Utdrag ur boken:
Citat 1:
”Dörren rycktes upp och jag grep pistolen. Magister Vance stack in huvudet. ’Brandalarm’, sa han. ’Alla… Var är fröken Underwood?’
’Stick’, sa jag.
Han stirrade på mig. Han var en mycket fläskig man och hans hår var prydligt kortsnaggat. Det såg ut som om någon landskapsarkitekt hade trimmat det omsorgsfullt med en häcksax.
’Va? Va sa du?’
’Ut.’ Jag sköt honom och missade. Kulan snuddade vid överdelen av dörren och tog med sig lite träsplitter på vägen.
’Jesus’, sa någon i främsta bänkraden milt.
Magister Vance fattade inte vad som stod på. Jag tror inte att någon av dem gjorde det. Det hela påminde mig om en artikel jag läst om den sista stora jordbävningen i Kalifornien. Den handlade om en kvinna som gick från rum till rum medan hennes hus ramlade i bitar omkring henne, och skrek åt sin man att dra ut kontakten till fläkten.
Magister Vance beslöt sig för att börja från början. ’Det brinner i huset. Var snälla och…’
’Charlie har en pistol, magistern’, sa Mike Gavin i en ton som om han hade diskuterat vädret. ’Jag tror att det är bäst att ni…’”
Citat 2:
”Jag vet att de trodde att de skulle klara sig. Så är det alltid. Vad jag undrar är om de hoppades att jag skulle knäppa någon annan.”