Recension av Tahar Ben Jellouns bok Min mamma

Boken är utgiven på Alfabeta förlag och innehåller 222 sidor.

Tahar Ben Jelloun föddes 1944 i Marocko, men bor numera i Paris. Han betraktas som en av de riktigt stora franskspråkiga författarna. Hans böcker finns översatta till ett tjugotal språk och tolv av hans romaner är översatta till svenska. Han har tilldelats ett flertal priser. Bland annat 1987 års Goncourtpris för Den tjugosjunde natten och International IMPAC Dublin Literary Award 2004 för Denna bländande frånvaro av ljus.

Handling: I denna bok berättaren författaren kärleksfullt om sin mor Lalla Fatma. Han berättar om hennes uppväxt och giftermål tills i nutid när hon är sjuk i Alzheimers och väntar på döden. Hon bor i Tanger, Marocko, men i hennes verklighet befinner hon sig i sina barn- och ungdomsår då hon bodde i stadsdelen Makhfiya i Fès.

Hon har två kvinnor, Keltoum och Rhimou, som vårdar henne.

Tahar Ben Jelloun berättar även tillbaka i tiden, när hans mamma var ung. Exakt hur gammal hon är det ingen som vet. När hon gifte sig första gången var hon nog närmare sexton år. Hon blev fort gravid, men hennes man insjuknade i tyfus när hon var i sjunde månaden och dog innan deras dotter föddes. Lalla Fatma hann gifta sig två gånger till under sitt liv.

Läsarna får följa hennes resa genom livet från ungdomen och framåt i livet. Om hennes familjs historia med islamska traditioner som vardag, helg, äktenskap, födelse och död. Lalla Fatma är analfabet, men har alltid haft en stark egenkänsla om hur Gud förhåller sig till människorna och hon är inte rädd för att dö. Det är Gud som bestämmer när den dagen är inne. Nu när hon är sjuk och sängliggande, pratar hon ofta för sig själv och nynnar lite på någon melodi. Ofta känner hon inte igen sina barn när de kommer på besök. Hon undrar varför hennes döda anhöriga och vänner inte kommer på besök. Det är lättare för henne att känna igen en röst på telefon än när hon ser personens ansikte.

En otroligt vacker berättelse av en av mina absoluta favoritförfattare. Ingen kan skriva med så mycket känslor som Tahar Ben Jelloun. I denna bok beskriver han sin älskade mor med så oerhört mycket känslor. Om hur det känns att se henne bli allt svagare och bortkommen i Alzheimer. Den fruktansvärda känslan att se sin starka mor ligga under täcket som en fågelunge och ofta inte ens känner igen honom förklarar han utomordentligt. Boken är mestadels tragisk, men ibland kan jag ana att vissa händelser är skrivna med glimten i ögat. En underbar bok som jag rekommenderar varmt.

Betyg 5/5 Kristina Simar

Betyg 5