Detta är den första boken i en planerad kvartett om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti.
Först efter ca. 180 sidor kommer Barbarotti in i handlingen. Dessförinnan får vi följa en släktsammankomst och olika familjemedlemmar.
Två brott begås. Har de något samband?
Den första halvan av boken var riktigt bra. Den senare hälften var ganska seg och platt. Barbarotti tillförde ingenting intressant i sin rollfigur. När han kom in i handlingen och skulle reda upp brotten så var det som om någon annan författare hade tagit vid pennan. Det ena brottet kan man förstå bakgrunden till men det andra bara förklarades och var lite för enkelt. Det andra brottet och upplösningen av det hade kunnat bli jättespännande men på något sätt berättades allting i tredje hand EFTER att det hade hänt. Ungefär som en liten nyhetsnotis i tidningen.
Nja, början var mycket bra - slutet sådär.
Boken är välskriven och språket är finurligt och ibland lite invecklat på ett positivt sätt så att man måste läsa meningen en gång till och smaka på den.
Score 4
poby
2007-02-14 22:41
En tjock och diger bok. Boken är trots detta väldigt lättläst och sidorna bara rinner förbi. En lite annorlunda upplagt deckare-thriller. Kriminalinspektör Barbarotti dyker inte upp förrän efter c:a 150 sidor. Boken känns, trots in tjocklek, lite "tunn" ibland. Nesser drar ibland ut på händelserna lite för långt. MEN, han har ett skönt språk, och det kompenserar mycket.
Score 4
helix
2007-06-04 23:03
Nessers första bok om Barbarotti. En kriminalroman som börjar som något annat. Ett släktdrama, kanske. Och det blir intressant. Nessers förmåga att ge karaktärerna liv är mycket medryckande. Språket blir lätt och underhållande, levande - långtifrån den platta prosan som man ser i många andra "polisdeckare". Själv är jag igen Nesserveteran, jag har inte följt van Veeterens öden och äventyr och vet inte om det är typiskt eller ovanligt för denne författare att ge så grundlig bakgrund till de brott som kommer att utredas. Men jag tycker det känns - sympatiskt. Det är så ofta man direkt kastas in i en handling med förstameningar som "Kniven skar in mellan revbenen..." eller "Dr Blooms sista tanke var att han aldrig trodde det skulle göra så ont att bli träffad av en kula i magen." Att saktmodigt som Nesser närma sig mysteriet blir bara en njutning då författaren har så roligt med språk och intrig som han har i "Människa utan hund".
Fast slutet blev lite av en....pysning.
Score 4
Asta
2007-07-17 20:10
Jag tyckte det här var visserligen en välskriven bok, men den var ganska lång och dessutom bitvis tråkig. Personerna i boken var ganska ointressanta och jag kände inte med eller för någon av dem. Väldigt tidigt i boken hade jag räknat ut vad som hänt och ja - det var så det slutade också ungefär. En Ok bok att läsa när det regnar, men inget jag kommer att återgå till.
Score 3
moberg
2007-07-21 20:08
Jag har inte hittat "det" i böckerna om Van Veeteren , men ser fram imot att läsa flera böcker om Gunnar Barbarotti. Människa utan hund är en underbar bok, inte bara en deckare utan en skildring om en familj i förfall. Läs denna boken.
