Yarden

”Det är möjligt att mitt högmod fick mig på fall”, börjar Kristian Lundberg sin mycket raka och uppriktiga berättelse om hur han, när han blivit av med sina brödfödesarbeten som skribent, åter tvingades söka sig till det kroppsarbete som hans yrkesbana hade inletts med. Litet över fyrtio år gammal, och utan formell utbildning, inget annat än det självupprättade ”universitet” hans egen bildningstörst har skapat. Fångad i en snara av växande skulder och inkassobrev söker Kristian arbete på de mest skiftande platser. Till slut får han jobb i Malmö hamn på Yarden, bland uthyrningsföretagets timanställda med sämst arbetsvillkor, ett arbete där man ständigt riskerar att bli kickad från en dag till en annan. Han flyttar bilar under sträng bevakning och i alla väder. Sakta blir återgången till det kroppsarbete som han höll på med i ungdomen en resa tillbaka till barndomen. Men berättelsen blir också en uppgörelse med det moderna arbetslivets villkor.


Klass, klassresa – begrepp som här fylls med ett nytt och mycket konkret innehåll. I motsats till sin frånvarande far företar Kristian en omvänd klassresa, där åren med författandet plötsligt framstår som ett mellanspel. Han återvänder till den värld han en gång kom ifrån. Dock inte av nostalgiska skäl, utan för att det inte finns någon annan utväg.

Utdrag ur boken:
Ur Kristian Lundbergs Yarden:

En morgon, jag kan ha varit tolv år, väcker min mor oss alla genom att gå runt i lägenheten och skrika – hon säger att vi är avlyssnade, att vi måste flytta, att de är vår hemlighet på spåren. Jag förstår redan då att vi inom en vecka kommer att lämna vår lägenhet, att vi skall flytta igen. Att vi förmodligen inte har betalt hyran. Jag vet inte till vem jag skall vända mig. Det är sommar då; hettan är skarp. Jag är då inte längre en människa; is. En varelse av is. Is och vatten. Jag försöker förgäves somna om; tänker just ingenting. Försöker planera ihop en berättelse som kan fungera, kanske skall vi flytta närmare min far. Första dagen i den nya skolan skall vi skriva om vad vi har gjort på sommarlovet. Jag kan inte berätta. Jag har varit inomhus. Jag har suttit i lägenheten. Tre månader. Jag är vit som snö, smal som en ungbjörk. I min uppsats skriver jag: »Hela sommaren har jag varit ute med min far och seglat längs med de grekiska öarna.« Jag ritar en teckning också, med ett mångfärgat segel.”

Medelbetyg: 4,18 (11 röster)