Ett mycket klurigt fall i en sluten miljö. Bra underhållning, med slutet som kronan på verket. Så kan denna detektivroman sammanfattas
Orientexpressen är på väg från Istanbul till Calais med tolv passagerare i förstaklassvagnen, däribland den finurlige Hercule Poirot som med ändrade resplaner i sista stund fått en kupé. Det ska visa sig att det inte blir någon lugn och behaglig resa, ett snöoväder sätter stopp för vidare färd och samtidigt sker det ett mord. Då är det tur att det finns en detektiv ombord, eller är det otur? Ja det beror på hur man ser det.
Det är ett knivigt fall som Poirot börjar nysta i, men inget fall är för komplicerat för den klurige Poirot. Det som försvårar fallet är att alla passagerarna i princip har anledning att döda den osympatiske monsieur Ratchett, och det blir upp till Hercule att bevisa vem som kan ha utfört mordet.
Det här är en pusseldeckare där fakta läggs fram bit för bit. Poirot är en underhållande och klurig filur och det är riktigt roande att följa hans detektivarbete och hänger man med i hans resonemang så kan man som läsare lägga ihop ett och annat. Däri ligger mycket av tjusningen.
Det är svårt att tänka sig att Mordet på Orientexpressen utkom 1934 för så gammal känns den inte. Agatha Christie har ett underhållande och lite småroligt sätt att skriva och jag tycker att jag kom in i berättelsen fort och genom att ha olika nationaliteter på karaktärerna så var det lättare att skilja dem åt. Sedan är det intressant att få vara i den tiden då det inte fanns mobiltelefoner och datorer att köra de misstänkta i, det blir lite mer utmaning.
Som sagt ett klurigt fall! Kan det omöjliga vara möjligt?