En oerhört sliskig och överdramatiserad bok, full med massa tomma meningslösa ord och överkänsliga människor som tänker eller yttrar dem. Det finns ingen riktig handling att följa utom huvudrollens totalt ointressanta funderingar och misstankar. Han är nämligen orolig över att Fanny kanske är otrogen mot honom...med sin make! (suck) Men det jobbigaste är ändå de ständiga liknelserna; "jag reste mig som en dödsdömd", "jag åt som en utsvulten varg", "likt ett barn tog jag hennes hand". Och sen har vi den som av flera anledningar är den värsta: "Han [Fannys make] behandlade henne kort sagt med något av den stränga tillgivenhet som arabiska ryttare visar mot sina fullblodshästar. De ryktar dem med ena handen samtidigt som den andra handen håller piskan till reds för att straffa minsta kast med huvudet". Det enda bra jag kan säga är att den är kort. Knappt 100 sidor.
