Allvarlig är den verkligen, till skillnad från många andra av Greenes romaner som känns mer ytliga. Den är full av beskrivningar som gör en illamående och kanske till och med skulle kunna ge mardrömmar. Personerna runt huvudpersonen känns inte alls viktiga. Det handlar hela tiden om honom själv. Det kan bli lite tråkigt att inte få lära känna några av de andra lite bättre. Boken cirkulerar kring huvudpersonens depression, utbrändhet och hans förhållande till religionen. Jag gillar verkligen slutet eftersom det lämnas öppet för olika tolkningar. Den var mycket spännande i början då man inte fick reda på vem huvudpersonen verkligen var och varför han var där. Man får läsa andras spekulationer om karaktären och de diskuterar hur de ska behandla honom. Det är först en bra bit in i boken som man träffar en person som vet vem huvudpersonen är ändå får man vänta lite till innan man får svar på alla frågor.
Score 3
helix
2010-03-19 09:34
En av de bästa Greene-romaner jag har läst. Han har satt omgivningen till ett spetälskesjukhus i Kongo, där koloniala belgare (tror jag) hjälper sjuka afrikaner att tillfriskna. Natulrigtvis finns missionärerna där också (annars skulle det ju inte vara i sann Europeisk anda!), och just detta förhållande utnyttjar Greene skickligt. Han ställer den kroppsliga behandlingen (sjukhuset) mot den själsliga (prästerna). Precis det händer när främlingen - som är romanens huvudperson - kommer dit. Han är också (troligen) belgare och flyr från sitt liv i västvärlden. Prästerna vill bota hans tvivel med Gus och reliogisitet, vilken han avvisar utan att de lyssnar på honom. Hela romanen blir sedan en diskurs i troende, och många sidor belyses. Det intresserar mig, men jag saknar ett slutgiltigt ställningstagande från författaren. Jag antar att detta varit frågor som den gode Greene grundligt behandlat under sin levnad (jfr handlingen i tex "Makten och härligheten", om en inte alltid moraliskt oklanderlig präst i Mexiko). Frågorna blir ändå hängande i luften... vilket kan kännas som en alltför billig utväg.
Intressant är också vilken liten roll afrikanerna faktiskt spelar i dessa vita människors liv. De har alla en "boy" och de refereras till som "afrikaner" och dras alla över en kam. Man får bara hoppas att dette förhållningssätt har ändrats sedan 1960.
