Lyra er forsvundet, og Will befinder sig alene i et uvejsomt og stormfuldt bjergområde.,To engle kommer til ham og beder ham følge med dem nordpå til Lord Asriels fæstning, hvor et slag af kosmiske dimensioner er under opsejling. Men Will nægter at adlyde dem, for han har kun én tanke i hovedet: Han må finde Lyra. Og det viser sig at være en større udfordring, end han havde forestillet sig ...

Gennemsnit: 3,96 (25 Score)

» Skriv din egen anmeldelse af Ravkikkerten «

Tilmeld dig for at få bogen anbefalinger baseret på dine vurderinger og undgå reklamer.

Boganmeldelser Ravkikkerten :

faith	2004-04-28 11:42
Den bästa delen av trilogin. "Teorin" om dödsriket/döden är intressant. Pullman lycket skildra det hela så att man nästan tror på det. Lyra och Will är härliga personer. Deras förhållande är på något sätt så "gulligt" (hatar ordet gullig, men kommer inte på någo bättre).
Score 5

fgklhjl	2004-08-05 21:53
väldigt bra
Score 4

ElinLeticia	2004-08-10 12:24
Vi möter återigen Lyra och Will. Lyra hålls nedsövd av sin mor i en grotta. Det sägs att hon är barnet som skall återupprepa skapelseberättelsen. Hon är Eva innan synden. Kyrkan och auktoriteten vill döda flickan innan hon hinner bli frestad och göra samma val som sist. Alla de paralella världarna till vår egen reagerar och förändras. Lyra är vågbrytaren som står i mitten av ett krig på alla fronter. Hennes val är avgörande. Pullmans avslutande del i den episka trilogin "den mörka materian" är en allegori över gnosticsm. I gnosticismen (som var en slags paralellrörelse till kristendomen - gnostikerna upplevde att de företrädde den sanna kristendomen, de hade uppnått gnosis, upplysningen) såg man på materian som något ont. Från början fanns två världssjälar, en kvinnlig och en manlig. När den kvinnliga ville skapa utan sin manliga motsvarighet blev resultatet ont, materia. Materian skapar Demiurgen, vår jordiska gud (judarnas gud, kyrkans gud, muslimernas gud) som tror sig vara skaparens själv. Han i sin tur skapar himlar och varelser som dyrkar honom. Människan består dock av både andlighet (en del av världsanden) samt materia, och är därigenom både ond och god. Hennes räddning är medvetandet och kunskapen (i Lyras värld - stoft). Pullman har alltså valt att beskriva vår värld gnostiskt. Detta gör att berättelsen om den mörka materian utstrålar kyrkofientlighet (gnostikerna kallades kättare och tvingades gömma sina skrifter - Nag Hammadi biblioteket är ett exempel på detta). Jag tycker det är facinerande att en författare vågar sig på att utmana kyrkan på det här sättet. "Den mörka materian" är Pullmans motsvarighet till C.S Lewis Narnia serie. Pullmans trilogi är faktiskt bättre, eftersom den har ett mångfacetterat budskap som tvingar läsaren att fundera över sig själv och ondskan. Jag tycker att Pullman härigenom skapar en värld som känns mycket mer "äkta", än C.S Lewis tillrättalagda värld, där allt är antingen gott eller ont, men aldrig en blandning. På sätt och vis är Pullmans berättelse religions kritisk eftersom den visar hur nära samman makten och religionen kommit att höra (vilket nog de flesta är medvetna om). Å andra sidan visar den också att förintelsen av religion (auktoritet) inte helt säkert skulle leda till någon frihet. Lyras far, Lord Asriel som kämpar mot auktoriteten är inte god. Han kännetecknas av girighet och omänsklighet. Tyvärr tycker jag INTE att denna sista del i trilogin helt håller måttet. Den lämnar alldeles för många frågetecken. Forskaren Malone skall agera ormens roll i paradiset, något som aldrig sker. Vidare är det val som Lyra/Eva gör, inte av någon större betydelse. Hennes val att lämna sin själ kvar på gränsen till dödsriket för att kunna rädda andra själar är ett viktigt budskap, men när hon senare återförenas med sin deimon undrar man vari frestelsen egentligen låg och hur världens gång egentligen har förändrats. Ja, Will och Lyra förälskar sig i varandra, ja, de måste skiljas åt och aldrig mötas igen (då de måste stänga alla hål till andra världar för att stoftet ska fortsätta existera). Det som var en stark och bitande episk historia utvecklas till en liten kärlekshistoria och därefter en liten epilog om Lyras fortsatta liv och insikt att det är hon (Eva) som skall bygga den nya himmelsrepubliken där alla är lika värda och ingen härskar över någon annan. Kulmen blir rätt intetsägande med andra ord. Det är lite, "ojoj vad vi kämpat och offrat mycket, men nu jävlar ska vi skapa en bättre värld än den vi hade förut". Efter att ha läst ut boken är jag konfunderad, jag lägger boken ifrån mig och frågar, "var det här allt?". PS betyget fyra får denna berättelse för sin enorma berättarkraft. Jag stör mig på slutet men insikten att jag hade kunnat rulla mig i kåda o fjädrar bara för att få läsa boken.....gör att betyget ändock känns rättvist
Score 4

inca	2005-06-16 20:20
Ett suveränt bra avslut på trilogin. Den bästa av böckerna, det var svårt att släppa boken i från sig jag har t om väntat in i det längsta med att läsa den för jag visste att det var med sorg jag la den ifrån mig efter sista sidan. Den tillhör en av mina favoritböcker - absolut.
Score 5

Jala42	2005-11-03 22:24
Riktigt fina dessa böckerna, roliga och spännande!!
Score 4

Skriv din egen anmeldelse af Ravkikkerten

-->