Romanen Nattövning från 1938 utspelar sig under ett intensivt dygn i Stockholm och kretsar tämligen fritt mellan en handfull personer med lös koppling till varandra. Den kanske mest framträdande personen utgörs av ingenjör Tomas Gyllem som tidigare arbetat med att ta fram en luftburen sprängladdning åt försvarsmakten, men dragit sig tillbaka sedan två personer omkommit under en provsprängning. Som läsare får man även stifta bekantskap med Tomas fru Nora som precis likt sin make har några små ”affärer” vid sidan om äktenskapet. Författarens alter ego Mårten Torpare figurerar även som kommentator och vass betraktare och de åldrande makarna Jesper och Elvira Hannes bär på ett komplicerat förhållande till en framliden baron. Till denna personkrets länkas också vissa mörkskygga individer från en nazistisk attentatsgrupp som planerar och agiterar för ett maktövertagande.

Ganska snabbt kände jag en viss tvehågsenhet inför denna litterära skapelse. Första tredjedelen av romen hör avgjort till Eyvind Johnsons svagare, storyn är fullkomligt orimlig i så måtto att bokens huvudpersoner ideligen stöter på varandra i de mest omöjliga sammanhang. Handlingen känns inte så lite konstruerad och faktiskt ganska billig – lite som en svensk matinéfilm från samma årtionde. Men samtidigt…, samtidigt kunde jag inte blunda (eller värja mig) för författarens otroligt begåvade laborerande med språket och de rappa dialoger och inre monologer som tog läsupplevelsen till höga nivåer. Johnson är alltigenom sprudlande, och – kan man konstatera - i litterär toppform:
”Raseriet växer i hans hjärta och ger ansiktet hjärtats färg. Eller varför inte: ”Hon satt i sitt eget väntrum och väntade på sig själv.”

Efter en minst sagt tvivelaktig första tredjedel växer romanen långsamt kvalitetsmässigt, och sista tredjedelen är faktiskt riktigt, riktigt bra. Här gräver sig Johnson med hjälp av listiga berättartekniska finesser under ytan på romanens karaktärer och via Mårten Torpare formuleras ett mycket starkt försvar för demokratin och angrepp på den i Europa framväxande fascismen. Och innan det hela är över får man även ta del av en hisnande biljakt och hur insikten om det intellektuella självförsvaret väcks via handfängsel…

Summerat är det här (den svaga inledningen till trots) en imponerande roman som av flera anledningar förtjänar att nå nya läsare. Några är: Karaktärsbeskrivningarna, budskapen och inte minst det sprudlande språket varmed Johnson lotsar läsaren fram med säker hand. Avslutningsvis kan jag inte låt bli att imponeras av författarens mod, Nattövning skrevs (och gavs ut) 1938, i ett politiskt känsligt läge och med en ytterst oviss framtid för den västerländska demokratin. Hade utgången av andra världskriget blivit en annan hade Johnson med säkerhet råkat i stora svårigheter.

Följdes två år senare upp av romanen Soldatens återkomst som går lite i samma stil.

Betyg 4