Persson ger oss en kriminalhistoria utan krusiduller. Rakt av. Wam-bam. Och det gillar jag. "Profitörerna" är upplagd som en (verklig) dokumentär över ett mordfall och författaren utnyttjar sina kunskaper i polisarbete för att guida oss genom utredningen. Det blir intressant. Och spännande. Språket är enkelt men inte banalt. Stämningen är - faktiskt - nästan tillbakalutad: en skön kontrast till genrens annars så forserade berättarteknik.
Jag är helt såld. Och glad att få läsa en kriminalroman som håller sig till det väsentliga och inte svävar ut i någonting annat.
Score 4
dsebbe
2008-07-05 11:18
en av de bästa svenska kriminalromanerna.
Score 5
oler
2010-11-15 15:37
Det stod en bra recension i början av den bok jag lånade på biblioteket. "Har du svårt att sova läs då den här boken. --- Det händer absolut ingenting". Jag får hålla med den som skrivit det. Första GW boken för mig och jag vet inte om det blir fler efter läst denna.
Score 1
kali05
2011-10-12 18:56
En kvinna hittas mördad. Det blir många förhör och mycket material samlas in. Det krävs väldigt mycket arbete för att knyta ihop alltsammans och hitta den man tror är skyldig. Sen gäller det att få fram ett erkännande eller bevis som håller i en domstol. Det här verkar var en realistisk roman om polisens arbete. Det var en intressant bok att läsa.
Score 3
mammene
2012-02-27 17:32
Det här är Leif GW Perssons andra roman om Lars Martin Johansson och hans kollegor. Bit för bit får man lära känna dem lite mer, samtidigt som polisarbetet löper på. Profitörerna har liksom Grisfesten filmatiserats. På våldsroteln är det de stora brotten som utreds och det är högsta status att jobba där, man kallar sina kollegor på andra rotlar för ”bonnpoliser”. Lewin är en av poliserna på våldsroteln, han ger sig inte i första taget och är ansedd som flitig och klok, men med ett ämligt utseende. Nu har Lewin fått en mördad kvinna på sitt skrivbord, denna kvinna hade bara för tre veckor sedan suttit livs levande mitt emot honom, och han tänker att det som en gång gjorts aldrig kan göras ogjort. Det visar sig vara ett besvärligt falla att utreda, den prostituerade Kataryna Rosenblom har blivit brutalt mördad i sin ateljé. Och det kunde räckt med det, att hon dessutom var illa åtgången gjorde ont att se. Samtidigt som man utreder mordet så får polisen tips om bordellverksamhet som via ombud drivs av fastighetsägare, en rörelse som omsätter miljoner. När man läser Leifs polisromaner så får man verkligen inblick hur det är att jobba som polis, någon reglerad arbetstid verkar det inte vara frågan om, mordet måste lösas, och det så fort som möjligt. I den inledande fasen läggs det allt krut och personal på fallet. Ju längre tiden går desto svårare blir det att få tag i mördaren och personal försvinner tillbaka till andra jobb. Lewin ger sig inte, det är många timmar som han sitter och går igenom material som han redan gått igenom. Det gäller att hitta något som går att koppla ihop. Persson skriver rakt och inflikar intressanta fakta emellanåt. T.ex. att av de 100-150 dråp och mord som anmäls i Sverige, så tillhör offret och gärningsmannen i 75 % samma familj eller vänkrets. ”Hatet är starkast där kärleken är som störst, och hat är sällan bra för förståndet som en polis uttrycker sig”. Dessa brott är mer eller mindre självuppklarade. Men går man utanför den inre cirkeln så rasar uppklarandet drastiskt. Jag är väldigt road av Leif GW Perssons sätt att skriva, det är rakt och bitskt men också lättsamt. Hur man nu kan lyckas att få ett mordfall lättsamt utan att för den skull banalisera är en konst och det lyckas GW med. Det är nästan skrivet som en dokumentär fast med flyt. Det är det som är så skönt att det är berättat med sans och inte hysteri. Jag kommer att fortsätta min vandring i Leif GW Perssons författande
