I dessa essäer som kretsar kring följderna av den 11 september 2001, kriget mot terrorismen och postpolitikens förutsättningar och konsekvenser, skonar Slavoj Zizek varken den radikala vänstern, de liberala multikulturalisterna, demokratin, postkolonialisterna eller någon av dem som saknar modet att ifrågasätta sin egen position.
Han skonar sannolikt inte dig, och sannerligen inte sig själv. Allra minst skonar han den hegemoniska liberala kapitalismens alla bisarra aspekter.
Men det är ingen cyniker som talar. Zizek skriver utifrån ett sant patos och med en konkret vilja till förändring.