Andra romanen om Sherlock Holmes (svensk titel "De fyras tecken") publicerades ursprungligen i Lippincott's Monthly Magazine. Här tycker jag inte att fallet är det intressantaste utan alla skumma personer som med sina små egenheter gör det ganska roligt. Det känns inte heller som att det är meningen att man ska försöka lösa fallet själv; det är inte upplagt på det sättet. Som i de allra flesta berättelserna om Sherlock Holmes så är allt ur Watsons perspektiv. Utan honom som berättare hade nog inte boken klarat sig på samma sätt. Det enda irriterande med honom är hans framtvingande förälskelse till klienten. Bäst: det inledande knarksnacket. Sämst: den sorgliga synen på urinvånare, kvinnor och underklass. Något som jag tyvärr börjat vänja mig vid med äldre litteratur.
Score 3
EdaLinn
2010-06-16 22:07
Det här var den första boken av Sir Arthur Conan Doyle och jag tycker att den är väldigt bra. Den är rolig, spännande och romantisk. Den är lite små seg i slutet då man får höra hela historien bakom de fyras tecken, men det är ändå ett ganska intressant och spännande parti.
