boksidan     
Boganmeldelse | Søg bøger | Tilføj en ny bog | Top | | Tilmeld dig |
  Log ind

Relaterede bøger
Paper Towns
 J. Green
Cæsar-Guders blod
 C. Iggulden
Da duerne forsvandt
 S. Oksanen
Vinderen står alene
 P. Coelho
Wolf Hall : roman
 H. Mantel
Døden udebliver i..
 J. Saramago
Wild
 S. Strayed
Koret
 J. Trollope
Kupé nr. 6
 R. Liksom
Driver dug, falder regn
 M. Söderholm





Den tid det tager  anmeldelse

 
Forfatter: Jon Fosse
genre: Roman
Year: 2002
ISBN: 8790524381
 

Hanne Ørstavik (f. 1969 i Tana, Finnmark) debuterede i 1994 med romanen Hakk. Har siden udgivet romanerne Entropi (1995), Kjærlighet (1997), Like sant som jeg er virkelig (1999) og Tiden det tar (2000).
I Den tid det tager møder vi den voksne Signe der bor sammen med kæresten Einar og deres fireårige datter Ellen på en gammel gård. Julen står for døren. Forældrene og broren kommer på besøg og spørgsmålet om hvor julen skal fejres, udløser en konfrontation mellem Signe og moren. En konfrontation der tvinger Signe til at forholde sig til sin egen historie og sin barndom i Finnmark i 1980erne.
Med et sikkert greb om form og sproglige virkemidler fortæller Hanne Ørstavik en rystende historie om en tilsyneladende velfungerende familie og gør det med en indlevelse som bevæger læseren dybt og giver historien almen gyldighed.
Hanne Ørstavik er oversat til tysk, fransk, ungarsk og svensk.
Fik i 1999 Sult-prisen for "et eminent yngre forfatterskab" og P2-lytternes romanpris.
Den tid det tager blev i Norge nomineret til Kritikerprisen.
Uddrag af anmeldelser:
"HØ fortæller denne triste, tragiske Tove Ditlevsen'ske hverdagshistorie meget fint, i en neutral refererende stil, der holder dramaet tilbage, indtil det bryder løs." Jens Kistrup, Weekendavisen
"Den unge norske forfatter HØ skriver fint og indfølende om en families hemmelighed. (-) Livsløgnen er beskrevet allerbedst af en gammel norsk forfatter - men HØs demonstration er hermed på det varmeste anbefalet." Mai Misfeldt i Berlingske Tidende
"HØ er god til at give mellemrummenes hemmeligheder liv og eksistens, at fordele lys og mørke mellem personerne, at give de sarte glæder et sprog i pigens håb og frygt. (-) Tankevækkende er bogen den tid, den tager." Torben Brostrøm, Information
"Romanen er en hård samtidsskildring. (-) Men den giver også en smule håb. Den følsomhed, skæbnerne fortælles med, lader os ane, at der hinsides bitterheden stadig er en rest af engagement og tro på, at lyset vender tilbage." Kasper Lezuik Hansen, Kristeligt Dagblad
"Den tid det tager gør mig både varm om hjertet og giver mig tårer i øjnene, ikke kun fordi det er en gribende historie, men mest af alt fordi den er så glitrende fortalt, med en stilistisk nuancerigdom, en fingerspidsfornemmelse for sproglige mikroorganismers meningsbærende kraft og en kompositionel elegance som er meningsbærende ... Fortsætter Ørstavik at udvikle sig sådan som hun har gjort indtil nu, står vel den litterære verden snart over for et dronningeskifte." Øystein Rottem, Dagbladet
"Hanne Ørstavik bruger ikke store ord og dramatiske fagter i sine bøger. Måske er det derfor de virker så stærke. Samtidig som ordbrugen er enkel og hverdagsnær, er den raffineret varieret. Den kan fremstå så enkel, så nøgen, dirrende ubeskyttet og grusomt afslørende. Og samtidig så hårdtslående i sin sårbarhed, kompromisløst indtrængende i sin kritik." Geir Vestad, Hamar Arbeiderblad

Gennemsnit: 2,5 (2 Score)

  » Skriv din egen anmeldelse af Den tid det tager «
Rate:
Tilmeld dig for at få bogen anbefalinger baseret på dine vurderinger og undgå reklamer.
Boganmeldelser Den tid det tager :


stigh 2006-05-22 14:38
Jon Fosse skildrar i romanen Morgon och kväll de två mest centrala ögonblicken i en människas liv - födelsen och döden. Berättelsen om fiskaren Johannes vars livshistoria flyktigt beskrivs är fylld av hänsyftningar till bibliska motiv och i övrigt gåtfulla maximer. Jag tycker att det märks att Fosse är en begåvad berättare som verkligen tänkt till innan han satt sig att skriva denna berättelse om livets tillblivelse och upphörande. Kanske är det så att Fosse varit alltför mån om att redogöra för sin idé och att han i sin iver därom glömt bort att göra berättelsen läsvärd? Både språkval och abstraktionsnivå vittnar om detta.

Kort om språket. Jag kan verkligen förstå författare som med språkliga experiment försöker att tänja lingvistiska gränser, skapa nytt och därmed berika vårt sätt att uttrycka oss. Tyvärr tycker jag inte att Fosse lyckas med det om så varit hans avsikt. Att helt och hållet utelämna punkter och därmed medvetet försvåra läsningen känns bara urbota dumt och onödigt. Det tillför inte berättelsen ett dugg annat än att det försvagar läsupplevelsen högst betänkligt. Som jag nämnde ovan tycker jag även att abstraktionsnivån är problematisk i och med att den hela tiden blir högre, högre, och högre – tillslut orkar jag helt enkelt inte att bry mig längre, alla metafysiska utsvävningar har gjort berättelsen ointressant. Och det tycker jag är synd för det känns som att författarens uppslag är förtjänt av en bättre skildring. Jag misstänker också att liknande skildringar av ungefär samma idé finns nedtecknade sedan tidigare i litteraturen, och då bättre sådana. Det var kanske därför som Fosse kände sig tvingad att använda sig av allt mambo-jambo?
Score 2

Skriv din egen anmeldelse af Den tid det tager







 






-->