Tredje boken om Jonnie och Katarina. Jonnie får en ny vän som har det svårt. Katarina blir Teodor och får en ny beundrare, men känner sig övergiven iallafall. Lotta blir kär och pinad. "- Jag förstår mig inte på dig, sa Katt. För det mesta är du genomskinlig som ett par nylontrosor, du är som en öppen bok som man kan läsa utantill om man vill. Och så plötsligt är det som om du drog dig undan och stängde till om dig. Som om du släppte ner persinennerna. Jaså. Han var inte så enkel som hon hade trott. Han var inte heller så enkel som han själv hade trott."
Fortsättningen som är lite allvarligare än de tidigare böckerna. Lotta som är fosterbarn hos sin elaka moster och morbror kommer in i bilden. Inte lika bra som "Puss" och "Kram" där författaren kommenterar händelserna och smusslar in små hemliga meddelanden, i form av dikter och funderingar som gör att berättelserna får ett helt annat djup - men en klar fyrstjärning ungdomsroman.
