Kalevala för lata

Kalevala – det finska nationaleposet – utgavs av Elias Lönnrot som enhetligt diktverk 1835, och i ny utvidgad upplaga 1849, då bestående av 50 sånger (22.795 versrader à fyra takter). Till grund för Lönnrots Kalevala ligger en mosaik av mindre kväden (runor) med troligt ursprung i sydvästfinskestnisk medeltida folkdiktning som sedan spridits österut till Fjärrkarelen och Ingermanland, där sångerna utvecklats och bevarats genom muntlig tradition – ofta framsjungna till kantelemusik. Dessa har så hopsamlats av Lönnrot och – delvis med hjälp av egen tilldiktning – fogats ihop till en sammanhängande helhet. Intresset för folkdiktning var i början av 1800-talet stort och fornsången en inspirationskälla i den nationella väckelsen. Lönnrots Kalevala fick stor betydelse för den finska nationalkänslan och har sedan dess inspirerat många lyriker och konstnärer. Förordet i 1835 års upplaga tecknades den 28 februari, och den dagen firas son Kalevaladagen.
Elias Lönnrot (1802-1884) var läkare, (bl.a. i Kajana, varifrån han reste runt och utforskade östra Karelens folkpoesi) språkforskare och blev sedermera professor i finska språket. Förutom Kalevala och ett finskt-svenskt lexikon m.m., gav han även ut samlingen Kantelatar med lyriska och episka folkdikter på runometer. Till svenska har Kalevala översatts av K. Collan (1864-68) och av Björn Collinder (1948-70). 1999 utkommer Kalevala i en ny översättning av Lars Huldén och Mats Huldén. Det är från Collinders fjärde upplaga (1970) författaren till Kalevala för lata har utgått.

Utdrag ur boken:

Marjatta:
Jo, jag gick där, plockade nån liter [bär], och blev plötsligt hungrig,
jättehungrig, tog ett lingon, svalde det och ... kände mig så ...
Ja, det kom en sådan ... mättnad över mig som aldrig förut.
Tänk vad ett sånt litet lingon kunde fylla upp min mage!

Käre tid, jag kunde riktigt se hur buken svällde på mig,
jag blev bara rundare och rundare om veka livet
och jag insåg att jag genast måste ta mig hem till mamma.

Men därhemma blev de helt ifrån sig, rasande och skrek att:
– Flicka lilla, tror du vi är födda bakom enbärsbusken?
Komma här och ha ihop med bär, och ... Bing-bong-lingonbingo!
och så körde de mig ut ur huset och tillbaks i skogen.

Och där födde jag en son – ja tala om naturprodukter –
och vi har det bra på alla sätt och vis vi två tillsammans.
Det är bara det att ingen vågar ha med oss att göra
eftersom jag inte har nån karl och gossen ingen fader.

Medelbetyg: