Vi er i det centrale Paris. I en ejendom med luksuslejligheder beboet af rige familier. Renée, portnerske gennem 27 år, er vidne til deres overdådige men indholdsløse liv. Udadtil svarer hun godt til den gængse forestilling om en fransk concierge: gammel, fed, krakilsk og klistret til tv-skærmen fra morgen til aften.
Men - hvad hendes arbejdsgivere ikke aner - er Renée en kultiveret autodidakt, levende optaget af kunst, filosofi, musik og japansk kultur. Med humor og skarphed fortæller hun om ejendommens lejere, som nærmest ikke har bemærket at hun eksisterer.
Så er der Paloma, en usædvanlig tolvårig. Hun er datter af en af de velstående familier, et begavet og klarsynet barn, som har besluttet at gøre ende på sit liv den sekstende juni, hendes trettenårs fødselsdag. Indtil da vil hun blive ved med at opføre sig som alle forventer af en teenager: dyrke sine aldersbetingede interesser, passe sin skolegang og være en lydig men genstridig datter.
Romanens kapitler veksler mellem de to hovedpersoners fortællerstemmer. Paloma deler sine tanker og dagbog om verdens tildragelser med læseren. Mens Renée fremfører sine observationer med en veloplagt kombination af humor, menneskeforstand, skarphed og social satire. De lever begge i det skjulte. Først da en velhavende japansk mand flytter ind i ejendommen, opdager de hinanden og deres beslægtede.

Gennemsnit: 2,93 (15 Score)

» Skriv din egen anmeldelse af Pindsvinets elegance «

Tilmeld dig for at få bogen anbefalinger baseret på dine vurderinger og undgå reklamer.

Boganmeldelser Pindsvinets elegance :

okidoki	2009-08-13 11:06
Jag orkade 30 sidor sedan var jag redigt förbannad. Romanen är skriven på en krånglig och haltande prosa. Portvakten är en intellektuell snobb som föraktar sina rika hyresgäster. Hon är så fylld av fördomar att hon tror att en portvakt måste bete sig på ett visst sätt. Flickan är så otroligt överbegåvad att hon inte ids umgås med andra. Romanen om dessa ”övermänniskor” har hyllats av en enig svensk kritikerkår och presenterats som en rolig och satirisk ”måbra”!
Score 1

helix	2009-10-01 10:40
En ganska underhållande roman om två begåvade kvinnor (eller - en kvinna och en flicka, 12 år). Men om man skrapar på ytan på denna roman... känns den nästa otäck. De båda huvudkaraktärerna är så smarta, så intelligenta och har så god smak att man som läsare "måste" hålla med dem. Men samtidigt står de över alla andra som är "lägre stående" och känner att de måste "mörka" sin förträfflighet. Så det blir skevt. Det som huvudkaraktärerna (och författaren?) angriper är den ytliga snobbismen, "låtsaslivet", där inget verkligen är (så bra) som det verkar vara. Samtidigt är det ju precis det som dessa übermench-karaktärer till huvudkaraktärer sysslar med. Det blir som ett inverterat cirkelresonemang, där romanens kritik till slut riktas alltför starkt mot sin egen tes och det blir självmål!
Score 3

sgs	2009-10-16 10:39
Jag blev rekommenderad boken av en person som jobbade i en bokhandel som sa att den var fantastisk. Efter att nu läst den vet jag inte vad jag ska tycka. Historierna om Renée och Paloma byggs långsamt fram med hjälp av många filosofiska och kulturelittankar. Eftersom jag varken är särskillt intresserad av filosofi, konst eller ryska författare så blir det väldigt segt och långdraget. Men samtidigt är språket och känslan fängslande, och jag hade svårt att sluta läsa. Och jag tror att jag kommer att minnas den länge, och jag ångrar inte alls att jag läste den, trots det låga betyget. Är man ute efter en feel-good roman så kan den rekommenderas.
Score 2

Navigo	2009-10-20 12:53
Kunde varit så mycket bättre. Men det är inte min typ av böcker med så mycket filosofiprat. Men en helt ok historia om en samling olika människor i ett hus. Tyckte inte om slutet, ville att det skulle slutat annorlunda.
Score 2

jossansten	2010-01-08 21:56
Till en början verkar boken bara konstig, huvudpersonerna (Renée och Paloma) ser ner på de rika i byggnaden där de bor för att de i sin tur ser ner på andra - de verkar inte bättre än rika. Att tolvåringen tidigt berättar att hon tänker ta livet av sig och att de båda känner att måste dölja sin intelligens och sina intressen känns väldigt konstigt, då de ju inte döljer något som är tabu i sammanhanget. Författaren verkar ibland vilja briljera med sina filosofikunskaper vilket kan bli lite träligt, men hon verkar också kritisera det hon valt att inrikta sina studier på. Hon målar upp ett elitsamhälle där bara de som följer normen passar in, men där de som faller utanför egentligen är de som fyller upp normen bäst. Men så kommer man in i boken. Jag gillar språket, karaktärerna är mysiga (om än, vad gäller många men inte alla, stereotypa). Det dyker hela tiden upp guldkorn i texten, mysiga, välformade, glädjande, vackra, tänkvärda meningar som man vill inpränta och behålla. En njutbar läsning.
Score 4

Skriv din egen anmeldelse af Pindsvinets elegance

-->