Biljard klockan halv nio är en familjekrönika om far, son och sonson Fähmel, alla arkitekter med minst sagt olika yrkesmässiga kall. Bokens ramhandling är förlagt till den 6 september 1958, en solig sensommardag då Heinrich Fähmel uppnår den aktningsvärda åldern av åttio år. Som läsare får man sedan via olika, men till varandra länkade, berättelser följa födelsedagsgästernas brokiga vägar till festen. De olika huvudpersonerna belyses tämligen allsidigt och från olika perspektiv, dels tidsmässigt, dels av varandras berättelser. Genom att fritt kasta sig fram och tillbaka i tiden och mellan personerna lyckas Böll på ett mästerlikt sätt fånga olika tidsstämningar samtidigt. Tekniken känns inledningsvis lite förbryllande, men ganska snart kommer man in i det och börjar förstå dess genialitet. Det är nämligen så att Böll på de drygt 230 sidorna lyckas berätta en historia som egentligen borde ta åtminstone tre gånger så många sidor i anspråk. Det är få författare som behärskar denna unika berättarförmåga.
Med olika personers röster, både levande och dödas, tecknas här en tysk familjs historia och hur det tidiga 1900-talets omvälvande skeenden ger återverkningar långt in i framtiden. Böll lyckas med den sanne mästares förmåga illustrera hur välkända politiska händelser griper in i vardagslivet och splittrar familjer och river vänskapsband. Vid sidan om berättelsen om familjen Fähmel granskas efterkrigstyskland i sömmarna. Förflutet och närvarande snörs i varandra då Böll med subtila anspelningar rannsakar nazisttiden och riktar udden mot oroväckande tendenser i 1950-talets Tyskland.
Robert Fähmel spelar varje dag ensambiljard klockan halv tio på Hotel Prinz Heinrich under det att han berättar självupplevda historier för piccolon Hugo. Därav den lite märkliga titeln.
Detta är inget mindre än ett mästerverk: läs, läs, läs!
