|
|
Albertine. anmeldelse
|
|
Forfatter: Marcel Proust
genre: Roman
|
|
|
|
Gennemsnit: 4,33 (6 Score)
|
|
| Boganmeldelser Albertine. : |
|
| lou | 2005-02-25 16:45 | | Enormt svindlande bra spegel av livets alla möjliga perspektiv. Underbart språk, kanske är det språket som gör det; både på franska och i den svenska översättningen. Sammanfattar mycket av allt det som är. | | Score 5 | |
| salevik | 2005-03-02 13:50 | Detta skall ju räknas för att vara en av de verkligen stora verken från 1800-talets Frankrike, och därför hadde jag bestämt mig för att läsa hela serien. Tyvärr så har jag varit tvungen att sluta efter drygt halva boken, inte en men två gånger.
Marcel Proust använder sig av ett mycket välartikulerat språk, starka personligheter och levande naturskildringar, men det blir helt enkelt för mycket. När man kan använda två hela sidor på att beskriva en brinnande buske, så tappar jag tålamodet.
Jag vill oavsett inte slakta boken på något sätt - jag tror bara inte att jag har förstått den än, och den står fortfarande på listan över böcker som skall läsas.
| | Score 3 | |
| stifsim | 2006-05-24 15:00 | | Vacker nostalgi. Får mig att vilja söka efter mina egna flydda minnen. Superbt välskriven. | | Score 5 | |
| Bruneholm | 2010-03-15 17:20 | Marcell Proust (1871 -1922) är Frankrikes i särklass främsta och mest betydande författare. Hans mest berömda verk är den enormt omfångsrika romansviten på spaning efter den tid som flytt, som sammanlagt är lite drygt 3400 sidor. Sviten präglas av enastående skärpa och psykologi i berättarens granskning av sitt själsliv, och kretsar kring minnets dunkla korridorer, kring hela berättarens liv och allt vad det innebär av kärlekslängtan, drömmar, glädje och sorg, upplevelsen av tiden, minnen av platser och människor, och de iakttagelser och händelser som skapar ett jag. Jag har läst och riktat in mig på svitens första del, Swanns värld, utgiven 1913, som beskriver svunna somrar från berättarens barndom i den lilla landsorten Combrey.
Boken inleds i en tid då berättaren är i vuxen ålder. Vi befinner oss i dennes sovrum, precis i de flyktiga och förvirrade ögonblick i gränslandet mellan ett vaket och sovande stadium. ”Jag somnade igen och vaknade ibland åter för ett kort ögonblick, så länge att jag kunde höra det organiska knäppandet i panelen, eller öppna ögonen och se in i mörkrets kalejdoskop, tack vare en tillfällig ljusning i mitt medvetande, kunde förnimma den sömn som insvepte möblerna, rummet – allt det som jag själv endast utgjorde en liten del av och vars tillstånd av känslolöshet jag skyndsamt återförenade mig med.” I den här episoden får vi tränga in djupt i huvudpersonens psyke och bekanta oss med Prousts oslagbara iakttagelseförmåga.
Det första minne som beskrivs från tiden i Combrey är dramat kring den uteblivna godnattkyssen som berättaren som pojke är beroende av för att han ska kunna somna. Här får vi för första gången kliva in i huset i Combrey, bekanta oss med fruktträdgården med de svaga lamporna och surrande myggen, träffa berättarens far och mor, morfar och mormor, samt den i berättarens ögon gloriaomgivne unge mannen Swan. Episoden beskriver berättarens känsliga och emotionella psyke, som törstar efter värme och kärlek. Senare för vi bekanta oss med stadens alla vackra och magiska omgivningar, det högst personliga och pittoreska kyrktornet som övervakar stadens alla gränder, de två olika promenadvägarna, den ena som familjen vandrade vid ostadigt väderlek, genom staden åt Méséglishållet, och den man följde vid vackert väder, Guermanteshållet som löpte längst floden Vivonnes lopp.
Efter minerna av Combrey följer Swann och kärleken. Här för vi följa den unge Swann, som berättaren beundrar, och ett olyckligt kärleksöde som utspelar sig bland bekantskapskretsarna i Paris. Swann som vanligtvis umgås i den högsta societeten börjar umgås med medelklass sällskapet hos Verdurins där han möter sin kärlek Odette. I början beskrivs deras blomstrande kärlek i ett vårligt Paris, men efter en tid stötts Swann ut ur Verdurinsällskapet, och deras relation förstätter utan att Swann kan träffa Odette hos Verdurins. Nu följer en pågsam och mörk period som beskiver Swanns lidelsefulla svartsjuka mot Odette, och hans mistankar mot alla de men hon möter när han inte träffar henne. Senare i boken framgår det att Swann slutligen gifter sig med Odette, trots att hon uppenbarligen slutat älska honom. Efter Swann och kärleken återgår handlingen till berättaren och den här gången befinner vi oss i Paris där denne tillbringar vinterhalvåret. Här har huvudpersonen förälskad i Swanns dotter Gilbertte som inte värkar besvara hans kärlek.
Proust meningar är långa, detaljrikt utsmyckade, och sällsynt välformulerade och virtuosa. Varje miljö och person beskrivning är fulkomligt lysande och språket antar hela tiden nya och förbluffande konstruktioner för att gestalta iakttagelser av omgivningen. Men miljöbeskrivningarna blir hela tiden något utöver bara just miljöbeskrivningar, de blir enastående inblickar i medvetandet och minnet, hela tiden sprungna ur sinnesförnimmelser, stämningar och känslolägen. ”Och liksom japanerna roar sig med att i en porslinsskål med vatten doppa små pappersbitar som ser alldeles likadana ut men som så snart de fuktas av vattnet vidgar sig, vänder ut och in på sig till blommor, hus och människor – på samma sätt framsprang nu alla blommor i vår trädgård och i Swanns park, näckrosorna i Vivonne, invånarna i staden och deras små hus, kyrkan och hela Combrey och dess omgivningar - allt detta fick form och fasthet och steg fram, samhälle och trädgårdar, ur min kopp med te.” Swanns värld beskriver en drömmande pojkes iakttagelser av världen, upptäckten av konsten, litteraturen och kärleken, parallellt med den vuxne berättarens längtan efter den tid som flytt, en tid i det blomstrande Combrey, i barndomens förlorade land. Genom minnes och tankeflödet löper en röd tråd om att tiden går för fort, ett försök att klamra sig fast vid de ljuva minnen som ännu finns kvar. Detta märks kanske allra tydligas i bokens avlutande rader. ”Den verklighet jag en gång känt existerar inte längre. Det behövs bara att Madame Swann inte återkom vid samma tid och sig fullkomligt lik, för att Avenue des Acaias inte längre skulle vara densamma. De platser vi en gång känt tillhör inte endast den rummets värld, där vi för enkelhetens skull placerar dem. De bildar endast ett tunt skikt mellan de intryck som utgjorde vårt dåvarande liv, minnet av en bild är inget annat än saknaden efter ett ögonblick, och husen, vägarna och gatorna flyr undan – ack! – lika snabbt som åren!”
| | Score 5 | |
| Tubbe | 2010-04-11 09:15 | | Marcel Proust är troligen den skickligaste författaren jag läst. Han använder språket otroligt bra. Trots det har jag svårt att fastna i den här romanen. | | Score 4 | |
|
Skriv din egen anmeldelse af Albertine.
|
|
|
