Romanen Som du är en välskriven, smärtsamt vacker berättelse som i omsorg om språkets nyanser bitvis ligger lyriken nära.
När romanens femtonåriga huvudperson förlorar en vän i en olycka börjar hon skriva. Ett drygt decennium senare ser hon tillbaka på hur hon som tonåring och under de första åren på universitetet - i möten och upplevelser - började ifrågasätta verklighetens relation till språket. Hur ska man kunna se klart bortom orden - hur ska man kunna uthärda att se klart?
Utdrag ur boken:
"Jag släppte Anna med blicken och såg, liksom hon, ut genom fönstret. Jag såg turisterna som gick över Norrbro, blänket i strömmens vatten, en uniformerad chaufför höll servilt upp dörren på en av de svarta limousinerna utanför Utrikesdepartementet. Jag såg Annas i fönsterrutan upplösta anletsdrag. Under ett ögonblick kändes det som om jag förstod henne. En kortege av svarta limousiner rullade iväg söderut. Jag tänkte att hon ansträngde sig för att vara sann mot sig själv och jag kände djup respekt. Så kompromisslös som hon skulle jag aldrig kunna bli."