Boken fick det att krypa inom mig. Jag nästan skämdes å Petras (och Inger Edelfeldts) vägnar för att hela förloppet var så himla förutsägbart: hur Petra först sätter sig på tvären mot Alex men sedan na-tur-ligt-vis blir kär i honom. Det hade varit *mycket* mer intressant med en lite starkare kvinnlig huvudperson och den dynamiken med en sektledare som då kan uppstå.
Men boken är välskriven och trots ovanstående händer det att jag fortfarande då och då tänker på boken - så därför blir det en trea i alla fall. En mycket mager trea dock!
Score 3
helix
2007-09-03 09:26
Edelfeldt har haft som ambition att förstå hur människor kan dras till mer eller mindre skumma sekter. Genom huvudpersonen Petras fall målas ett ganska trovärdigt scenario upp med bakomliggande självkänsleproblem, kärlekssökande... hela kitet. Men "Den täta elden" lyfter aldrig. Det blir aldrig sådär riktigt intressant. Och nästan innan det börjat tar det slut. Kanske slutet är det minst trovärdiga - det går lite för lätt. Edelfeldt skriver på ett okomplicerat, lite för enkelt, språk som sköljer förbi som kranvatten. Alldeles odramatiskt.
