Rose är knappt äldre än 30 år men hennes kropp är så trasig att hon knappt orkar stå upprätt. Sedan hon gifte sig med polisen Norman när hon var 18 år har han systematiskt misshandlat henne, både psykiskt och fysiskt. En dag vaknar hon upp som från en djup sömn. Hon lämnar Norman och flyr, både från honom och från sig själv. Men Norman är polis och vet hur man spårar upp försvunna människor. Faktum är att Norman verkar ha en nästan kuslig känsla för vart hans hustru kan ha tagit vägen. Men när de åter möts är Rose inte längre Rose, hon är inte samma människa som Norman gifte sig med. Hon har förändrats i grunden och ingen av dem är nog beredda på den kamp de kommer utkämpa.

Rysare om hur maktlöshet kan förvandlas till sin motsats. Kng har skrivit en thriller vars mytologiska kärna vävs samman med en berättelse om en kvinna som kämpar för sitt liv. Jag och Prala diskuterade en gång, om King kunde tänkas ha en kvininlig spökskrivare, med tanke på hur otroligt trovärdigt han skildrar kvinnor. Om det stämmer eller inte, kan diskuteras, men Kings böcker är ett facit över bra personbeskrivningar och beskrivningar av känslor. Jag älskar det mytologiska motivet i denna bok. Kvinnan som möter sig själv i en tavla och utkämpar en kamp långt bort från verkligheten. Man kan tolka den här romanen både bokstavligt och allegoriskt och den är absolut en av mina King favoriter.

Betyg 5

Åh, den här boken är jättejättebra! Spännande! Dessutom intressant att följa Rose från att ha varit en "rädd liten mus" till att bli en stark kvinna som vågar stå för sin rätt!
King har gjort det igen! :-)

Betyg 5

Kraft att leva och kämpa vidare, att bryta sig lös när man är fast i något som trycker ner en och skapa sig ett nytt liv, det är vad den här boken innehåller. Alltid ett lika intressant tema och när King behandlar det här...ja, det är riktigt bra.

Betyg 4

Den här boken var jättebra, verkligen jättebra i början. Mina ögon var som fastklistrade på bokstäverna och ibland blev det så spännande så att jag nästan glömde bort att andas. Men sen tappade jag liksom intresset lite. Kan egentligen inte säga varför, men boken höll mig inte fången på samma sätt längre. Men en klar trea får den sammanlagt. Absolut.

Betyg 3

En strak bok som jag både har läst på engelska och svenska. Den första Kingromane jag läste, samt att det fanns något i hans kvinnigestalsning som stärkte mitt självförtroende.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Efter ett antal år av misshandel och psykiskt lidande bestämmer sig Rose för att lämna Norman och bara försvinna. Hon sätter sig på en buss och åker till en annan stad. Där får hon turligen kontakt med kvinnohjälpsföreningen "Systrar och döttrar". Hon träffar även den sympatiske Bill, får jobb som ljudboksinläsare samt får en egen lägenhet. Och så hittar hon en tavla - med en mytologisk kvinna som Rose har ett märkligt band till och en tjur som försöker krossa henne.

Och samtidigt som gränsen mellan tavlans illusionära värld och verkligheten börjar suddas ut är Norman på väg. Han har slutligen tappat all självkontroll. Han är redo att göra allt för att hämnas på kvinnan som vågade trotsa honom.
Dödat har han gjort för - det tänker han göra igen.

De flesta är nog överens om att Stephen King är en mycket ojämn författare. Ibland kläcker han ur sig böcker som alla är överens om är lysande, som "Det", "Lida", "Den gröna milen" och "Dolores Clairborn". Sedan finns det en uppsjö av böcker där alla är lika oense huruvida de är bra eller ej. "Rasande Rose" är uppenbarligen en sådan bok. Jag blev rekommenderad att läsa den men fann knappt något i den som grep eller engagerade mig. Relationstemat med en misshandlande man blir ointressant då Norman är så uppenbart psykopatiskt galen. Utan några intressanta nyanser blir han bara ett platt monster. Det intressanta ligger då enbart i Rose kamp att återuppbygga ett förintat ego. Men ytligheten i beskrivningen av Norman förtar det djup som finns i gestaltningen av Rose. Som spänningsroman är den heller inte speciellt intressant. Den är allt för långsam med otaliga upprepningar som aldrig förnyar. Att Norman vill tala med folk ”på riktigt nära håll" är tillexempel något man får veta så många gånger att det blir riktigt pinsamt.

Det enda intressanta temat i boken är det mytologiska där forngrekiska ikoner får symbolisera kampen mellan mannen och kvinnan. Det är också där nyanserna finns. Rose kamp med sig själv för att hantera sina känslor när hon väl tillåter sig att ha dom. Rädslan för att inte kunna hålla tillbaks en ilska som vuxit under ytan i 18 år. Detta är mycket intressant, men får nästan bara utrymme i en sorts epilog i slutet av boken. Huvuddelen är ett ointressant ältande om hur Normal, iklädd en psykotiskt pratande ferdinandmask i gummi, vill prata med den och den personen på riktigt nära håll.

Boken är för lång. Den hade fungerat som en längre novell, men inte som en bok. Därför tycker jag det känns allt för tydligt att King försökt dryga ut historien med oinspirerat svammel som bara tråkar ut mig. Boken kunde varit bra men borde gått en tre, fyra varv till hos Kings redaktör. (Och denne skulle sagt: "Stryk det, det, det och det. Korta det. Förbättra språket där och tänk igenom vad du vill med det partiet.) Då kanske boken hade kunnat bli bra.

Maria Rudbäck som inläsare kändes tämligen konstlad. Hon passade definitivt inte till att läsa in en King-bok med sin högtravande stämma och märkliga betoningar.

Betyg 2

Ett av Kings absoluta bottennapp. Har försökt läsa boken flera gånger. Är ett stort fan av King. Har försök tvinga mig igenom den. Kan inte för må mig att fortsätta läsa boken. Så seg och tråkig. Skall göra ett nytt försök om några år, nu när jag ser att det är fler som har gett den högre betyg.

Betyg 2

Bra Kingbok.

Betyg 3

Jag bara sögs in i boken! Att kunna följa Rose's flykt från sin misshandlande make känns verklighetstroget. Även att kunna följa mannens alltmer galna tankar i olika avsnitt. Spänningen bara stegras för, för att nå sin kulmen via en tavla.... Mitt betyg till den här boken blir det högsta tänkbara!!

Betyg 5