Forfatter: Marianne Fredriksson genre: Roman ISBN: 8755722148
Efter den blinde Anders og den synske Sofia har drømt sig gennem kirketaget, bliver intet det samme som før : drømmene, det synske og psykisk anderledes i slægten MÅ frem i lyset
Marianne Fredriksson har skrivit många bra böcker. Detta är en av dem men den håller inte rikitgt samma klass som de andra jag har läst.
Den handlar om församlingen Östmora. Där två barn flyger upp mot kyrktaket under en gudstjänst. Detta blir miraklet i östmora kyrka. Bakom miraklet får vi läsa om två barn och deras familjer. Om barns okonstlade verklighet, om religion och mystik.
Innehållet är spännande och man får själv många tankar. Men i mitten av boken känns den lite "tråkig" och man känner att man inte kommer någonstans.
Men slutet överraskar och boken som helhet är verkligen värd att läsas. Det blir en svag fyra
Score 4
animisha
2006-11-12 18:02
För mig är den här boken den första av Mariannes Fredrikssons böcker som är svagare än de tidigare böckerna. Det är för mycket Jung och psykologilektion över det hela. Men det är fortfarande en berättelse som håller, människor av kött och blod som griper tag i en.
Score 3
Joanna
2009-02-06 11:33
Jag älskade denhär lilla mystiska romanen!!
Score 4
BlommigaBarbro
2017-01-17 23:05
Sakta, sakta lyfte barnen mot taket. De gjorde en lov kring guden som om de inbjöd honom att följa med. Men han kunde inte bli fri från korset där människorna spikat fast honom. Så flickan skakade sorgset på huvudet när de fortsatte uppåt mot valven i den ljusblå kyrkan. Hennes hand kring pojkens hårdnade. De ökade farten. Gode Gud, viskade folket i skräck inför olyckan när barnen skulle slås sönder mot mur och sten... Så inleder Marianne Fredriksson sin mystiska roman: Blindgång. Det var högmässa, en adventssöndag i Östmora kyrka när de runt tvåhundra församlade fick se det otroliga, de bägge by-barnen: Sofia Horner och den blinde Anders Berglund lyftes upp mot taket av en osynlig kraft. Handlar det om Guds vilja, ett mirakel eller en kollektiv hallucination? För under tiden medan allt detta pågår så ligger de båda barnen hemma i sina respektive sängar med influensan. Sofia, som hör hur det gamla berget talar till henne- hade alltid varit nyfiken på den blinda pojken Anders. Vad såg han därinne i sitt mörker? Såg han samma som hon? Efter ett tag blir de båda barnen riktigt goda vänner och de bestämmer sig för att drömma varandras drömmar. Men det hade inte varit meningen att alla de andra i kyrkan skulle ha sett dem. Hur kan det komma sig? I drömmen kan Anders se för första gången, se den sanna verkligheten. Han blir djupt deprimerad och planerar att ta sitt liv. Han blir också rädd för Sofia. Han tror att hon är en häxa som förtrollat honom och kanske ska han döda henne? Sofia skakas av Anders häftiga utfall mot henne och hon börjar misstänka att det är något allvarligt fel med henne. Hon vill tala med "Momma" om det. Den som står Sofia allra närmast. Men hon var samtidigt rädd för Kerstins reaktion. Det var ju nämligen så "att en fågel byggt bo i Mommas hjärta som helt hotade att förgöra henne". Kerstin Horner är lärare, gift med Hans och mor till den döda sonen Jan och Klara. Klara som är Sofias egentliga mamma, är läkare på annan ort, så Sofia har växt upp med sina morföräldrar och då framförallt Kerstin då Hans är sjökapten och enbart hemma i Östmora ett par veckor om året. Kerstin älskar Sofia mer än någon annan, men hon oroar sig ständigt för henne. Och familjen Horner har haft sin beskärda del av problem under åren. Klara är rädd för sin dotter. Kanske för att Sofia och hon är så lika. Klara "gick själv in i berget" när hon var femton och hamnade på en psykiatrisk anstalt under en tid. Sofias biologiska pappa dog på mentalsjukhus. Klara fuskade tidigt i skolan genom att med sin synskhet läsa av de rätta svaren från lärarens bok och hon misstänker att Sofia gör likadant. Klara är förälskad i psykologen Jonas som kanske kan hjälpa familjen Horner och då framförallt Sofia. Och på ett stort fraktfartyg över gulfen finns kapten Hans Horner som är något av klippan i familjen. Den som framförallt Kerstin och Klara tyr sig till. Men inom Hans finns också pojken Hans som var tio år när Berlin bombades och hans mor och syster som Klara och Sofia är namngivna efter- avled under mystiska omständigheter. Hur rör det resten av berättelsen? Och sonen, Jan, hur dog egentligen han? Hade Klara någon skuld i broderns död? Varför uppfann hon ett monster som förföljde brodern genom drömmarna? Och vilken del spelar de judiska systrarna Judith och Renate Dorff i resten av berättelsen? Marianne Fredrisson är en sådan där författare som jag varje år kommer tillbaka till. Jag har läst alla hennes böcker ett flertal gånger och älskat de alla. Kanske framförallt hennes mer samtida romaner, men alla har varit mycket bra. Här finns inga sega partier, mitt intresse ökar enbart ju längre in i berättelsen jag kommer. En specialitet som Fredriksson hade och som jag önskar att fler författare har. För mig finns det inga som helst sega partier i hennes böcker. Det här skulle jag vilja kalla för en saga för vuxna. Den har så många dimensioner. Det finns en lekfullhet i texten, det är såväl dramatik, spänning som ren feelgood. Och karaktärerna är mycket välporträtterade. Jag kan inte komma på den endaste kritik för egen del. Men dela gärna mer av vad ni tycker och tänker. Det är alltid roligt att läsa!
