Recension av Therese Bohmans bok Den drunknade

Boken är utgiven på Norstedts förlag och innehåller 171 sidor.

Therese Bohman är född 1978 och uppväxt i Kolmården. Hon bor numera i Stockholm, där hon är verksam som redaktör och kulturskribent. Den drunknade är hennes debutroman.

Handling: En högsommardag sitter Marina på tåget till Skåne för att hälsa på sin storasyster Stella och hennes nye man Gabriel som är författare. Stella arbetar på kommunens gatu- och parkkontor och bestämmer vilka blommor som ska planteras i stadens olika krukor, ordna rabatter och se vilka träd som ska beskäras. Hon är både den yngsta och den enda kvinnan som haft denna tjänst.
Marina studerar Konstvetenskap, men har svårt att komma igång med sin uppsats, och det är egentligen den hon tänkt börja med under sin tid hos sin syster. Men det fungerar inte så bra för Marina känner sig distraherad av Gabriel, samtidigt som hon känner en våldsam attraktion till honom, och hon uppfattar attraktionen besvarad. Deras relation blir ett farligt spel som kan få obehagliga konsekvenser.
Innan Marina åker hem igen, anförtror Stella en hemlighet till henne, som hon måste lova att inte berätta för Gabriel.
Marina åker hem, men återkommer till julen, då för att packa ner Stellas tillhörigheter. Hon får även höra av Stella- och Gabriels närmaste grannar att allt inte varit som det skulle i deras förhållande.
Var har hänt Stella? Och vad är det som varit fel i deras förhållande?

En riktigt fin och vackert skriven debutroman av Therese Bohman. Den är poetiskt skriven och det finns mycket att läsa mellan raderna. Miljöer och karaktärer är mycket bra beskrivna, precis som jag vill att de ska vara. Den drunknade påminner lite om Mia Öströms debutroman Den du söker finns inte här. Den är också vacker och poetiskt skriven. Det är inte alltid som en roman måste förklara hela handlingen i detalj för läsarna. Ibland är det en härlig känsla att själv kunna få läsa mellan raderna och få en egen uppfattning. Att lyckas med det är en stor konst anser jag. Men det har Therese Bohman lyckats riktigt bra med.

Betyg 4/5 Kristina Simar

Betyg 4

Den drunknade, Therese Bohman 2010 Norstedts

Två systrar så olika, som försöker närma sig varandra, men oftast ser förbi varandra.

En het och klibbig sommar reser Marina till sin syster Stella och hennes man Gabriel, de bor på landet i Skåne i ett hus som Gabriel ärvt. Marina har planer på att skriva färdigt sin konstuppsats och att försöka komma sin syster lite närmare, men vill hon egentligen det?Hon dras istället till Gabriel, omedvetet men också medvetet. Marina börjar förstå sin syster mer och mer, hon ser att systern inte mår bra, hon verkar stressad och rädd, ändå kan hon inte värja sig när Gabriel närmar sig. Det mesta blir på Gabriels villkor och Marina ställer upp på det, hon tycker inte själv att det är vackert, men samtidigt känns det som hon inte bryr sig om att hon sårar och bedrar sin syster. Lite känns det som om Bohman har fastnat i äldre man med makt över yngre osäker kvinna, som också hennes senare roman handlar om.

Att läsa ”Den drunknade” är ingen behagfull upplevelse, då är frågan kan man tycka om den? Jag sympatiserar inte med huvudpersonen, egentligen inte med någon, det är svårt att förstå de handlingar som karaktärerna gör och man kan bli riktigt irriterad på Marina och en stor lust att gripa tag i henne och ruska om henne infinner sig. Varför blir jag inte lika irriterad på Gabriel, som är falsk och oberäknelig kanske för att han är mer dunkelt beskriven, det blir dubbelbottnat. Therese har ett sug i sitt sätt att skriva, man dras in ofrivilligt, hon beskriver vardagliga händelser inlevelsefullt och igenkännande, samtidigt kan hon sväva iväg väl långt och det blir väldigt detaljrikt, det stör berättandet. Men det finns en kraft som drar, man känner stämningen öka mot ett håll, mot undergången. Jag kan inte säga att det är spännande, men man anar vad som kommer att hända och det händer, men det är väldigt dunkelt.

Betyg 3

En psykologisk lågmäld roman som skildrar väl hur lätt det är att bli eftergiven mot den fysiskt starke. De två systrarna Stella och Marina är lika men ändå så olika. Lillasyster Marina blir upphetsad av den fysisk starke Gabriel och hon känner en stark dragning till honom trots att han är så mycket äldre. Det är små glimtar av fina stunder med de båda systrarna men också irritationen finns ibland. Det är svårt att beskriva vad detta är för typ av bok. Den drunknade som kanske eventuellt blev mördad gör den lite thrillerlik men detta är ingen thriller. Det är omtumlande men ändå nästan viskande historia som växer fram efterhand om manipulation och underliggande rädsla.

Betyg 3