När Ned Wilcox far blir påkörd i tjänsten börjar sonen hänga runt delstatspolisens förläggning. Han är sin far upp i dagen och blir snart accepterad som ett permanent element i gänget. Snart beslutar sig hans fars arbetskamrater för att inviga honom i den största hemligheten av dem alla....en buick 8 som bär skulden till flera polisers död, och indirekt också bär skuld till Curt Wilcox död.
I grund och botten handlar den här historien om främlingskap. Den glänsande och skräckinjagande buicken härstammar från en annan värld och skrämmer skiten ur kamraterna på polismässen. Kamratskapet driver dem hemlighålla de fasor som kommer ut ur buicken, och de poliser som försvinner in i den. "Om en buick 8" handlar om att lära sig att leva med sin rädsla och hur vardagen tränger undan också de mest ofattliga händelser. Polisernas berättelse mot Ned Wilcox pockande nyfikenhet och ilska över faderns död symboliserar delvis en bearbetning av sorgen. King började skriva denna historia knappt ett halvår före han själv blev påkörd. Tyvärr tycker jag att historien är ganska seg. Med varje varelse som buicken "spottar" upp ur sitt innanmäte stegras spänningen, men eftersom vi redan från början "vet" att bilen står i säkert förvar några meter därifrån, kommer spänningen av sig och varje försök att stegra den känns meningslöst och ointressant. King som brukar teckna oerhört starka individuella porträtt i sina romaner skummar här över sina rollinnehavare och tecknar istället upp ett porträtt av polisgruppen, som sådan. Detta grepp känns ovanligt för att vara Kings och fungerar heller inte särskit bra. Slutet är lite av ett antiklimax, man blir besviken över slutklämmen, men ändå glad över att boken äntligen är slut. Detta är ingen bok att rekommendera!
Score 2
Tiaran
2005-02-28 08:54
Efter har läst ett flertal böcker av Stephen King var förväntingarna höga och hur gärna jag än skulle vilja säga att det här är en bra bok så kan jag inte det.
Score 3
92mja01
2005-11-27 14:21
En Buick roadmaster av 1954 års modell rullar sakta in på den lilla Jennymacken i västra Pennsylvania. Föraren är helt klädd i svart och ber hotfullt personalen att fylla på bensin. Sedan försvinner han spårlöst. Men kvar på macken står den midnattsblå buicken, nej föressten, det är ingen buick, det är inte ens en bil...
Jag måste medge att jag inte var så frestad att läsa den här, även då Buick är mitt älsklingsbilmärke. Grundstoryn handlar om en ondsint raggarbil som (surprise surprise) har massa mystiska saker på dagordningen som att t.e.x. spotta ut monster och sluka människor. Men den blir faktist mer och mer spännade för varje sida man läser. Däremot sög slutet. En av min tidigare recensenter skrev att Stephen King brukar vara bra på att beskriva enstaka människor och att det nu blir lite torfigt när han ger sig på att beskriva folket på en hel polisstation. Jag håller helt med! Istället för att ha en huvudperson så tappar jag ideligen bort mig när jag undrar vem jag nu läser om, särskilt när alla har såna namn som Arky, Huddie, Sandy, Ennis m.fl. Och jag vill ha svar! Svar! Vad hände med bilen, varför kom den överhuvudtaget till skvadron D:s avkrok av världen, vem var pajsaren i svart, och framför allt: Vad var bilen för något? Man får ingetdera. Det är liksom det som är meningen, att man ska grubbla sig galen på alla frågor. Det är iallafall inte för mig något bra budskap med en bok.
Score 2
malmoe
2006-05-14 20:56
Jag gillade denna bok faktiskt, dock kunde slutet avslöja lite mer om en buick 8
Score 3
tekoppen
2007-10-06 19:59
Den här boken kändes som en variant av cristine. Ingen höjdare direkt...
