|
|
Onde Ånder anmeldelse
|
|
Forfatter: Fjodor Dostojevskij
genre: Klassiker
ISBN: 8702072709
|
|
|
Danish translation of Dostojevskij's "Demons".
|
|
|
Gennemsnit: 4,38 (13 Score)
|
|
| Boganmeldelser Onde Ånder : |
|
| stigh | 2004-09-10 14:56 | Onda andar var först tänkt att ingå som en del i det jättelika romanbygge som skulle gå under namnet ”Den store syndarens levnad”, ett projekt som aldrig förverkligades, men som resulterade i tre av författarens största romaner – förutom Onda andar även Ynglingen och Bröderna Karamazov. De som är bekant med författaren sedan tidigare kommer att känna igen sig också här. Detta såtillvida att både användandet av franska fraser som de omfångsrika persongalleriet inkluderas också i denna roman. Ingredienser som mord, självreflektion, och religion finns även de medtagna då detta samtidigt utgör en sinnebild för en idéroman.
Handlingen som sådan kretsar kring en grupp revolutionära attentatsmän som är ute efter att ställa till oreda och allmänt djävulskap för den ryska myndigheten. Romanens huvudgestalt Pjotr Stepánovitj är den sanna uppviglaren som obehindrat rör sig runtikring det ryska riket i syfte att bilda ett landsomfattande terrornätverk bestående av små revolutionära grupperingar (på denna punkt är romanen alltså dagsaktuell). Omgivningen är också signifikativ för Dostojevskij då merparten av romanens figurer tillhör eller har anknytning till den ryska societeten. Trots att denna historia är snillrikt konstruerad anser jag att Dostojevskij porträttering av de ryska (naiva) revolutionärerna är väl stereotyp. För det är en i sanning präktig karikatyr han målar upp; naiva nihilister och liberaler som säger sig vilja folket väl men som i hemlighet förbannar myndigheterna i samma stund som den ryska livegenskapen avskaffas. Dostojevskijs ideologiska budskap är fortsättningsvis mycket suddigt: uppviglarna beskrivs alltså som sanna egoister och strebrar medan alternativet, de ryska myndighetspersonerna, framställs som viljelösa mähäns.
Dostojevskij var måhända ängslig för den utveckling som han såg komma västerifrån (med socialism och liberalism), och detta samtidigt som han dömde ut det förhärskande alternativet. Så må vara hänt, men summan av detta ideologiska mischmasch leder fram till att karaktärerna – såväl uppviglarna som myndighetspersonerna – känns klichéartade. Och det är givetvis synd.
Trots denna kritik tycker jag att Onda andar är en mycket bra roman, språket är modernt och vitalt och berättelsen tar ordentlig fart under den andra halvan av boken (inledningen kändes dock en aning seg). Inledningsvis störde jag mig på att förlaget låtit de många franska uttrycken stå kvar, men då dessa finns översatta i slutet av boken är det bara en fråga om tid innan man vänjer sig vid denna form av läsupplevelse (om man då inte förstår franska). Kritiken som jag vill framföra till förlaget rör istället baksidestexten. På romanens baksida står nämligen följa att läsa:
”Romanens huvudperson Stavgorin är ett nidporträtt av en nihilistisk agitator, som Dostojevskij uppfattade honom: energisk och demonisk, målmedveten och fullständigt känslokall”.
Man kan givetvis säga mycket och den litterära gestalten Nikolaj Stavgorin, men att hävda att han skulle vara en ”energisk och demonisk agitator” är helt felaktigt. Det är istället Pjotr Stepánovitj som är bokens huvudperson tillika agitator - och inte Stavgorin! Att förlaget på detta sätt kan ha tillåtit sig att låta en klåpare, som inte ens bemödat sig att läsa romanen, formulera baksidestexten övergår mitt förstånd. Det gör ett mycket oseriöst intryck och mig heligt förbannad då jag i trehundra sidor väntade på att Stavgorin skulle utveckla dessa egenskaper – egenskaper som står i rakt motsatsförhållande till hans egentliga karaktär. Fy skäms Wahlström & Widstrand! Med dessa hårda dagsedlar avslutar jag recensionen av denna i övrigt utmärkta roman. | | Score 4 | |
| Guliani | 2005-01-04 15:44 | År 1869 begicks ett mycket uppmärksammat mord i Moskva, genomfört av en grupp anarkister. En kamrat som inte ville underordna sig partiets disciplinregler måste straffas. Denna händelse är utgångspunkten för romanen Onda andar - en våldsam uppgörelse med samtidens politiska idéer.
| | Score 5 | |
| Arian | 2005-01-15 06:30 | | I romanen Onda andar skrev Dostojevskij under åren 1871-72 och är en skarp uppgörelse med tidens ateistiska, socialistiska och nihilistiska strömningar. Dostojevskij hade sett hur detta bredde ut sig utan respekt och moral. Han skildrar i romanen ett samtida mord på en anarkist som följden efter att han inte underkastat sig gruppens direktiv. Författaren ger den nihilistiske ledaren Stavrogin en ren hatbild. han är en demonisk, känslokall och totalt hänsynslös människa. | | Score 5 | |
| buccho | 2005-09-17 14:09 | en roman av stor klass och som bör finnas bla de främsta romanerna som männsikan fått äran att hålla i. det här är en sådan roman.
jag måste säga att det här är en roman som man antingen måste älska eller hata, och jag måste även säga att inte hatar jag då den.
i romanens början skildras en del olika personer som i fortsättningen kommer att ha stor betydelse för romanens fortsatta hanling. under den första delen av de tre delarna får vi följa de i ryssland bosattas vardag som består av det normala. Vi får välja en av dåtidens största tänkare stepan spepanovitj och dennes lojalitet och känslor till hans stora kärlek, men ingen kan förstå hur han känner sig. inte ens hans tankar och arbeten förstår man sig på trots att de blir upphöjda till skyarna.
egentligen kan man säga att hela romanen är full av sådant, nämligen att allting blir så upphöjt till skyarna trots att man inte förstår sig det minsta på det som just upphöjts över allt annat.
det är som vilapriser.......att när bubblan väl spruckit så börja alal slå sig i huvudet.
men nu återigen till romanen, romanens stora och viktigaste frontfigurer äär enligt mig ett par ynglingar som fått den främsta utbilningen i utlandet och således inspirerats av den västerländska socialismen och sättet att manipulera på som blir just ämnet i dena roman av fjodor dostojevskij skriven.
peter stepanovitj ( pjotr stepanovitj ) är son till stepan stepanovitj, denne träffar i utlandet på stavrogin som är son till stepans stora kärlek, varvara petrovina...........
Peter som i Stavrogin ser en Gud och anser honom som Rysslands store frälsare, anser sig vara den valde av Gud att utföra den uppgiften, nämligen att terrorisera hela ryssland och sen ta över makten, men vad han inte vet är att stavrogin lider av en ide som går ut på att vara självdestruktiv, nämligen att till sist ta livet av sig själv.
i romanen träffar vi på flera sådana personer, det visar sig att till och med hela den ryska myndigheten är självdestruktiv. Peter som dragit till sig en grupp på 5 mer elelr mindre dumma, men mera idioter låter sig manipuleras av denne, Peter som lärt sig hur man ska handskas med människorna.
Och att hoppa av den stora ideen, visar sig inte alls fungera, det fick sjatov uppleva när han kallblodigt mördades, men som ansågs offrades för den stora ideen.........kanske det som gjorde mig mest ond....jag misstänkte att det skulle ske, men när dennes fru återvände och de var så lyckliga kunde jag inte sluta tycka att mordet på honom var lite för rå för min smak..............
tills sist visar sig att alla går under, pågrund av svaga egenskaper eller någon stor ide som de har i sitt ägo...........bara den ryska myndigheten och uppviglaren peter är de som klarar sig, trots att den sist nämnde får fly åter till utlandet.
att stavrogin är huvudfiguren i dne här gigantiska förlagan kan jag inte förstå mig på, det är knappt så att han ens figurerar i romanen då och då......men själva ideen, eller snarare sagt allting snurrar runt honom, och honom är det likgiltigt, kännslokall och demonsik sägs det.......jag sammanstämmer i det......bara man tänker efter två gånger innan man börjar förtala sig om dennes roll i denna stora ide.
som vanligt är miljön och omgivningen bland societen i de ryska storstäderna petersburg och moskva och som vanligt så känner man igen det magnifika språket som fjodor använder även i dena stora roman.......sätter författaren beskriver de smala tomma gatorna under kvällarna i petersburg är fantastiska och allting förhärligas av denne store författare händer..........jag måste ge en 5, kritisera inte mitt omdöme, dostojevskij är allt jag har och mindre kan jag inte ge | | Score 5 | |
| MMMats | 2006-05-01 01:21 | Denne författare är oslagbar.
Suveränt. | | Score 5 | |
|
Skriv din egen anmeldelse af Onde Ånder
|
|
|
