Ett bildreportage från en spökstad. Elena Filatova har med motorcykel, kamera och geigermätare besökt den förbjudna zonen kring Tjernobyl, en stad från vilken samtliga 180 000 invånare evakuerades efter kärnkraftsolyckan den 26 april 1986. Över totalt 140 sidor får man som läsare ta del av ett mörkt stycke ur 1900-talet historia.

Berättelserna bärs upp foton som egentligen inte behöver kommenteras; bilder som med fruktansvärd klarhet berättar om människornas plötsliga uppbrott och hur naturen skoningslöst tar tillbaka det som människan lämnat efter sig (bland annat finns ett foto som visar hur ett träd växt upp ur taket till ”miljonprogramshus”). Bilderna är naturligtvis väldigt otäcka i sin omedelbarhet, tankarna far lätt iväg till Sverige och hur det skulle kunna se ut i exempelvis Uppsala (en stad i Tjernobyls storlek) om en liknande olycka skulle inträffa i Forsmark. Mest gripande och talande är ett antal fotografier från ett daghem som visar små gasmasker, en lärares kvarlämnade planeringskalender med ett sista meddelande som talar om att lördagens utflykt blivit inställd på grund av oförutsedda händelser. Utöver detta berättas traktens historia via foton av de tomma byarna i stadens omgivning samt otäcka bilder från saneringsarbetet 1986.

Som bildreportage och nutidsberättelse är den mycket bra skildring som jag verkligen kan rekommendera er att läsa. Vad jag däremot ogillar är författarinnans (möjligtvis påhejad av förlaget) försök göra reportaget till mer än vad det är. I ett ytterst hafsigt efterord beskrivs vad radioaktivitet är, hur en reaktor fungerar samt myndigheternas mörkläggning av antalet dödsoffer. Detta är naturligtvis inte ointressant, långt därifrån, men det är en annan historia (som kanske bör berättas av någon annan än Filatova). Efterordet känns med andra ord lite snaskigt och faktiskt helt onödigt.

Hursomhelst, detta är ett skrämmande besök till ett modernt Pompeji, och ett stort museum där en bit av Sovjetunionen finns bevarat i strålningen. Men mest av allt bör boken ses som en viktig påminnelse och varning om vad som kan hända vid blind tilltro till vetenskap och rationalitet. I boken gestaltas detta med en bild på den skulptur som flyttades till kärnkraftsverket efter olyckan. Den föreställer Prometheus som stjäl elden från gudarna och ger den till människorna.

Boken baserar sig på författarinnans internetsajt som tillskillnad från boken uppdateras kontinuerligt.

Betyg 3

Bra försök Elena! Sedan 2004 har hon med sin uppdiktade historia lyckats trollbinda en hel läsarkrets men tyvärr talar allt för att det är en uppdiktad historia. Granskar man kritiskt bilderna kan man se att alla bilder där hon poserar med sin motorcykel är tagna utanför den förbjudna zonen "The Zone of Alienation". Bilderna inifrån zonen är tagna på en av de guidade turerna som regelbundet ordnas till området.

År 2008 var jag själv på en guidad tur i den förbjudna zonen. Turen följder precis de platser som Elena fotograferat i boken. Vår guide Yuri Tatarchuk berättade själv att Elena varit med i en av hans guidegrupper och poserat framför platserna i dels en svart skinnjacka och dels i en motorcykeljacka. Något som ytterliggare stärker oäktheten i Elenas historia är att den geigermätare som Elena visar upp på fotografierna är identisk med den man får låna av guiden under turistturen.

Elena har på sin välbesökta hemsida själv gjort vissa antydningar att hennes historia inte så mycket handlar om fakta som om poesi. På engelska wikipedia slår man klart och tydligt fast att det handlar om en uppdiktad historia. Det gör man också i en artikel i New York Times.

Det faktum att hon skulle ha kunnat köra igenom alla militärspärrar med en motorcykel, genom att visa upp ett tillstånd från sin far, förefaller ju helt orimligt. Den förbjudna zonen är ytterst hårdbevakad av Ukrainsk säkerhetstjänst och militär.

Att Elenas historia inte "avslöjats" förrän på senare år är ytterst pinsamt, speciellt med tanke på de stora bokupplagor som tryckts. Detta vittnar om vilken dåligt kunskap vi har om länder som Ukraina och om hur lätt det är för en "uppdiktad historia" att lämna pressarna utan någon djupare kritisk granskning.

Fy skäms!







Chivers, C.J. (2005-06-15). "Prypiat Journal; New Sight in Chernobyl's Dead Zone: Tourists". The New York Times. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9902EEDD163BF936A25755C0A9639C8B63&sec=travel.

Betyg 1