koala_75	2005-04-08 19:48
Söderhavshövdingen Tuiaviifrån samoa-ögruppen gjorde i början av 1900-talet en resa till Europa. Efter resan skrev han ner sina tankar om vad han sett och upplevt hos den vite mannen( papalagi). Med oskuldsfulla ögon betraktar han den vite mannens land och seder. Det här är en riktig rolig och tänkvärd liten bok. Tuiavii är mykcet negativ inställd till vårt leverne. Och även om inget är nytt för oss så får den iallafall mig att tänka till lite extra. Boken är väldigt lättläst och är ganska tunn, så man läser ut den på en eftermiddag
Score 3

poby	2006-05-27 18:06
En fascinerande liten bok. Boken är skriven av hövdingen från Samoa: Tuiaviis. Han levde i början av 1900-talet. När de kristna misinonärerna kom till Samoa, så blev Tuiaviis mycket nyfiken på hur europeerna levde i sina hemländer. Han fick möjligheten att följa med till Europa o åkte igenom många länder. Det han upplevde jämförde han med sitt eget liv på Samoa. Väl tillbaka på Samoa sammanställde han denna lilla skrift, som en tysk forskare översatte till tyska. Det är inte mycket av europeernas livsstil som föll i god jord. Vi har för brått, vi har något som kallas tid, vi har något som kallas pengar, vi har en otroliga massa höftskynke (kläder), vi har något som kallas jobb, vi tänker först o främst på oss själva o ej på andra, vi hycklar å det grövsta mm mm. MYCKET i den här boken är MYCKET klokt. Tyvärr är vårt samhälle alltför komplicerat för att vi ska kunna följa Tuiaviis goda råd, men om vi bara försöker ta åt oss en del, så blir livet lättare att leva.
Score 4

anonym	2006-09-18 21:39
tungpapper var visst ett nytt ord för pengar
Score 2

Fritz	2009-02-11 13:26
Der Papalagi skrevs i verkligheten av den tyske författaren och predikanten Erich Scheurmann (1878-1957). Han var från Hamburg. Boken skrev han år 1920 i Förenta Staterna. Hövdingen Tuivaii är en fiktiv person eller om man så vill bokens diktjag. " Ingen blir profet i sin hemstad." säger ordspråket. Det berättartekniska knepet med den fiktive Tuivaii gav Scheurmann massor av läsare både för ca 90 år sedan och än idag. Få av hans samtida författarkolleger har fortfarande så många läsare utan är bortglömda. Söderhavsbons perspektiv är onekligen mer intressant och lockande än Hamburgpredikantens bitvis mycket bistra kritik av västerländska kristna. Strax efter Världskriget 1914-18 var sådana samhällskritiska tankar inte ovanliga. Många hade orsak att reflektera. Under åren har många läsare blivit lurade. Att originalspråket och tankarna är tyska är alldeles uppenbart även i den svenska översättningen. Det gör faktiskt boken till ett ännu mer intressant dokument från tysk 1900-talshistoria.

-->