En relativt heltäckande samling som inrymmer merparten av den inflytelserike svenske poeten Tomas Tranströmers samlade produktion. Samlingen sträcker sig från den omtalade debuten 17 dikter (1954) fram till Sorgegondolen (1996) och omfattar allt som allt elva diktsamlingar.

Gemensamt för dikterna är det okomplicerade vardagliga anslaget och det påtagliga inslagen av natur, drömmar och (klassisk) musik. Tranströmers storhet ligger enligt mig i hans unika förmåga att kondenserat skildra och belysa alldagliga företeelser på nya och spännande sätt. Till detta kan även läggas förmågan fånga situationer och stämningar.

”STATIONEN
Ett tåg har rullat in. Här står vagn efter vagn,
men inga dörrar öppnas, ingen går av eller på.
Finns några dörrar ens? Därinne vimlar det
av instängda människor som rör sig av och an.
De stirrar ut genom de orubbliga fönstren.
Och ute går en man längs tåget med en slägga.
Han slår på hjulen, det klämtar svagt. Utom just här!
Här sväller klangen ofattbart: ett åsknedslag,
en domkyrkoklang, en världsomseglarklang
som lyfter hela tåget och nejdens våta stenar.
Allt sjunger. Ni ska minnas det. Res vidare!”

Bokreans största fynd varje år.

Betyg 4