Recension av Beate Grimsruds bok En dåre fri
Boken är utgiven på Albert Bonniers förlag och innehåller 477 sidor.
Beate Grimsrud har gett ut en novellsamling och fyra romaner. Hon har också skrivit barnböcker och dramatik, och gjort flera filmer. Barndomsskildringen Jag smyger förbi en yxa (1999) blev en stor framgång som bland annat nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Hennes senaste roman Har någon sett mig någon annanstans? nominerades till både Augustpriset och norska Bragepriset. Hon har även fått såväl norska som svenska radions romanpris.
Handling: Huvudkaraktären Eli är den som själv berättar om sitt liv i denna bok. Hon är född och uppvuxen i Norge.
Ända sedan Eli var liten har hon varit en vinnarskalle. Hon var både en duktig skidåkare och fotbollspelare. Redan i tidig ålder visste hon att hon ville bli författare trots sin dyslexi. Hennes lärare sa att någon författare kommer hon aldrig att bli, eftersom hon varken kan läsa eller skriva ordentligt. Som tur var så lyssnade hon inte på sin lärare.
Inne i Elis huvud finns även Emil, Espen, Erik och prins Eugen. Det är röster som försöker styra över Elis liv och de har kommit dit en efter en allteftersom Eli blivit äldre. De styr över henne på olika sätt. Någon tar mer plats än de andra. Någon säger åt Eli när hon ska vara våldsam och slå sönder saker, eller skära sig med krossat glas. Dessa röster gör att Eli hamnar på en psykiatrisk klinik, med bältesläggning, tvångsintagning och hög medicinering.
Eli flyttar från Norge till Sverige för att gå på en skrivarkurs på en Folkhögskola. Hon blir kvar i Sverige och under hennes vuxna liv kommer hon förutom att skriva och filma, åka in och ut på psyket. Ibland klarar hon bara av att vara hemma i ett par veckor innan det är dags att åka in igen. Eli får diagnosen schizofreni. Hon får äta mycket mediciner och även KBT-terapi. Hon lyckas dock ändå både skriva och filma.
En bok som jag i stort sätt läste nonstop. Efteråt var jag helt tom i hela kroppen. Berättelsen om Eli var skrämmande, men samtidigt helt underbart skriven. Beate Grimsrud har verkligen lyckats att berätta helt öppet om Elis fruktansvärda sjukdomstillstånd, med självskador, tvångsvård, bältesläggningar med mera. Om alla mediciner hon fick pröva, mediciner med olika biverkningar. Rösterna som hon hörde i huvudet, de var så suveränt bra beskrivna. Hur kan hon förklara sin situation så klart fast hon samtidigt är så sjuk? En bok som jag rekommenderar alla som är intresserade av att läsa om hur psykiska sjukdomstillstånd fungerar och här särskilt om schizofreni. Denna bok kommer att finnas kvar mycket länge i mitt minne.
Betyg 5/5 Kristina Simar