Recension av Dana Fowleys bok Hur kunde hon?

Boken är utgiven på Norstedts förlag och innehåller 300 sidor.

Dana Fowley har trots sin fruktansvärda barndom blivit en stark kvinna vars mod och målmedvetenhet att skapa en egen trygg familj lyser igenom på varenda sida av denna djupt rörande, men slutligen hoppfulla berättelse. Dana lever idag i Edinburgh med sin make, deras barn och hennes syster Heather. Hur kunde hon? är hennes första bok.

Handling: Dana är bara fem år när hon första gången blir våldtagen och det är hennes styvfar som är förövaren. Efter den dagen blir hon regelbundet våldtagen av både nära släktingar och mammans vänner. Det värsta är att mamman själv är delaktig i de fruktansvärda övergreppen. Lilla Dana lever under hela sin uppväxt i ständig rädsla och har ofta oerhörda smärtor efter de grova övergreppen. Senare blir hennes lillasyster Heather också utsatt för övergrepp. Heather blir så psykiskt påverkad av övergreppen att hon idag bara har en tolvårings mentala utveckling.

När Dana blir vuxen, träffar hon Paul som blir hennes livskamrat. Han har ensam vårdnad över sina två söner och Dana blir som deras mamma. De får även två pojkar tillsammans efter flera missfall. Heather bor hos dem eftersom hon är väldigt godtrogen och Dana vill skydda sin syster efter allt hon varit med om. Dana vågar inte berätta för Paul att hon själv varit med om grova övergrepp, hon är rädd att han ska tycka att hon är äcklig och överge henne.

Men när Heather börjar berätta om alla sina övergrepp och det leder till rättegång kan inte Dana hålla tyst längre. Hon berättar för Paul allt det fruktansvärda hon varit med om. Det blir en svår tid för Dana, Heather, Paul och deras barn med alla förhör. Rättegången blir också oerhört jobbig för Dana, att tänka tillbaka på allt det onda hon varit med om och att sitta i rätten och berätta öppet om det, tar på hennes krafter. Men det absolut värsta är att flickornas mamma inte visar några skuldkänslor. Dana undrar ofta: Hur kunde hon?

Oh, en sådan förskräcklig berättelse. Jag har svårt att tro att det är sant och det tror jag många av er läsare också kommer att fundera över. Hur kan vuxna människor bete sig så mot små oskyldiga barn? Ibland är övergreppen ganska detaljerade och då känner jag både illamående och obehag. Det är helt ofattbart att vuxna utnyttjar barn på detta sätt. Och det som verkligen känns hemskt, det är att deras mamma medverkar aktivt i övergreppen och att hon inte har några skuldkänslor. Att Dana Fowley lyckats att skriva om sina och sin systers övergrepp med en sådan stor öppenhet måste ha varit en svår process. Det är storartat av henne, men också behövligt för att andra vuxna kvinnor som varit med om samma sak ska våga berätta om det de varit med om. Jag led med henne under hela berättelsen och hoppas att hon får leva ett sådant normalt liv som hon kan med sin familj i framtiden.

Betyg 5/5 Kristina Simar

Betyg 5

Det var en otroligt gripande bok.Hon måste ha lidigt något fruktansvärt.Det är otroligt att hon orkade gå igenom allt.
Det värsta var hennes mamma som inte visade någon ånger alls.

Betyg 5

Detta är absolut inget litterärt mästerverk. Innehåller massvis med stavfel, bortglömda ord och konstigt uppbyggda meningar.
Själva storyn däremot är ofattbart hemsk. Inget barn ska behöva växa upp på detta grymma sätt – i händerna på pedofiler.
Gör ont i hjärtat att läsa och jag har svårt att förstå hur detta kan vara sant. Hur kan en mor sjunka så otroligt lågt? Hur kunde hon?

Betyg 3

Så ofattbart grym uppväxt. Jag tycker boken tog upp allt väsentligt. Bra att hon inte gick in djupare än hon gjorde angående övergreppen. Den var tillräckligt hemsk. Bra att få veta hennes dubbla känslor inför modern och bra för man kände ändå ett litet hopp.

Betygsätta är svårt. Innehållet mkt tänkvärt och berörande

Betyg 3