Morden på Rue Morgue, författad 1841, brukar beskrivas som världens första detektivroman (eller kanske snarare novell). Poe introducerar här den osedvanligt skarpsinnige detektiven Auguste Dupin som i berättelsen ställs inför en riktig svårlöst mordgåta. Två kvinnor har på ett osedvanligt bestialiskt sätt bragts om livet och omständigheterna kring morden får polisen att misströsta; kvinnorna hittas nämligen mördade i en från insidan låst lägenhet högst uppe i ett avskilt hus utan flyktvägar. Och vad värre är - ett vittne i trappuppgången har själv lyssnat till kvinnornas vanmäktiga skrik på hjälp…Polisen står helt handfallen ända tills den vänlige Dupin kommer till undsättning med sin övermänskliga slutledningsförmåga. Jag tycker att själva mordgåtan är konstruerad med en ovanlig espri men novellen har en avgörande svaghet – den är för genial. Med detta menar jag att det inte finns någon som helst möjlighet för läsaren att själv lista sig till hur det hela hänger ihop förens Dupin med sina orimliga slutledningar kommer på lösningen. Novellen är dock stilbildande och Poes förmåga att upprätthålla spänningen från början till slut är helt klart beundransvärd. Ett måste för alla gillar deckargengren.
Score 3
ElinLeticia
2004-09-13 18:27
Poe anses vara en av världens största skräckförfattare. Men han var också en av de första som skrev analytiska deckare. Denna korta historia utspelar sig i det så kallade "slutna rummet". Ett omöjligt mord har skett och Poes skarpa detektiv klarar upp gåtan genom att luta sig bakåt och använda huvudet. En klassiker.
På sin tid var säkert denna novell oerhört nyskapande. Jag personligen fastnade dock inte alls. Mördaren (tänker inte berätta!) framställs oerhört fördomsfullt, och därigenom förlorade jag intresset för slutklämmen helt. Fast jag gillade ändå den smarta detektiven som Christie nästan uppenbart har lånat egenskaper hos när hon skapade min älskade Poirot. Det här är egentligen inte någon bok jag skulle rekommendera, det är mer nostalgi över hur deckargenren skapades.
Score 2
buccho
2005-03-11 00:15
man har läst hela 13 noveller av den här författaren som skiljer sig från mänden på ett storartat sätt.....först och främst en av de största inom skräcklitteraturen och samtid en av de första att skriva en deckare.
tänker inte avslöja något, men kan säga att den är på sätt och viss lik " tio små chokladpojkar" :D , vad jag menar med det då är att den är väldigt spännande tills dess att dupin sätter sig ner och grubblar tills myrorna krillar i hans huve :D......det är även omöjligt att gissa sig fram eller lista ut vem som är mördaren i den här röran precis som i agatha christies " tio små neggerbullar" :D......
men när man väl läst ut novellen så tänker man, men ååå varför kom inte jag på det, det är ju självklart att det gick till på det viset :P..hihi...
inte lika språkkunnig som stigh och elinlethicia, men så är man också bara 19 och ett halvt :D.....novllen får ia´f en 3 trots all spänning....
Score 3
axel-nelson
2005-10-12 22:42
Just den här Dupin-historien gillade jag inte. Men "Det stulna brevet " (brukar ingå i samma samlingar som ovan) är en pärla. I en av Sherlock Holmes novellerna hänvisar Sherlock till denna berättelse när han med hjälp av sin slutledningsförmåga "läser" dr Watsons tankar. Poe är ett måste för alla tonåringar. Sen växer man tyvärr ifrån skräckromantiken (för det man ser på teves nyheter är så mycket äckligare och djävligare).
MariaMaggan
2009-06-07 18:49
Lättläst på 54 sidor, mysig och klurig. Jag lyckades dock avslöja mördaren innan denne avslöjades i boken.
