Pennskaftet är journalist i det tidiga 1900-talets Stockholm. I boken får man följa hennes och andra kvinnors arbete i kvinnorättsrörelsen.
Innan jag läste Pennskaftet har jag nog aldrig fullt förstått vilket arbete som låg bakom kvinnors rösträtt. Visst, jag fick på högstadiet lära mig att kvinnor först fick rösträtt i Sverige 1921. Men tanken att den allmänna uppfattningen i Sverige, inte allt för längesen, var att kvinnor inte var värda rösträtt eller i behov av den är nästan för långt ifrån min värld att kunna begripas. "Jag har talt med många män om kvinnofrågan, och jag har hört många synpunkter, men ännu har jag hört allför få säga: ' de är ju också människor'."
Pennskaftet kanske inte var en stor läseupplevelse språkligt, men faktum att den fick mig att få upp ögonen för en sådan viktig del av vår historia och att den har fått mig att lära mig saker om mig själv är så mycket viktigare. Pennskaftet borde vara obligatorisk läsning i skolorna.
