Antologin Tarkovskij: tanken på en hemkomst innehåller ett flertal mycket vederhäftiga filmanalyser i kortformat skrivna av en rad svenska filmvetare. Samtliga av den ryske mästerregissörens sju långfilmer analyseras, och trots att samtliga analyser är mycket kvalificerade skiljer de sig åt en hel del. Samma film ger så att säga upphov till flera olika tolkningar. Att så är fallet är inte oväntat, snarare tvärtom, detta då Tarkovskijs filmer innehåller mycket av filosofiska och metafysiska frågeställningar.

För mig som Tarkovskijfantast håller jag denna bok väldigt högt. Först och främst för att den gav mig förmånen att se filmerna med delvis nya ögon. Kännedom om referenser och hänsyftningar (främst religiösa sådana) som tidigare flygit över mitt huvud gjorde att filmerna ”öppnades upp” och praktiskt taget blev som nya. Läsningen av boken gav således upphov till att jag fick sju nya oförglömliga filmögonblick serverade. Särskilt uppenbart blev detta efter att läst kapitlen om filmen Nostalghia som till stora delar visade sig bygga på en sann historia. Som extra bonus avslutas det hela med en intervju med maestro himself där Tarkovskij utvecklar sin syn på filmskapandet, sin estetik och övriga avsikter och förhoppningar.

Det här är långt ifrån det oinitierade plattitydmässiga tyckandet som tyvärr alltför ofta står att finna i den svenska tabloidpressen. Jag blir alltid sugen på att se en Tarkovskijfilm efter att ha läst någon av dessa fina filmanalyser. Faktum är att skrivandet av denna korta recension gör att jag omedelbart tänker ladda DVD-spelaren…

Betyg 4