På en tur i skoven finder den fallerede popsanger Lennart et spædbarn. Da han tager barnet op, begynder det at skrige. Men det er ikke barnegråd, der kommer ud af munden på den lille pige. Hun synger helt rent. Lennart og hans kone beslutter at holde deres fund hemmeligt og installerer pigen i deres kælder. Samtidig et andet sted i Sverige fødes en anden pige. Hun er uden særlige talenter og ligesom de fleste, måske bare lidt tykkere, lidt mærkeligere og lidt mere ensom. En dag krydser de to pigers veje, og et særegent venskab tager form. Nu skal barndommens svigt hævnes.

Lille Stjerne er en rå, morsom og dybt foruroligende samtidsroman om at stå alene i verden, om de voksnes svigt - og om det anlæg for ondskab, der findes i os alle.

Gennemsnit: 3,35 (31 Score)

» Skriv din egen anmeldelse af Lille stjerne «

Tilmeld dig for at få bogen anbefalinger baseret på dine vurderinger og undgå reklamer.

Boganmeldelser Lille stjerne :

Rosa	2010-05-06 17:00
Jag hade stora förväntningar på den här boken men oj vad jag blev besviken. Den började lovande men sen flippade den ur totalt. Det blev mer och mer en ungdomsbok och det hade jag varken förväntat mig eller var intresserad av. Dessutom blev den väldigt osmaklig. Inte för att jag är känslig av mig men det grova våld som beskrivs i boken är verkligen inte i min smak. Bortsett från allt detta negativa så hittade jag inga förklaringar eller rim och reson i boken. Sorry, detta var ett bottennapp av författaren enligt mig.
Score 2

tekoppen	2010-05-10 22:40
Efter att ha läst "lilla sjärna" så kommer jag verkligen se "allsång på skansen" men nya ögon. Om det blir en film av den här boken kommer den hamna i katagorin :slasher/revangefilm med extra mycket blod och hjärnsubstans....med andra ord: det var en bra bok...Läs den...
Score 5

kristina_s	2010-05-18 11:52
Recension av John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna John Ajvide Lindqvist är född 1968 och uppvuxen i Blackeberg, utanför Stockholm, där också hans första roman utspelar sig. Efter en karriär som trollkarl, ståuppkomiker och manusförfattare blev han tillslut skräckförfattare. Hans debutroman Låt den rätte komma in (2004) har filmatiserats av Tomas Alfredsson och blev en stor internationell succé. John Ajvide Lindqvist har även skrivit Hantering av odöda (2005), novellsamlingen Pappersväggar (2006) och Människohamn (2008) Handling: En dag när svensktoppsartisten Lennart Cederström är ute i skogen för att leta efter svamp, upptäcker han en svart BMW som kör snabbt iväg genom skogen. Lennart går ut och tittar sig omkring där bilen stått parkerad. Han finner en nyfödd flicka nedgrävd i en plastpåse. Flickan är vid liv, men verkar vara apatisk, helt plötsligt tar hon i med ett skrik som är en perfekt ton. Lennart tar hem flickan, inreder ett rum i källaren åt henne och ber sin hustru att inte tala om detta för någon. Eftersom Lennarts storhetstid som artist i stort sett tagit slut, så blir flickbabyn med sin förmåga att ta underbara toner hans nya intresse. Flickan får ingen kärlek av paret Cederström och hon får inte vistas ute, därför utvecklas hon inte som hon ska. Parets son Jerry, som dyker upp då och då för att begära pengar av sin pappa, upptäcker en dag flickan. Han blir hennes enda vän. När Jerry spelar gitarr nynnar flickan med så vackert. Jerry börjar kalla henne för ”syrran” och ger henne namnet Theres. En dag händer något fruktansvärt som gör att Jerry tar med sig Theres och flyttar till Svedmyra i Stockholm. Samtidigt vid samma tid som Lennart hittar Theres föds en annan flicka i en mellansvensk stad. Hon är en flicka som inte känner någon glädje i sitt liv och har bara ett fåtal vänner. En av dessa är Johannes. Flickan heter Teresa och när hon blir större börjar hon besöka olika nätforum, ofta söker hon sig till poesisidor. En dag kommer Theres och Teresas väg att korsas, de blir väldigt goda vänner även om de kommer från olika familjeförhållanden, en vänskap som kommer att bestå, men som kommer att få förödande konsekvenser för många som kommer i deras väg. En skrämmande historia som måste läsas. Oj, vilken bok, jag var på helspänn boken igenom. Den var otäck, handlade mycket om olika känslor och besatthet och som vanligt innehöll den många skräckinslag, som det bör vara när John Ajvide Lindqvist skriver. Ingen kan beskriva skräck och bedrövelse så bra som han. Boken var lika spännande rakt igenom. Att det var barn som var de onda, tänkte jag inte på under hela tiden jag läste, men nu efteråt har jag funderat lite på det. Någon annan författare kanske hade formulerat sig så att man som läsare kunde tagit illa upp av det, men inte Lindqvist. Han har alltså gjort det igen, skrivit en ny bok som kommer att bli lika omtalad som de andra och även läst av många, många. Betyg 5/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent
Score 5

Mica	2010-05-30 22:24
Börjar bra...men tappar fart och slutar i ett galet cresendo! Redan från inledningen utlovas ett våldsamt slut på Skansen... Jag tycker att författ har ett bra språk, är trovärdig och duktig på att skapa stämning och atmosfär...men jag vet inte varför han skriver denna bok eller vad han vill säga...Eller är det bara en "splatter-film" i bokform gjord för att chockera? I de första två böckerna finns en kritisk realism och ett sunt ifrågasättande som gör att böckerna blir mer än bara skräckböcker...men även om han lyfter på utanförskap, skönhetsideal och depression så snuiddas det bara vid...och det egentliga budskapet blir bara deprimerande och tomt... Jag är ingen lättskrämd läsare och det var inte våldet i sig som stötte bort mig bara den ångestfyllda deprimerande atmosfären i större delen av boken...Näe inte särskilt bra!
Score 2

erikaj	2010-06-17 12:17
Är hur bra som helst de första 244 sidorna - skräck. Resterande 200 är faktiskt ganska usla - tonårsbok. Jag ser ingen konkret förklaring/samband/osv. I alla fall ingen intressant sådan. Detta är precis samma känslor som jag fick i Människohamn. Efter vad herr A Lindqvist har berättat verkar det som att han vill berätta om det svarta, det tragiska, de utstötta på ett rimligt, trovärdigt vis. Blanda det otroliga med det verkliga, det vanliga. Bra. Men det klaffar inte särskilt väl i slutändan. Det blir inte läskigt. Möjligtvis tragiskt, men inte läskigt och det är ju en blandning av dessa som jag förstår att herr A Lindqvist är ute efter. Nej - helheten misslyckas, men man kan se spår av försök. Detta gör att det misslyckas ännu mer. Om nu någon förstår vad jag menar. Och sedan detta uppräknande av låtar. Låtar som i och för sig passar mycket väl men det bli så töntigt tillslut. Det är väl inget himla sommar i p1? (Måste dock påstå att författaren, till skillnad från en hel del andra, är en stjärna på att skildra tonårstid.) (Och han ÄR ju bra på creepy things. Egentligen.) Men nej.
Score 2

Skriv din egen anmeldelse af Lille stjerne

-->