”Katt och råtta” är en berättelse om hur det var att som tonåring växa upp i Tyskland under andra världskriget; hur kriget formade och omformade de ungas föreställningsvärld och tvingade dem att bli vuxna i förtid. Historien är berättad från ett andrapersonsperspektiv och handlar huvudsakligen om Joachim Mahlke som vid krigsutbrottet skulle fylla fjorton år. Från att varit en tafflig och bortkommen pojkspoling förvandlas Mahlke till en ledargestalt och kamraternas förebild. Upprinnelsen till huvudpersonens plötsliga förändring (förutom kriget) visar sig vara tämligen absurd, då det är en kroppslig deformitet i form av ett överdimensionerat adamsäpple som för berättelsen framåt.
De olika ungdomliga eskapaderna beskrivs på ett trovärdigt sätt, bl.a. hur kamratkretsen upptäcker och utforskar en sjunken polsk minsvepare en bit ut i hemstaden skärgård. Boken är framförallt välskriven och präglas av en äkthet som lyser igenom även i de avsnitt där händelserna känns medvetet överdrivna. Jag misstänker på att många av de karaktärer som figurerar i boken har koppling till författarens egen barndom och uppväxt. Huvudpersonen Mahlke uppfattar jag som tragisk trots att han onekligen väcker omgivningens oförställda beundran och hans sorgliga öde känns som logisk konsekvens av det berättargrepp som författaren valt. Medan huvudpersonen kändes fullkomligt ointressant för mig som läsare var beskrivningen av tidsstämningen desto mer fascinerande – Grass har (så vitt jag kan bedömma det) i boken onekligen lyckats fångat sin egen generations unika upplevelser av ett fasansfullt krig. Grass låter oss med ”Katt och råtta” förstå hur avlägset kriget kändes för många tyska tonåringar och att det var först när den tyska krigslyckan vände som verkligheten hann ikapp dem. I det avseendet beskriver Grass en verklighet som är helt väsenskild från den som exempelvis Heinrich Böll ofta skev om – nämligen hur kriget (och framförallt krigsslutet) kunde uppfattas av de tyska soldaterna, individer som kanske bara var tre-fyra år äldre än personerna i ”Katt och råtta”.
Mot bakgrund av den viktiga historiska skildringen förstår jag varför Grass belönades med nobelpriset i litteratur. Mitt förhålladevis höga betyg grundar sig också helt och hållet på den historiska beskrivningen, för någon vidare läsglädje erbjöd inte "Katt och råtta".
