På sitt galnaste humör är Chesterton i The Man Who Was Thursday (Mannen som var Torsdag). Syme som är hemlig agent infiltrerar en anarkistgrupp som ska spränga ryske tsaren i luften. Medlemmarna i anarkistgruppen har namn efter veckans dagar och dess ledare är förståss Söndag. Snart visar det sig att en efter en av "veckodagarna" är hemlig agent. Men vem är de hemliga agenternas ledare? Mängder av förveckligar uppstår när Söndag avslöjar agenterna och utsätter dem för elaka spratt. Den här boken som skrevs för hundra år sedan då anarkisterna var lika förtjusta i bomber som vår tid terrorister, känns väldigt aktuell idag. I min ungdom läste jag boken tre gånger och jag tolkade den olika varje gång. Är det en hemsk mardröm? Är det en parodi? Vid tredje läsningen fann jag min tolkning: Att boken handlar om Gud som som utsätter oss för olika prövningar, att den fete, elake Söndag i själva verket är Gud. Även om man som jag räknar sig som ateist, är Chestertons uppsluppna och föga dogmatiska katolicism en kul krydda. När den nu kommit ut i nyöversättning och jag har blivit äldre, kommer min tolkning då att förbli den samma? Ja! Den håller ännu! I dessa nine-eleven-tider med terroristhysteri kan det vara rätt kul att läsa en parodi på dylika, skriven under en tid då tsarer och andra potentater sprängdes i luften i ett rasande tempo.
