjorde uppror i staden Capua i södra Italien. Ledaren för slavarna hette Spartacus. Allt fler slavar samlades kring Spartacus som snart hade en armé på omkring 70 000 slavar.
Spartacus och hans armé besegrade flera romerska härar som sändes ut mot dem. Men så småningom segrade de romerska legionerna och Spartacus dödades.
Efter upproret hade krossats korsfästes 6 000 slavar längs Via Appia, den 20 mil långa vägen mellan Rom och Capua.
| | Betyg 4 Tintin | 2024-11-15 12:31 |
| Hundnätter | Mirja Unge |  När Nadja är 17 lämnar hon byn i Norrlands inland för storstaden. Nu är hon 30 och återvänder för att bosätta sig på den gård som hennes gröna vågen-föräldrar tröttnat på. Det mesta är sig likt, hennes gamla kompisar är vuxna, gifta och skilda. En del har lyckats oväntat bra, andra mindre bra. Men istället för att glädjas åt att en avfolkningsort får en ny invånare ses hennes återkomst med misstänksamhet. Hon får förtäckta hot och ett gäddhuvud spikas upp på husväggen. Nadja jobbar på ett särskilt boende på orten och en dag hittas en av flickorna död. Finns det något samband mellan flickans död och de mystiska fester med unga kvinnor och några av byns män som hålls i en ensligt liggande stuga...?
Mirja Unge slog igenom med Järnnätter, en utmärkt bok som också utspelas på landsbygden. Sen kom Motsols, den tyckte jag var kass och sen dess har jag lämnat Unge åt sitt öde. Men nu är hon Augustprisnominerad och Hundnätter lät så intressant att hon fick en ny chans. Hon tillbaka på landet och då Nadja låter misstänkt likt Mirja tolkar jag det till att det finns självbiografiska inslag i boken. Det är Country Noir men inte vanlig eländesporr, snarare misärporr, med moderna häxor och troll. Jag stör mig på att allt är så sjaskigt och slitet, med gula tänder, finnar, skitiga underkläder och överviktiga kroppar, svett, smuts och ångest. Även naturen är fientlig, halka, hetta, mygg och myror i huset. Detta tillsammans med ett övergrepp som slätas över ger intrycket av ett samhälle som Gud glömt - eller tvärtom - med egna lagar där våldet och de starka männen styr. Naturligtvis älskar storstadsrecensenterna denna bild av landsbygden som en efterbliven skräphörna, ett Trumpland, och hyllar miljöskildringen i alla tonarter. Själv blir jag bara trött av att läsa detta i bok efter bok och det är mer än hög tid att landsbygden reser sig och säger stopp. I rättvisans namn måste jag nämna Ulrika Lagerlöfs Hjortronmyren som ett lysande undantag från denna regel.
I detta laglösa land rider Nadja in på sin lite bedagade springare för att hålla räfst och rättarting. Nu ska förövarna ställas vid skampålen, både för det de gjort mot henne och mot dagens utsatta flickor. När uppdraget är utfört ska Nadja återvända till tryggheten i Storstan. Så är det traditionella upplägget, som i en gammaldags western. Men författaren lurar oss, det blir inte riktigt så och det är bokens stora styrka. Inte heller byns starka kvinna, Får-Anna, som driver ett fundamentalistiskt ekojordbruk är som förväntat och hela berättelsen är behagligt fri från hjältar.
Måste också nämna Hunden, den som givit boken dess namn. Mirja är rädd för en stor svart hund, trots två ägare är den försummad och springer lös i bygden. En del tolkar hunden som Djävulen, jag tolkar den som Mirjas ångest som riskerar ta överhand och kasta henne ner i mörker.
Man kan inte nämna en bok av Mirja Unge utan att kommentera språket. Interpunktion ser hon som ett onödigt ont och berättelsen flödar fram som en tankeström, med ordvändningar som tvingar läsaren att vara på tårna, vem sa vad eller var det något hon tänkte? Jag tänker direkt på Karin Smirnoff, skillnaden är att Unge inte är rädd för versaler. Men frågan är om Smirnoff inte blivit inspirerad av Unge, hon var först.
En läsvärd bok och som gjord för en bokcirkel!
| | Betyg 3 Arne | 2024-11-11 18:02 |
| Holly | Stephen King | | jorge Castro är bara ett i en rad av offer vars liv fått samma mardrömslika slut.Privatdetektetiven Holly gibney blir kontaktad av mamman till en ung kvinna som har försvunnit. | | Betyg 5 anette.lenander | 2024-11-10 16:51 |
| En studie i rött | Sir Arthur Conan Doyle |  Arthur Conan Doles bok ”En studie i rött” är en bra och spännande detektivroman. Boken handlar om ett gåtfullt dubbelmord på två amerikaner. Enoch J Drebber och hans sekreterare Joseph Stangersson. | | Betyg 4 Tintin | 2024-11-10 13:39 |
| Den blå hertiginnan | Philippa Gregory |  Jag älskar Philippa Gregorys böcker. Den andra systern Boleyn var min inträdesbiljet till Gregorys historie lektioner och hon har aldrig gjort mig besviken. Historien är fylld av mäktiga män, det är de vi lär oss om i skolan men Philippa Gregory visar oss en annan del av myntet, den delen som inte fyller historieböcker men som är har varit lika verklig. Jag älskar hennes historiska romaner som är lärorika och mer autentisk genom att använda sin fantasy och ge liv åt dessa mäktiga personer som har gett avtryck i historieböcker.
Jag tycker fortfarande att Den andra systern Boleyn är Gregorys bästa bok men Den blå Hertiginnan som är tredje delen i trilogin Rosornas krig den bästa i den serien.
Handling & Tema : 4/5
Karaktärerna: 4/5
Miljöbeskrivning: 4/5
Språk och berättarkonst 5/5
| | Betyg 4 bonadea | 2024-11-08 05:59 |
| España por favor | Åsa Hellberg |  Tre äldre kvinnor, Mia som jobbar på Hemmet, Lotta som är begravningsentreprenör och Noora som just slutat jobba, har ofta pratar om att flytta till Spanien på ålderns höst. Nu är det läge, Mia är nybliven änka, Lotta ska sälja sin rörelse och Noora vill utveckla sitt intresse för healing. De planerar sin flytt, men för att boken ska bli mer intressant krånglar det förstås till sig och saker dyker upp som måste hanteras. Efter diverse turer bestäms det att Mia och Noora ska åka i förväg för att rekognoscera, med sig på resan får de oväntat en av de boende på hemmet, Dolores. Hon är född i Spanien men flyttade till Sverige med sin man. När han dog blev hon stum av sorg och hamnade på Hemmet. Nu kräver hon, skriftligt, att få återse sitt hemland. Resan går bra men att sätta planerna i verkat är lättare sagt än gjort...
Ännu en klassisk feelgood, kvinnor som ändrar sitt liv på ett dramatiskt sätt. Hellberg målar med bred pensel, Mia som knappt varit utanför hembyn kör husbil genom Europa, Noora tappar tron på tarotkorten. Lotta tvingas tillbaka till sitt ex, Dolores träffar någon hon inte trodde fanns, en älg ställer till det, hunden Loppan återvänder från det döda och två män blir oväntat fäder nästan samtidigt. Alltså lika dramatiskt och osannolikt som vanligt men ändå får författaren det att hänga ihop. Åsa Hellberg är en rutinerad och uppskattad författare med en rad böcker i genren bakom sig. Det är dock den första jag läst av henne och antagligen den sista. Den är inte dålig på något sätt, jag är bara lite trött på feelgood av denna typ.
| | Betyg 2 Arne | 2024-11-07 17:37 |
| Ivanhoe | Walter Scott |  Walter Scotts bok ”Ivanhoe” är en bra och spännande riddarroman. Boken utspelar sig i det medeltida England, då kung Richard Lejonhjärta har blivit tillfångatagen i Palestina. När kungen är borta tar hans bror prins Johan makten och visar sig vara en tyrann. Många blir fråntagna sina ägor och flyttar ut i skogen där de lever som rebeller och fågelfria. De regerande och inflytelserika baronerna och riddarna, de normandiska herrarna Reginald Front-de-Boeuf, Brian Bois-Guilbert och de Bracy, som från sitt håll styr landet motarbetar kung Richards återkomst. Men det går rykten om att kung Richard har återvänt och att han har den ryktbare riddaren Wilfred av Ivanhoe vid sin sida. Men var gömmer de sig och var smider de sina planer om att återta makten?. Till sin hjälp har de, de fågelfrias kung Robin Hood och den rike juden Isak av York. | | Betyg 4 Tintin | 2024-11-04 21:12 |
| Vaclav & Lena | Haley Tanner |  En söt historia om två ryska invandra barn som blev vänner Vaclav och Lena. Vaclav drömmer om att bli en känd magiker och i hans dröm finns Lena som den vackra assistenten som alla kända trollkarlar har. Men Lena har det inte lätt, hon lever i vanvård och en dag försvinner hon efter att Vaclavs mamma anmäler missförhållanden till polisen.
Det börjar som en söt och oskuldsfull berättelse men det visar sig innehålla ett mörker. Lenas liv skiljer sig mycket från Vaclavs. Personporträtt känns äkta och mänskliga, så mycket mer än vad som syns på yttan. | | Betyg 3 bonadea | 2024-11-03 11:54 |
| Främlingen | Albert Camus |  Meursaults mor dör och han åker iväg för att delta i begravningen. Omgivningen tycker inte att han sörjer tillräckligt, men han känner inget behov och ser ingen mening med att låtsas. Han ses som känslokall och likgiltig men förstår inte det sociala spelet. Inte ens när han träffar en flickvän som vill gifta sig med honom visar han något större engagemang. Men han är medgörlig och ställer upp för sina bekanta, är inte någon tjurig enstöring. En gassande het dag på stranden tappar han det och gör något oförlåtligt. Men Meursault har inget behov av förlåtelse...
Ni som till äventyrs inte läst boken och inte vill spoilas slutar läsa här!
Jag "tvingades" läsa Camus klassiker i gymnasiet och nu i vår bokcirkel. Minns att jag tyckte det var en tråkig bok och jag förstod mig inte på Meursault då. Omdömet kvarstår, men boken är mycket intressant, han är en ovanlig karaktär inom litteraturen. Amoralisk, likgiltig och känslokall, men samtidigt iakttagande och ärlig. Världen känns absurd och meningslös, Meursault är en främling i tillvaron och saknar - eller struntar i - all social smidighet. En jobbig person att umgås med men som inte är ond. Boken kan kallas den moderna existentialismens bibel, tillsammans med Sartres verk, och för mig känns den konstruerad för att skapa debatt.
En fråga jag minns från gymnasietiden är, varför skjuter Meursault araben? Men finns det något svar och är det uteblivna svaret själva kärnan i existentialismen, allt är ändå meningslöst? Skrämmande i så fall och jag tänker att en person som Putin skulle älska Meursault och vilja klona honom till sin armé. En person utan känslor som gör det han blir tillsagd, perfekt för alla krigsherrar. Men det verkar finnas tillräckligt med såna redan...:-(
Vi ska inte glömma omgivningens reaktion, hur Meursault döms i en Kafkaartad rättegång, inte så mycket för skotten som för sin ovilja/oförmåga att ångra sig, be om ursäkt och skylla från sig. Han spelar inte med, hycklar inte, och det är ett värre brott än mord. En tydlig känga till den allmänna synen på hur människor SKA vara. Några sidohistorier är också tänkvärda, mannen som blir av med hunden och sonen som kommer hem efter lång frånvaro.
En klassiker som måste läsas, tillhör allmänbildningen! Visserligen lite svårläst men med korta kapitel och bara på 100 sidor. Klart mer tillgänglig än Pesten av samma författare.
| | Betyg 3 Arne | 2024-11-02 18:01 |
| Den siste karolinen | Lars Widding |  Sista boken, den fjärde, och det man minns mest är ju klart den ruskiga vandringen mot slutet av boken och av kriget. Otäckt, och man hoppas i det längsta att det ska gå bra...
En säkert skriven bok, väldigt bra. | | Betyg 5 frökentulpan | 2024-10-31 14:04 |
| 1Q84: andra boken | Haruki Murakami |  Det var längesedan jag läste första boken som jag minns att jag tyckte var bra men jag förstod inte fullt ut vad den andra världen hängde ihop med nutiden . I andra boken får man ddt bättre förklarat för sig. Jag tycker mer om andra boken, författaren har skapat en annorlunda berättelseoch jag blir inte störd av upprepningar som många andra blir. För mig är handlingen , karaktärerna och atmosfären i boken viktigast och där har författaren lyckats väl. Det är en mörk och mystisk stämning, jag ser historien spelas upp i svart vita färger, det hade nog kunnat bli en vacker film. | | Betyg 4 bonadea | 2024-10-29 06:23 |
| Nocturner : Fem berättelser om skymning och musik | Kazuo Ishiguro |  Nocturner är fem fristående berättelser om möten och avsked, som alla har med musik att göra. En man vill ge sitt blivande ex en sista serenad, ett par som har kris i äktenskapet, bjuder in en misslyckad musikervän för att boosta sina egon, ett annat par har bara musiken gemensamt, en saxofonist umgås motvilligt med en känd sångerska och något händer mellan dem, och en cellist möter en virtuos kollega som avslöjar en hemlighet.
De fem protagonisterna är samma typ av person, skickliga musiker som inte slagit igenom utan hankar sig fram på småjobb och i tillfälliga band. För övrigt är de inte så begåvade, de saknar driv och ambition, är socialt osmidiga och ser inte bra ut. Men värst är att de saknar utstrålning och charm, något som sållar agnarna från vetet i branschen (enligt författaren). De kvinnor de möter är också sinsemellan samma typer, deras stora drivkraft är att gifta sig rikt eller känt, helst både-och. Kärleken är mindre viktig. Alla är amerikanskor är bäst att tillägga, så jag inte blir anklagad för att vara en kvinnohatande gubbjävel igen... Men man undrar om författaren nyligen blivit lämnad när han skrev boken...
Ishiguro är en skicklig författare, han har en förmåga att skildra människor och möten på ett till synes enkelt sätt och samtidigt få fram de små nyanser som gör att läsaren förstår relationerna utan en massa ord. Alla berättelserna är dråpliga och lite pinsamma snarare än roliga och inget går som på räls. Men skrattet fastnar i halsen, den bestående känslan är vemod och saknad, det blir aldrig riktigt bra. Några berättelser känns lite ofärdiga, som om de hade mer att ge. Men helheten är bra, inte i klass med Klara och solen och Never let me go men klart läsvärd. Boken är bara på 200 sidor så det går snabbt också!
| | Betyg 4 Arne | 2024-10-27 21:21 |
| En enda sommar | Joakim Hedin |  Mona-Lisa är frånskild och tjänstgör som präst i en församling hon inte trivs i. När hennes mystiska moster Gerd dör och efterlämnar ett arv där Mona-Lisa är enda arvinge är hon övertygad om att hon ska bli ägare till en stor skogsfastighet, det har hennes mamma sagt att Gerd har. Så när hon kommer i konflikt med sin chef säger hon upp sig, i tron att hon har sitt på det torra. Big mistake, det visar sig att allt hon ärver är en liten nedsliten camping utanför Orsa. Första tanken är att sälja och ta det lilla hon får. Men en vän övertalar henne att driva campingen, åtminstone över sommaren. Väl på plats får hon ta itu med missnöjda gäster, lösa kor och en argsint granne. Men hon gör sitt bästa och får en förtrogen i August, en trevlig äldre herre. Han kände Gerd väl men drar sig för att berätta om henne när Mona-Lisa frågar, vad är det han döljer...?
En traditionell feelgood skriven av en man, inte unikt men lite ovanligt. Han är präst precis som Mona-Lisa. Storyn är enligt mallen, protagonisten hamnar i knipa och tvingas mer eller mindre att göra en drastisk förändring i sitt liv. Svårigheter och motgångar drabbar henne men med hjälp av goda vänner reder det ut sig. En släktgåta ger lite spänning åt berättelsen. Helt okej, inget märkvärdigt men inte heller dåligt. Vissa ingredienser saknas, inga gulliga barn så långt ögat når och fjällkorna får ersätta hund och katt som kramobjekt.
Som vanligt, höll jag på att säga, är detta första delen i en feelgoodsvit som kallas De fyra årstiderna. Detta är sommaren, det finns tre till som utspelas under övriga årstider. I vad mån de är fristående eller ej vet jag inte, men det är tydligen samma personer det handlar om. Jag är inte entusiastisk till detta serieraseri som nu även drabbat denna genre, efter deckare, film och TV-program. Visst är det frestande både för läsare och författare att slippa tänka nytt och fortsätta med det välbekanta. Men det är ett tveeggat svärd, om författaren lyckats bra med första delen blir fallhöjden större inför kommande verk...
| | Betyg 3 Arne | 2024-10-26 11:47 |
| Sällsamma berättelser | Edgar allan Poe |  Edgar Allan Poes bok ”Sällsamma berättelser” innehåller 25 berättelser, som är ganska olika. Några är bland de tidigaste detektivberättelserna, till exempel ”Morden vid Rue Morgue”. En del andra är mer skräckhistorier på några återkommande teman som att bli levande begravd eller att någon mycket vacker kvinna förtvinar i en oförklarlig sjukdom.
Det är inte en bok som gör sig för sträckläsning som många novellsamlingar.
| | Betyg 3 Tintin | 2024-10-25 18:51 |
| Mord i dimfrost | Lena Risberg |  Tack för boken, Lena!💖
Bim och Ninni är såväl grannar som bästa väninnor. Relationen dem emellan är nästan som den vid en kärleksrelation då de betyder otroligt mycket för varandra.
Bim har nyligen gått tillbaka till jobbet som lärare och Ninni är par-terapeut. Den sistnämnda är särskilt intresserad av deckare och dokumenterar om mord. De är också något av amatördetektiver då dem nu i flera år "ramlat" över mystiska dödsfall i sin närmiljö. Grannar har kommit och gått under åren i bostadsrättsföreningen Konvaljen på Södermalm. Ett flertal har fått sätta livet till, medan andra har agerat som bödel. Bostadsrättsföreningen tycks vara förhäxad då det hela tiden sker nya hemskheter. Kanske är "Konvaljen" Södermalms svar på "Midsomer?"
Det är Halloweentider och den kroniskt sötsugna Bim har svårt att behålla godiset för kommande besök av barn. På besök hos bästa väninnan Ninni som är en alldeles utmärkt kock som ständigt imponerar med nya läckerheter, går med ens strömmen i fastigheten. Dimfrosten sänker sig över Stockholm och orsakar stor föredelse. Men vädret stoppar inte den bödel som mördar en kvinna precis invid deras port och som Bim sedan nästan snubblar över. Kan det vara den nya hyresgästen Ursula som varken Bim eller Ninni träffat- som ligger där?
Det dröjer inte länge förrän Bim och Ninni åter påbörjat sin utredning: det har ju gått så bra hitintills!
Men den här gången kanske mördaren visar sig vara alltför svår för de bägge väninnorna? Kanske gör dem det med livet som insats?
En eller fler hyresgäster väntar nämligen också besök av mördaren!
Det här är den femte deckaren jag läser av Lena Risberg i serien om väninnorna och amatördetektiverna Bim och Ninni. Jag har tidigare läst: "Mord, det är mord (2021)", "Mord i bistra vinternatten (2021)", "Mord under augustimånen (2022)" och "Mord i gullregnets månad (2023)" Det här är en mycket charmig och välskriven mysdeckare, såväl som en vänskapsroman om två kvinnor i övre medelåldern. Boken har dessutom massor av härliga mat inslag som riktigt får det att vattnas i munnen på mig. Författaren borde ta och skriva en bok med alla läckra recept.
Tempot är mycket bra med många och korta kapitel och jag riktigt njuter av berättelsen.
Jag är säker på att Maria Lang skulle ha varit riktigt imponerad av böckerna med Bim och Ninni!❤ | | Betyg 5 BlommigaBarbro | 2024-10-21 19:05 |
| Anki åker till Paris | Anna-Lena Brundin |  Suck!
Den första boken var helt okej att ha i öronen- men den här är under all kritik. Den är så handlingsfattig att jag blir rent ut sagt förbannad att det ens blivit publicerat. Sedan är Paris ett sådant uttjatat turistmål att det inte blir bättre av att halva boken är en enda guidad rundtur av Paris. Hade det varit något mer främmande resmål hade det kanske blivit två stjärnor.
Nu är bottenbetyget ett faktum däremot! | | Betyg 1 BlommigaBarbro | 2024-10-21 16:10 |
| Den vita boken | Han Kang |  Herre min skapare: vilket j*vla svammel! | | Betyg 1 BlommigaBarbro | 2024-10-21 15:50 |
| Två sorters sanning | Michael Connelly |  Man känner igen sig från tidigare böcker om Harry Bosch. Är nu volontärpolis och jobbar med kalla fall. Två olika historier utspelar sig i boken. En som inbegriper mord på två apotekare och en där Bosch anklagas för att ha manipulerat en brottsutredning. Boken ligger något över genomsnittet bland Bosch-deckarna. | | Betyg 4 chrille112 | 2024-10-21 10:32 |
| Utsatt | Marcus Lutterman |  En stark betättelse om den adopterade Esters liv, ett liv fylld av smärta och utsatthet. Det var en bra bok men jag önskar att man som läsare fick en större kontakt med Ester. Jag hade svårt att tycka om henne även om jag kände med hennes livshistoria och önskade henne väl.
Uppskattar att boken innehåller fakta om hur anknytningen påverkas och annan psykologisk kunskap som är bra att känna till.
Handling & Tema : 4/5
Karaktärerna: 3/5
Miljöbeskrivning: 3/5
Språk & berättar konst :3/5 | | Betyg 3 bonadea | 2024-10-21 05:27 |
| Lektioner i kemi | Bonnie Garmus |  Som vanligt när det gäller kända och uppmärksammade böcker är jag sen på bollen. Så de flesta vet vad den handlar om, Tiden är 1960-tal, Elizabeth Zott är kemist och
vill inget heller än att utveckla sin forskning. Men omständigheter och förlegade könsroller ställer till det och hon tvingas ställa upp som kock i ett matlagningsprogram. Mot alla odds gör hennes udda framtoning succé och hon blir TV-stjärna. Men avundsjuka och ryktesspridning drabbar även henne och trots att "alla" kvinnor älskar henne glider hon ner i depression...
En mycket annorlunda bok , den påminner om feelgood men är egentligen en saga för vuxna. Full av magiska inslag, som en telepatisk hund som hämtar barn på dagis och hjälper till i forskning, en fyraåring som läser Dickens och släktforskar, en lätt autistisk kvinna som platsar i ett manligt roddarlag, och ett antal goda feer av bägge kön. Och naturligtvis ett antal elaka troll som av någon märklig anledning alla råkar vara män... Barn och hundar höjer gullighetsfaktorn men precis som i sagorna tar det onda och tragiska större plats än i traditionell feelgood.
Jag vet att åsikterna är delade, tokbra eller trams. Kanske tokbra trams, jag är kluven. Bitvis är det bara too much, som en svartvit film med svartvita karaktärer à la Hollywood. Samtidigt en tidsbild av ett USA med värderingar som man hoppats var borta för gott men som fått nytt liv genom Donald Trump. Mäktiga män som "grab them by the pussy" och använder lögnen som medel att nå sitt mål, lättledda människor som står och applåderar dem medan media ser på.
Miss Zott är en feministisk förebild som ser som sin uppgift att få kvinnor att lämna hemmafrurollen och ta sin rättmätiga plats i världen. Men hennes framgång vore omöjlig utan manligt stöd och jag hoppas att det är bokens sensmoral, män och kvinnor behöver varandra och måste samarbeta för att dra fram trollen i solen så de spricker...
| | Betyg 3 Arne | 2024-10-20 19:45 |
| Hjortronmyren | Ulrika Lagerlöf |  1938 tvingas den 17-åriga Siv att bli kocka åt ett huggarlag långt ute i skogen i Västerbotten. I sträng kyla och under primitiva förhållanden ska hon hålla rent och ordna mat och matsäck till 10 hungriga män. Hon är förtvivlad och rädd att inte klara uppgiften, Men snart lär hon sig att uppskatta självständigheten och hantera situationen. Så dyker kärleken upp, i form av en vacker men olämplig man...
Parallellt med Siv får vi följa hennes barnbarn Eva som i nutid skickas till sina hemtrakter av sin arbetsgivare för att lösa en konflikt om en avverkning mellan miljöintressen och skogsnäringen. En komplicerad uppgift som leder till att hon både tvingas rannsaka sina värderingar och hittar ledtrådar till sin egen släkthistoria.
Hjortronlandet är första delen i en romansvit, Timmerfolk, som ska skildra konflikten om den svenska skogen under olika tidsepoker och där kvinnorna står i centrum. Författaren har ett namn som förpliktigar, och skriva kan hon. Än bättre är att hon vet vad hon skriver OM, hennes mormor var kocka i en skogshuggarkoja och själv jobbar hon inom skogsbranschen. Boken visar tydligt skillnaden mellan en författare som är DÄR, till skillnad från den som läst på eller bott på landet som barn och tror att allt bör vara som då för att få godkänt. UL känner till konflikterna mellan miljö, ekonomi, sysselsättning och utveckling i glesbygd, och i Norrlands inland även samebyarnas roll och inbördes motsättningar. Skogssamernas historia är föga känd bland allmänheten, de kom i kläm mellan fjällsamerna och staten och trängdes ut.
Bokens svaghet är som jag ser det att historien är så förutsägbar, i synnerhet Sivs. Jag går inte närmare in på det, men ni har läst det förr... Dock får vi inte veta mycket om Sivs liv som vuxen, misstänker att det kommer i nästa bok. Eva är intressantare och stalltipset är att hon kommer fortsätta nysta i sin släkthistoria, här finns flera lösa trådar. Min önskan är att författaren klarar att hålla spjärn mot korrektheten, som kräver att Eva byter sida och ställer sig på barrikaderna med samer och aktivister. Vi får se i nästa bok, om förutsägbarheten sprider sig...
En bok som jag tror många kommer att gilla, historia, natur släktgåtor, konflikter och kärlek. Passar också bra i en bokcirkel, protagonisternas beteende är ingalunda klanderfritt...
| | Betyg 3 Arne | 2024-10-20 19:04 |
| Sedlighetsbyrån | Christina Wahldén |  Ska det här föreställa 40-tal?
Författaren blandar in moderna karaktärer och jämlikhet i en fyrtiotals intrig och gör den helt orealistisk. Berättelsen som sådan är dessutom ganska trist. Så nej, ingenting för mig! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2024-10-19 15:52 |
| Slottet | Anna Breitholtz | | I en svart sopsäck påträffas kvarlevorna av en okänd person på slottet Sindstaholm marker utanför skånska Sandinge.Slottet är en uppföljare till boken stranden den första delen om föredetta polisen Lina Lantz . | | Betyg 4 anette.lenander | 2024-10-18 20:56 |
| Lik i lasten | Willy Lambil |  Utgivet 2021 men originalet är från 1989.
Det här är bra, en dramatisk inledning, bra handling och miljöerna är ett otäckt och mörkt Atlanten och en båt där våra blårockar tar sig in som spioner.
Spännande mer än humoristiskt, men väldigt spännande och snyggt tecknat. | | Betyg 4 frökentulpan | 2024-10-18 00:09 |
| Musselstranden | Marie Hermanson |  MUSSELSTRANDEN Marie Hermanson 1998
En berättelse man snabbt sugs in i, ett drama med inslag av mystik. Nutid varvas med återblickar, författaren väver in många olika händelser och människor och knyter snyggt ihop påsen.
Ulrika besöker med sina två barn familjens förra sommarställe där hon tillbringat många somrar med sina föräldrar. Egentligen var hon mest hos grannfamiljen, en stor spännande , bullrande familj som Ulrika gärna ville tillhöra. Just hur spännande andras liv kan tyckas mot ens eget framträder tydligt här, sedan i backspegeln kan bilden vara en annan.
På musselstranden gör hennes två pojkar ett skrämmande fynd, nu börjar Ulrikas minnen ta form.
Hermansson skriver väldigt underhållande, så intresset hålls vid liv ända till slutet.
| | Betyg 3 mammene | 2024-10-16 09:27 |
| Gone girl | Gillian Flynn |  Jag har sett filmen Gone Girl och därför tror jag vad jag tycker om boken till viss del är påverkad av min åsikt om filmen. Jag tycker både filmen och boken är bra även de skiljer sig nycket åt. Det är många år sedan jag såg filmen men det jag minns starkast är snabb tempo och oväntade vändningar i handlingen.
Boken har en mycket långsammare tempo, det tar längre tid innan nan inser hur skruvad allt är och inte alls vad man hade trott.
Det är därför jag undrar vad jag hade tyckt om boken om jag inte hade haft någon vetskap om att det snart kommer en ny vändning i storyn.
Handling & Tema : 4/5
Karaktärerna: 3/5
Miljöbeskrivning: 3/5
Språk och berättarkonst 4/5
| | Betyg 4 bonadea | 2024-10-08 06:48 |
| Swing Time | Zadie Smith |  Norra London, 1980-tal. Två flickor, bägge med utländskt ursprung, växer upp tillsammans. Bägge drömmer om att bli dansare men bara en av dem - Tracey - har talangen. Den andra ser upp till den tuffa Tracey, tvingas inse att hon inte har det som krävs men är duktig i skolan och läser vidare. Så småningom blir hon assistent till den världsberömda artisten Aimee, åker jorden runt med henne och involveras i ett välgörenhetsprojekt i Västafrika. Medan livet går i helt andra banor för Tracey...
Zadie Smith växte upp under liknande omständigheter som bokens namnlösa jag, mor från Jamaica, vit engelsk far. Hon slog igenom stort med Vita tänder år 2000. I Swing Time ligger fokus på klass, kön och ras, även om den ytligt sett handlar om vänskapen och det ömsesidiga beroendet mellan två sinsemellan olika tjejer. Berättelsen rör sig obesvärat mellan ungdomstiden i London och vuxenlivet några decennier senare. Protagonisten lever i skuggan av först den utagerande Tracey och sedan den nyckfulla Aimee. En viktig karaktär är jagets mamma, en självlärd kvinna från Jamaica som utvecklas till akademiker och aktivist. Konflikten mellan henne och protagonisten är en bärande del av berättelsen, en sårig mor-dotterrelation med inslag av konkurrens och där bägge är besvikna på varann.
En annan tyngdpunkt läggs på synen på det svarta Afrika och hur väst kan hjälpa dem bäst. Privata initiativ, som flickskolan Aimee bekostar, traditionell u-hjälp från staten, eller att bara låta det vara då ekonomisk hjälp stärker lokala diktatorer? Är det rätt att ge svarta män uppehållstillstånd i Europa när de behövs på hemmaplan? Känsliga frågor som Smith inte väjer för men inte heller besvarar.
Vi har boken i vår bokcirkel, där passar den bra. Men utan den hade jag inte läst boken. Alldeles för seg och beskrivande för min smak, med karaktärer jag inte kan engagera mig i. Ganska otrevliga är de också. Mycket kläder, yta och fokus på ras snarare än person. Och dans förstås, den genomsyrar hela boken där vissa för och andra följer...
Inget för mig men jag tror att många kommer uppskatta den!
| | Betyg 2 Arne | 2024-10-07 17:34 |
| Levande och döda | Christoffer Carlsson |  Årets bästa svenska kriminalroman blev den här 2023. Inget fel med det. Märkliga och oroande saker böjar inträffa i den lilla halländska byn Skavböke nära millenieskiftet. 20 år senare dras byn in i liknande händelser. | | Betyg 4 chrille112 | 2024-10-06 10:22 |
| BARA LITE ROLIGT | Gerda Antti |  BARA LITE ROLIGT Gerda Antti 1994
Astrid har nu rotat sig i den nya miljön, lärt känna sina nya grannar. Grannar som man kan reta sig på, men när det kommer nya orosmoln in i byn så håller de ihop. Hon har fått nya vänner och vävningen och naturen tar stor plats i hennes liv.
I denna berättelse som så många andra av Gerda Antti så är det mycket betraktelser över livet.
| | Betyg 3 mammene | 2024-10-06 09:56 |
| JAG REDER MIG NOG | Gerda Antti |  JAG REDER MIG NOG Gerda Antti 1983
I denna fortsättning av ”Ett ögonblick i sänder” har Astrid flyttat till ett eget hus i en grannby och lever ett ganska stilla liv. Hon tänker tillbaka på sitt äktenskap, tiden efter makens död, släkten som önskade henne bort från gården. Alma hennes svärmor som var den enda hon kom närma, men när hon dog fanns inget mer där att hämta.
Än en gång beskriver Gerda Antti så naturligt vardagen på landet, Astrid lever ett lugnare liv nu, men det händer ändå mer än man kan tro. Hon sitter ofta på farstubron och funderar på hur det varit och hur det blev, livet.
| | Betyg 3 mammene | 2024-10-06 09:53 |
| ETT ÖGONBLICK I SÄNDER | Gerda Antti |  ETT ÖGONBLICK I SÄNDER Gerda Antti 1980
Gerda Antti hör definitivt till en av mina favoritförfattare, hon kan sätta ord på känslor som ingen annan. De där känslorna vi har till vardags, till våra nära, till grannar och vänner. Och just livet på landet känns som hon bemästrar så totalt.
Här beskriver hon ett äktenskap som gått i stå, hur paret kanske växt från varandra, eller inte förrän nu upptäckt hur olika de är. Kan man älska någon samtidigt som man ser sin man som en plåga, vill ha närhet men det går inte.
Dessa känslor beskriver Gerda så mitt i prick, tror inte att någon som inte upplevt just detta kan sätta ord på det som hon.
Jag trivs verkligen i hennes beskrivning av livet på landet som på ytan går sin lugna lunk, men där under finns mycket att hämta. Kärleksproblem, otrohet, giriga släktingar och vänskap. Men framför allt personbeskrivningarna är så naturliga, jag får tydliga bilder i mitt huvud. Precis som det ska vara när man läser en bra roman.
| | Betyg 3 mammene | 2024-10-06 09:48 |
| Änkan som inte sörjde | Lennart Brohed |  Egenutgiven debutdeckare från 2003. Den låter ganska så bra och jag tror att den skulle kunna vara riktigt mysig, men det är något här som tråkar ut mig totalt. Handlar det om att karaktärsporträtten är vaga och språket torftigt? Jag vet inte, men nu har jag givit den här boken ett flertal chanser och varje gång kommer jag på mig med att börja tänka på något annat. Så nu tackar jag för mig med den här boken!
Slutbetyg, en 2:a! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2024-10-05 15:33 |
| Så många minnen | Barbara Taylor Bradford |  När jag hör namnet Barbara Taylor Bradford så tänker jag genast på böckerna om Emma Harte, tre böcker som jag läste på 80-talet och som också gått som tv-serie. Böcker som då tilltalade mig mycket.
När jag nu i skrivande stund googlar för att se vad böckerna hette- så får jag se att det i själva verket finns sex böcker i serien om Emma Harte. De tre sista har jag definitivt inte läst. Så kanske att det blir något för framtiden?
De böcker jag läst är: "Inte för vinnings skull (1983) ", "Håll drömmen levande (1986) " och "Endast det bästa (1989)". Jag har dock inte läst något av henne på minst trettio år. Men nyligen fann jag två böcker av henne i min gamla bokhylla som nu äntligen börjar minska i omfång.💪😍
För någon vecka sedan provade jag på att läsa: "På egna villkor (1996) ", men den gav jag upp på efter ett par kapitel då jag fann det enbart vara ett frosseri av "fjolligt innehåll".
Jag hade därför ytterst låga förväntningar av den här boken. Men...
Laura Valiant och Claire Benson har varit bästa vänner sedan barnsben. Hela Lauras familj var som en enda stor skyddande famn för Claire under sin problematiska barndom. Nu är de båda två framgångsrika yrkeskvinnor. Claire med arbete på en modetidning och Laura som framgångsrik konstrådgivare. I sitt arbete handlar hon in dyrbar konst till rika affärsmän, men hon fungerar också som konstexpert i andra ärenden. En kontakt i Paris leder henne in i fall rörande konst som stals av nazisterna från rika judar under andra världskriget och vars överlevande släktingar nu försöker få tillbaka. Claire, bosatt i Paris tillsammans med sin fjortonåriga dotter Natasha, är skild från Philippe som hon anser ska ha förstört hennes liv. Men stämmer det verkligen? Philippe anser inte det och han vill ingenting hellre än att få tillbringa mer tid med sin dotter. Men Claire är alltid så hatisk gentemot honom de fåtal tillfällen de träffas. Kan Claires aversioner mot män i största allmänhet ha att göra med något som hände i hennes barndom?
Laura är gift med den framgångsrika advokaten Doug och de försöker desperat att skaffa barn. Men Dougs prestationer mellan lakanen gör den saken ganska så svår. Kanske att det finns någon annan som upptar hans tankar?
Mormor Megan, över nittio är matriarken som håller samman familjen, som Laura och även Claire vänder sig till när de har problem.
Laura är mitt uppe i ett fall gällande stulen judisk konst när hon får veta att Claire lider av bröstcancer i fjärde stadiet och förväntas enbart ha några månader kvar i livet. Hur kommer det gå? Finns det någon framtid för Laura och Doug? Och har Claire någon chans att överleva?
En oväntat bra underhållningsroman i stil med Belva Plain och Maeve Binchy, där huvudingrediensen är kvinnlig vänskap. Med trovärdiga, starka karaktärer. Berättelsen berörde mig oväntat mycket och det var dessutom riktigt intressant att läsa om konststölderna som skedde under andra världskriget, något jag inte alls kände till. Min enda kritik går till det svenska förlaget som avslöjar alldeles för mycket på bokens baksida. Den här pärlan kan jag riktigt varmt rekommendera! Jag tror jag i framtiden ska ge fler chanser till Barbara Taylor Bradfords romaner! | | Betyg 5 BlommigaBarbro | 2024-10-03 21:23 |
| Tillstånd för utresa önskas | Marianne Stenstedt |  Tillstånd för utresa önskas av Marianne Stenstedt har jag fått som recensionsexemplar. Tack för det.
Boken är faktiskt ett stycke familjehistoria. Huvudpersonen Erik Jollasse har verkligen funnits och han var mormorsbror till författaren. Han satt verkligen i sovjetiska fångläger innan han fick möjlighet att återvända till Tyskland. Men det var ett helt annorlunda Tyskland. Nazismen var krossad, men det var även många av städerna inklusive Eriks hemstad Hanau. I familjens gamla hus hade en annan, hemlös familj flyttat in i källaren. Själva boningshuset var förstört.
Marianne Stenstedt vet naturligtvis inte allt om sin mormorsbror och vad han kände och tänkte. Hon har fått använda författarens litterära frihet. Erik framställs till exempel som homosexuell. Om han var det vet hon inte. Han kom i vart fall aldrig ut ur garderoben. Men hon tror sig ändå ha förstått att det var så. Till syvende og sidst spelar det ingen roll för historien.
Boken ger en god bild av hur det måste ha varit och sett ut i Tyskland efter kriget, och det är bra att detta lyfts fram. På grund av Hitler och nazismen känner de flesta av oss en avsky för landet under den epoken. Det fanns så många i Europa som farit illa under Nazi-Tysklands härjningar. I dödslägren mördades judar, zigenare, homosexuella, utvecklingsstörda och flera andra grupper. Det är lätt att glömma bort att de tyskar som levde i sitt sönderbombade land efter kriget också var offer. De allierade gjorde sitt bästa för att utplåna viktiga kulturella stadsområden. Den obefogade terrorbombningen av Dresden är ett exempel. Här tycker jag att denna bok ger oss en möjlighet att även få en insikt i det oerhörda lidande som drabbade tyskarna.
På minussidan finns att boken bitvis är riktigt tråkig. Det blir för mycket detaljer kring hur slitna kläderna var, hur kallt det kunde vara, hur ont om mat det var, hur fantastiskt det var att få kaffebönor och leverpastej från Sverige. Visst förstår jag att författaren har velat ge en ingående bild av lidandet, men till slut känner jag som läsare att nu har jag fattat poängen. Var vänlig gå vidare! Boken hade vunnit på vissa delar hade kortats av.
| | Betyg 3 RobertWarholm | 2024-10-02 21:48 |
| Medinas juvel | Sherry Jones |  Medinas juvel av Sherry Jones är en intressant bok. Författaren vågar sig på att skriva om Muhammeds favorithustru Aisha, som bara var ett barn när hon giftes bort med den betydligt äldre Muhammed, mannen som sade sig vara Guds profet, vilket även Aishas föräldrar ansåg honom vara.
Islam är en religion där männen härskar, men i den här boken är det Aisha som är berättaren. Hon älskar sin make, men är svartsjuk när han skaffar alltfler hustrur - fler än de fyra som han tillåter andra muslimska män att ha. Men när Muhammed vill ha något så är det så praktiskt att Allah ger honom en uppenbarelse som ändrar spelreglerna till hans fördel.
Boken är dock inte ett angrepp på Muhammed eller islam. Författaren vill visa den stora roll som kvinnorna hade i islams allra tidigaste år. Andra män försöker skuffa undan kvinnorna, men profeten lyssnar på sina hustrur och framför allt på Aisha.
Det var inte helt lätt för Sherry Jones att få boken utgiven. Hon hade ett färdigt avtal och allt var klart för utgivning, men då fick ledningen för det amerikanska förlaget kalla fötter. Man var rädd för vad militanta islamister skulle kunna ta sig till om man gav ut en skönlitterär skildring av Muhammed. Jag vet inte om rädslan var lika stor i Sverige, men jag konstaterar att den här har givits ut av Earbooks, ett förlag jag inte hört talas om tidigare.
Jag har lånat den här boken på biblioteket. Läs den innan några syltryggar kommer på att den nog inte bör finnas för någon kan ju bli kränkt! | | Betyg 4 RobertWarholm | 2024-10-02 21:41 |
| Vintergraven | Peter May |  Vintergraven av Peter May är både en dystopi och en spänningsroman. Vi befinner oss i Skottland några decennier framåt i tiden och klimatkatastrofen är ett faktum. Vid ekvatorn är det så varmt att ingen kan leva där. Havsnivån har stigit och därmed har länder och storstäder dränkts av vattnet. Nederländerna finns inte längre. Enorma människomassor är på flykt.
Det är inte helt enkelt att skapa en värld i framtiden. Går vi motsvarande antal år bakåt i tiden så hade ingen hört talas om någon smartphone. Peter May hittar på en märklig, obemannad flygtaxi och det är kul, men folk använder iPhone och jag kan inte låta bli att fundera på om just iPhone kommer att finnas kvar om trettio år eller om den inte har ersatts av något annat. Nåja, den som lever får se.
Men bortsett från det är Vintergraven en välskriven och läsvärd spänningsroman. Cameron Brodie ska försöka lösa mordfallet med den grävande journalisten som hittas infrusen i norra Skottland. (Skottland har för övrigt blivit ett självständigt land.) Vad kan det vara som journalisten upptäckt som gjort att någon mördat honom? Det är uppenbart att någon är mycket angelägen om att sanningen inte ska komma fram, för snart är det fler som mördas. Som vanligt försöker jag som läsare att både räkna ut vem mördaren är och vad motivet kan vara. Och som så ofta har jag helt fel. Författaren har på ett skickligt sätt fört mig åt fel håll.
Så denna dystopiska spänningsroman kan jag verkligen rekommendera! | | Betyg 4 RobertWarholm | 2024-10-02 21:37 |
| Kråkslottet | Karina Johansson |  Kråkslottet av Karina Johansson är den andra fristående delen i en serie om släkten Vinder. Den första delen var Pensionatet.
Som vanligt placerar Karina Johansson handlingen i Sunne. För oss som känner till den orten är det lätt att förstå att byggnaden som i boken kallas Kråkslottet är Villa Helios. En pampig byggnad i centrala Sunne som inhyst en tandläkarmottagning, men där det idag finns ett café. Jag tror att verklighetens byggnad är i bättre skick än den som presenteras i boken, men det har givetvis ingen betydelse för historien.
Familjen Vinders historia är delvis höljd i dunkel även för släktens medlemmar. Emeli tror sig veta hur hennes mammas uppväxt såg ut, men det visar sig att hon nog fått sig presenterad en förskönad historia. Det finns saker ett par generationer bakåt i tiden som gör att släktens olika grenar inte umgås frivilligt med varandra.
I romanen får flera personer bita i gräset och det är inte utan att det får mig att tänka på Morden i Midsomer. Det finns ett antal märkliga gestalter som inte är rakt igenom trevliga för att uttrycka sig milt. Men är de bara excentriska eller har de även förmågan att mörda?
Författaren lägger in flera red herrings i berättelsen för att förvirra läsaren och jag får erkänna att det inte alls var den jag trodde som låg bakom morden.
Precis som den förra romanen i den här serien är det en trevlig läsning som kombinerar brott, kärlek och avundsjuka. En mysdeckare i Värmlandsmiljö. | | Betyg 4 RobertWarholm | 2024-10-02 21:28 |
| Livet enligt Fikry | Gabrielle Zevin |  Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin var en riktigt trevlig bekantskap. På ett mysigt sätt får vi följa den torre och tråkige bokhandlarens utveckling. Från att ha grottat ner sig i sorgen efter hustruns bortgång får hans liv en ny mening.
Förutom att följa A.J. Fikry och hans närmaste får vi också en god genomgång av en mängd böcker, ibland recenserade av den fiktive bokhandlaren.
Det är en feel good-roman, även om den även innehåller sorgliga inslag. Men livet består inte bara av glädjeämnen. I slutet av livet väntar döden. Så är det för oss alla. Och jag tyckte verkligen om boken.
| | Betyg 4 RobertWarholm | 2024-10-02 21:21 |
| Skinn | Sara Strömberg |  Skinn är den tredje spänningsromanen av Sara Strömberg om den jämtländska journalisten Vera Bergström. De tidigare var Sly och Skred. Den här gången handlar det, som framgår av baksidestexten ovan, om ett alldeles förfärligt mord. En man och hans två små barn mördas på ett brutalt sätt i hemmet och samtidigt försvinner barnens mamma. Det bestialiska mordet klarades aldrig upp, men nu får Vera Bergström på Jämtlandsposten i uppdrag att skriva om det "kalla" fallet. Finns det några spår som inte utretts ordentligt?
Det är en spännande historia, och steg för steg får man som läsare både följa Vera Bergström arbete och insprängt bland de kapitlen får vi även följa mordoffret Frank veckorna innan han mördades. Och vad har den ensamstående mamman i Stockholm med saken att göra. Det är en välskriven spänningsroman. Möjligen kände jag att det lite för tidigt gick att förstå vem som var förövaren. Det hade inte gjort något med en liten twist på slutet.
Som tidigare ger författaren några välbehövliga tasksparkar mot behandlingen av glesbygden. Samhällen utarmas och människor tvingas flytta. Husen köps av norrmän eller storstadsbor som vill ha en fjällstuga att använda några veckor om året. Därmed blir områden allt ödsligare. Sara Strömbergs beskrivning av utvecklingen är en av böckernas stora behållning enligt mig.
Så det blir med beröm godkänt för den här romanen. | | Betyg 4 RobertWarholm | 2024-10-02 21:18 |
| Fiende ur skuggan | Marc Cameron |  Fiende ur skuggan är ännu en av Marc Camerons böcker i Tom Clancys anda och efterföljd om Jack Ryan och den hemliga organisationen Kollegiet som Ryan grundat. Kollegiet har inte många medlemmar, men de är synnerligen effektiva när de skickas ut för att på ett effektivt men olagligt sätt släcka oroshärdar.
I denna roman skakas USA av en synnerligen brutal kidnappning av presidentens hustru. Det dyker upp problem på många ställen samtidigt, vilket ger Vita huset full sysselsättning.
Det är inte bara i USA som det händer saker som inte minst får Kollegiet, men även andra delar av USA:s militär, att fara runt i världen i den här boken. Vi får följa med till Argentina, Japan, Wakhankorridoren i Afghanistan och Indien i ett spel som visar sig hänga ihop.
Böckerna om president Jack Ryan är alltid spännande och Fiende ur skuggan är inget undantag. Denna bok bör ingen älskare av thrillers missa. | | Betyg 5 RobertWarholm | 2024-10-02 21:09 |
| Piskan | Patricia Highsmith |  Piskan av Patricia Highsmith har som nämns ovan en något ovanlig intrig. Sydney Bartlebys fru bestämmer sig för att resa bort en tid. Makarna är helt överens om detta. Sydney lever sig in i rollen som hustruns mördare, vilket han hoppas ska vara bra för hans skrivande av deckare. Det hela blir dock besvärligt när polis, media och bybor blir alltmer övertygade om att han verkligen har mördat sin hustru, samtidigt som varken han eller polisen lyckas finna henne. Omgivningen börjar dessutom misstänka att Sydney kanske är ansvarig för ytterligare ett dödsfall i byn. Det verkar som att Alicia avsiktligt håller sig undan trots att hon kan läsa i tidningarna att hennes make är misstänkt, och till slut får Sydney börja leta efter henne.
Upplösningen är oväntad och visar att författaren är skicklig på att skapa en intressant spänningsroman. Jag rekommenderar gärna Människors mörker, där man ju får möjlighet att läsa två av Patricia Highsmiths romaner. | | Betyg 4 RobertWarholm | 2024-10-02 21:00 |
| Gäst hos verkligheten | Pär Lagerkvist |  Gäst hos verkligheten av nobelpristagaren Pär Lagerkvist ska tydligen vara något alldeles enastående. Det framhålls inte minst av förordet skrivet av Ola Larsmo. Enligt Larsmo är verket bättre än Barabbas och Bödeln. Han har rätt till sin åsikt, men jag håller inte med.
Jag klarar inte av att känna någon sympati med huvudpersonen Anders. Vilken grubblande tråkmåns. Som liten är det som sysselsätter hans tankar att ingen i familjen ska dö, allt ska alltid vara som vanligt. Han smyger ut i skogen till en flat sten, som han lägger sig på och ber enträget om just detta.
Han får för sig att modern och systern, när de råkar tala lågmält med varandra, talar om hans nära förestående bortgång. Varför kan de annars inte tala högt? När han får veta att mormor lider av en obotlig sjukdom vill han helst inte träffa henne. Eftersom hon är döende är hon i princip död för honom. Inte förrän hon verkligen dör kan han känna lättnad.
Så når Anders ungdomsåren, och givetvis är då den rådande känslan ångest, vad annars?
Det här är en klassiker som man gärna kan läsa. Den omfattar inte så många sidor. Men jag väljer Barabbas, Bödeln, Dvärgen eller Ahasverus död alla dagar i veckan! | | Betyg 2 RobertWarholm | 2024-10-02 20:52 |
| Mord för Annabelle | Patricia Highsmith | Mord för Annabelle som publicerades första gången 1960 lever verkligen upp till samlingsvolymens titel Människors mörker. David Kelsey skulle kunna glädja vilken psykiatriker som helst som fick ha honom som patient. Är han psykopat? Är han schizofren? Kanske en blandning av olika diagnoser? I vilket fall som helst är han inte någon som jag skulle vilja att mina döttrar sällskapade med.
De flesta av oss har säket gått igenom olycklig kärlek. Föremålet för vår längtans låga är inte intresserad. Men tack och lov försöker de flesta av oss att bearbeta detta och gå vidare. Så inte denne David Kelsey. Han kan helt enkelt inte acceptera att Annabelle har gift sig med en annan man. Som David ser det så har hon bara begått ett misstag och hon ska snart lämna maken och förenas med David. Han skickar mängder av brev till henne med oförskämda tillmälen mot hennes make, men drar ingen slutsats av att han bara får några få brev från henne under ett par års tid. Ett tidigt exempel på "ghostning".
Hela romanen speglar David tankar, göranden och låtanden och som läsare kan man inse att han sjunker allt djupare ned i galenskapen. Han saknar förmågan att skilja mellan fakta och fantasier och som väl titeln antyder blir han farlig för sin omgivning.
Romanen är skickligt uppbyggd där vi långsamt ser katastrofen närma sig utan att ändå veta vad som kommer att ske. En psykologisk spänningsroman av klass. | | Betyg 5 RobertWarholm | 2024-10-02 20:48 |
| Mormorsresan | Edith Unnerstad | Det är egentligen fel av mig att uttala mig om den här boken då jag borde ha förstått redan från början att det här inte skulle vara en bok för mig- historiska bygderomaner är ingenting som tilltalar mig. Den har vissa charmiga episoder, men det är också allt. Den är välskriven, men mig tröttar den ut totalt.
Slutbetyg, en 2:a! | | Betyg 2 BlommigaBarbro | 2024-10-01 19:46 |
| Döda kvinnor förlåter inte | Katarina Wennstam | | Boken handlar om kvinnors hårda villkor under slutet av 1800-talet.Med en oemotståndligt språk och rasande driv skildrar Katarina en värld som myllrar av tjänsteflickor sedelösa kvinnor och samvetslösa män.Boken är jättespännande jag hade svårt att lägga den i från mig. | | Betyg 5 anette.lenander | 2024-09-30 19:08 |
Fler nya böcker: 100 senaste inlagda böckerna
På vår länksida finns det länkar till andra intressanta boksidor.
Har du synpunkter eller frågor,
Skriv gärna i forumet eller
kontakta oss via kontaktformuläret.
|
casino är ett återkommande tema inom populärkulturen
Mest recenserade år:
2020
2019
2018
2017
2016
2015
|
