Jan Fridegård (1897-1968) räknas till en av våra arbetarförfattare som beskrev arbetarklassens situation och kamp för bättre villkor. Jan Fridegård är pseudonym för Johan Fridolf Johansson och skrev oftast självbiografiskt.
”Lars Hård” handlar om statarsonen Lars som bodde med sina föräldrar i ett litet torp. Han drömde om att bli en fin herre, en lärd man eller en uppfinnare med ett känt namn. Han tränade upp sitt språk för att kunna konversera med rika och förnäma damer. Han blev dock oskyldigt anklagad och dömd för att gjort en kvinna med barn. Anledningen skulle kunna vara att han var en riktig Don Juan.
Han blev enligt domen försörjningsskyldig. Då han inte ens kunde försörja sig själv skickades han till fattigstugan där han råkade ut för mer tråkigheter. Han slog ned en vakt efter att ha blivit provocerad av honom. Han rymde men blev rätt så snart tillfångatagen igen. Efter fängelsevistelsen fick han svårt att komma in i samhället igen. Principen en gång tjuv alltid tjuv gällde. Detta var en kritik mot det dåvarande samhället. En annan är att samhällets struktur kan leda till att en människa hamnar snett.
Boken var lättläst och flöt på bra. Beskrivningarna av miljön var tillräckligt långa. Händelserna utspelade sig till en början på landsbygden under 1930-talet, då en kvinnokamp blossats upp. 1936 blev kvinnorna jämställda med männen i äktenskapet. De som födde oäktingar fick numera skydd av lagen. Jag får dock en känsla av att författaren är emot dessa förändringar, eftersom han beskriver kvinnan som en gam som försöker roffa åt sig allt som mannen äger, oberoende om han är skyldig eller inte. Alternativt kritiserar författaren enbart rättssäkerheten.
Lars Hård var en drömmare som ofta misslyckades med det han företog sig med. Han ville komma upp sig i samhället och göra karriär. Han blev ofta besviken på sig själv men gav aldrig upp. Han hade en stark livsvilja. Mot kvinnor var han väldigt charmig men annars var han rätt så tystlåten. Han ville ofta vara lite för sig själv. Hans pappa var lugn och harmonisk. Hans livsfilosofi var att ingenting som händer nu spelar någon roll om hundra år. Mamman var istället lite ängslig och oroade sig ofta för sin son. Precis som många mödrar brukar göra, låg hon vaken i sin säng om natten och väntade på att sonen skulle komma hem. Han var ofta ute och dansade. Könsrollerna är väldigt tydligt beskrivna.
Lars Hård är en mycket känsloladdad historia speciellt under den tid då han satt i fängelset. Andra scener var då han blev sviken av en kvinna och då han gång efter gång misslyckades med det han höll på med. Man riktigt kände Lars Hårds ångest, hopp om framtiden och hans besvikelser.
De flesta fångvaktare var otrevliga och behandlade fångarna som djur. Men det fanns vänliga själar också som hela tiden gjorde sitt bästa för att fångarna skulle må någorlunda bra. Det finns alltid någon eller något i sin omgivning som man kan se positivt på. Den humanaste fångvaktaren behandlade fångarna som om de var hans egna söner. Han tänkte som så att det lika väl kunde varit hans son som suttit där. Detta borde vara idealet för en god människa. Nackdelen med boken är att författaren betraktar samhället som en struktur där ansvaret hela tiden ligger någon annanstans.
Fridegård, Jan: Lars Hård, Wahlström & Widstrand, 1963 (1935)
Score 3
Pli
2005-08-11 16:01
Lars Hård är en av de få figurer i böcker som jag kännt igen mig själv i. Det gjorde att jag utifrån kunde se på de frågor jag själv tampas med. Förnöjsamhet är en viktig egenskap som Lars Hård saknade. Vill man alltid vara bättre får man aldrig ro. Vi kämpar alla med oss själva och "Lars Hård" lyckades visa vad som är viktigt, vem vi skall låta vinna.
Score 5
becka90
2007-11-04 09:33
Jag är glad för att denna bok föll på min lott i plugget. Bokens handling är kanske inte alltid den mest medryckande, men Jan Fridegårds språk är fantastiskt bra!
