Nina Solomin beskriver i den här självbiografiska skildringen livet hos de ultraortodoxa judiska grupperingarna i New York.Ofta handlar det om människor som knappt satt sin fot utanför de egna kvarteren och i vissa fall inte ens behärskar engelska ordentligt.Med andra ord,de lever i en egen värld som har sina egna regler.
I denna värld försöker Solomin vinna förtroenden och insikt,något som visar sig vara oerhört svårt(vilket man kanske först inte tror med tanke på att hon ändå själv har judiskt påbrå och därmed borde vara lite betrodd per automatik av människorna i Williamsburg)eftersom hon själv kommer från en sekulariserad miljö.Hon stöter ofta på patrull,blir avvisad och körd på porten,men lyckas såsmåningom hitta människor som är villiga att ta sig an henne,somliga vill göra henne till en äkta ortodox flicka medan andra nöjer sig med hennes vilja att förstå dem.
Hon gör bort sig ibland,känner sig utanför och osäker ibland men en del av de människor hon möter visar sig vara allt annat än det man kan förvänta sig.Blandannat får vi möta en ortodox man som i hemlighet har både TV(något som är förbjudet bland ortodoxa judar eftersom TV-sändningar som kommer från världen utanför anses skadliga) och har gått på ravepartyn,och är oerhört nyfiken på världen utanför.
Och det omvända,mannen som kom från en sekulär judisk miljö och valde det ortodoxa livet,men som ändå får kämpa för acceptans.
Till skillnad från Amish får ortodoxa judar ha el,bilar och moderna apparater så länge de inte för in oönskade element från omvärlden i deras liv.
Man blir nyfiken av den här boken,nyfiken på de här människorna som isolerat sig frivilligt och inte gärna släpper någon annan inpå livet.
Definitivt en sträckläsarbok.