Thomas More (1478-1535) var en idealistisk och visionär katolik och humanist med socialt patos som rakryggat stod upp för sin tro och sina ideal oavsett dess konsekvenser. More var lordkansler, Englands högsta politiker, under Henrik VIII. Efter att konungen ville göra sig till engelska kyrkans överhuvud drog More sig tillbaka. More protesterade inte aktivt utan bara passivt, men det räckte för att väcka konungens misstankar. 1535 halshöggs More för att han vägrade kompromissa med sitt samvete. Sådana politiker borde vi ha fler av idag. Med tanke på att människor med avvikande åsikter inte riskerar att halshuggas bör det finnas fler politiker med integritet idag. Frågan är dock om så är fallet.
Det som More är mest känd för är att han myntade begreppet utopi som idag är ett positivt drömtillstånd som är ouppnåeligt. Ursprungligen var ordet neutralt och betydde ”ingenstans”.
I boken ”Utopia” berättar en sjöman vid namn Rafael Hythlodaeus (expert på skitsnack) om ett land vid namn Utopia. Hans mission är att sprida kunskapen om Utopias samhällsskick som i mångt och mycket är ett förmodernt kommunistiskt samhälle i Platonsk anda där all privategendom är avskaffad.
Utopier bygger i regel på premissen att alla resurser är obegränsade. När man väl uppnått detta stadium, utan att realistiskt beskriva hur, kan man ganska enkelt bygga upp ett drömsamhälle där allt är perfekt. Där kan man avskaffa penningsystemet som Utopia gjort. Men detta förutsätter att människans attityder förändras med penningsystemets avskaffande. Om människor fortsätter att sträva efter ära och berömmelse kommer det inte spela någon roll om samhället har ett penningsystem eller inte. Det är främst där som många utopier såsom kommunismen och socialismen har gått bet.
Problemet med Utopia är att samhället ska vara jämlikt trots att människorna i detta samhälle är olika. Vissa människor är mer lämpade att studera än andra och får i Utopia fokusera på att studera, och behöver därmed inte arbeta lika mycket som alla andra. Frågan är då hur jämlikheten ska uppnås samt hur strävan mot toppen ska stävjas så att människor inte är giriga. Det räcker inte att avskaffa penningsystemet och nedvärdera guldet så pass mycket att guld betraktas som fånigt och clownaktigt. Samtidigt strävar Utopia efter religionsfrihet som liknar vår syn på religionsfrihet, dvs. det är fritt fram att välja vilken religion man vill, men det är inte fritt fram att kritisera vilken religion man vill. Ett tydligt exempel på de totalitära dragen i det konformistiska landet Utopia.
Direkta fördelar med Utopia är synen på rättssamhället som ska styras av ett minimum av lagar. Något som dagens rättssamhälle bör ta till sig av. Om en vanlig människa ska kunna följa lagen kan man inte krångla till det så mycket att man måste vara utbildad advokat eller så rik att man kan anlita en advokat för att lyckas undgå lagens långa armar.
I Utopia är allting så bra att det inte finns några ursäkter för brott. De människor som trots allt gott i Utopia begår brott blir slavar som får arbeta mer och hårdare än alla andra. Landet Utopia har också ett försvar som drillas till att försvara det egna landet och vänligt sinnade stater mot fiender. Problemet med detta är att i Utopia betonar man medkänsla vilket gör att enbart slavar får slakta djur. När man dödar djur trubbas känslorna av och man blir mer hårdhjärtad. Hur kan man då träna upp människor i krigets konster? Förvisso hyr Utopia in legoknektar för att kriga samt vedergälla oförrätter för att minska riskerna för den egna befolkningen, men någon måste ju ta besluten att delegera våldet. Är inte detta en risk för medkänslan? Det finns således vissa motsägelser i landet Utopia som gör att man lätt förstår varför verkliga utopier såsom kommunismen och socialismen aldrig kan fungera. Ideologierna måste anpassas efter mänskligheten och verkligheten och inte tvärtom.
More, Thomas: Utopia – Landet ingenstans, Norma, andra upplagan, 2001, (1516)
