Boken handlar om Tycho Brahe och om hans vetenskapliga upptäckter men även om varför han aldrig gifte sig med Kirsten men ändå lät henne föda hans barn. Den handlar också om hur han tänkte och kände inför de val han gjorde, vetenskapen och för Kirsten. Man får också läsa om hur han hanterade den makten han fick, de kungliga åtagande han skulle göra. Den speglar speciellt hans stora kärlek till stjärnorna och vad han gör för att kunna få så mycket som möjligt med tid till dem.
När man läser boken får man uppfattningen att det är någon som tittar på händelserna och skriver ner dem. Handlingarna förs fram på en kronologisk sätt och detta märks dels på att boken verkar vara en dagbok. Detta är även en av de anledningar till varför man får uppfattningen att den är skriven av en människa som tittar ner på dem och ser vad som händer. Författaren väljer att visa hur både Kirsten, Tycho Brahe och bönderna upplever vad som händer på Ven. Kirsten inser att om Tyge inte tar tag i sina kungliga åtaganden kommer dem att gå under, bönderna är irriterade på Tyge och menar att han är en tyrann. Tycho Brahe själv menar att hans liv är vigt åt vetenskapen och det är det han ska syssla med, han tror att kungen förstår varför han inte skött de uppgifter han fått.
Temat i denna bok är makt, man får veta hur mycket makten kan förändra en person och hur självisk man kan bli av att ha mycket makt. Men man märker även hur besatta en människa kan bli av att få jobba med det man älskar, hur mycket en man kan vara beredd att betala för att få göra det man vill, i detta fall studera stjärnorna. Tycho Brahe är beredd att låta Kirsten få betala för att han ska kunna få pengar till att fortsätta sina studier inom vetenskapen. Kirsten tvingas leva i vanära vid sidan av en Brahe utan att veta varför Tyge inte vill viga sig med henne.
Boken var ganska jobbig i början men blir bättre ju mer man har läst. Jag hade svårt att tycka den var intressant och bra men efter ett tag så blev jag ganska intresserad även om detta intresse kom på slutet. Jag tror att boken skulle passa till människor som är intresserade av Tycho Brahe. På framsidan finns ett citat av Uppsalas nya tidning, dem säger följande om hennes bok ”Hennes förmåga att väva samman tankar och känslor som tycks tidlösa med en specifik historisk miljö är förnämlig”. Hade man frågat om jag tyckte samma som dem när jag precis hade börjat läsa boken hade jag sagt, utan att tveka nej. Men efter att ha läst hela och det viktigaste gett den en chans kan jag säga att det dem säger är sant. Alexandra har lyckats att väva in fakta i det hon tror var hans känslor och tankar. Hon gör det på sett så att det ser helt naturligt ut i boken. Man måste ge den en chans för när man väl har gjort det är man fast. Jag hade redan innan jag börjat läsa bildat mig en uppfattning om boken, och denna uppfattning kom Alexandra att sticka hål på. Hon visade mig att man kan skriva en bok om en historisk person på ett intressant sätt, ett sätt som får läsaren att känna sig delaktig.
Score 4
Finingeniskogen
2010-09-28 14:51
Ena halvan av Lars Keplers debutroman, och en mycket bra sådan!
