Boken handlar om Jenny som ska börja åttonde klass. Boken börjar mitt i sommaren, då hon lägger upp sitt Superschema. Hon börjar räkna kalorier. Maten som hon äter spyr hon sedan upp. Att sätta fingrarna i halsen blir allt mer och mer en hobby för henne. Jenny träffar Betty som är smal som få, och hon blir Jennys idol. Hon och Betty dukar upp "festmåltider", som de äter upp och sedan spyr de upp allting. Kärlek, familj, vänner och skolan puttas allt mer och mer från Jennys liv, maten tar över och det är det enda som finns kvar.
Boken skildrar en hemsk situation. Boken visar hur ofattbart märkligt livet blir när all ens kraft går till mat. Det enda man tänker på mat, man hatar det samtidigt som man älskar det. Jag tycker så synd så om Jenny och jag vill bara krama om henne. Samtidigt tycker man hon är så puckad som inte lyssnar på läkarna som berättar för henne att hon kan dö när som helst om hon inte skärper sig. Boken är lättläst och språket är simpelt. Jag tycker inte om författarens sätt att skriva. Men, bra, och hemskt sorglig och miserabel, handling som berör en långt efter att man har läst klart sista sidan.
Om man är lättpåverkad så ska man akta sig att läsa boken. Ta inte efter vad Jenny gör... det är inte ett bra sätt att börja på. Boken kan trigga igång destruktiva tankar, även om boken väl ska försöka göra motsatsen.
Sammanfattning: En bra bok med ett starkt ämne som lätt är tabubelagt. Läs boken!
