Framför kaminen i skogstorpet sitter Edit och läser igenom det hon skrivit i dagboken - om det som hände på Råkulleborgen. Hon ser den gamla borgen framför sig.
Hon hör ljudet från de svarta hästarna när de rusar fram genom skogen. Hon darrar till när hon minns Max och Rebecka Vinters bleka ansikten och mörka ögon. Eldslågorna som slåtr upp mot himlen hettar mot hennes ansikte.
Hon ser sig själv gå fram emot det blänkande, svarta gravtenen..
Just där inser hon att detta får ingen annan läsa. Aldrig någonsin. Nästan utan att tänka kastar´hon in dagboken med deblå sidenpärmarna i kaminens eld. Hon ser hur sidorna skrynklar ihop sig. Utplånas.
Men minnena finns kvar. Och frågorna. Vad var detg egentligen som hände den där höstveckan, för inte alls länge sedan??