Under din hud

HON FANNS I HANS BLOD,
LIKA MYCKET SOM HAN
FANNS UNDER HENNES HUD.

Genom att tatuera sig vill Leslie markera en vändpunkt i sitt hittills så struliga tonårsliv. Men tatueringen binder henne i stället samman med mörkrets makter i det älvrike hon left helt ovetande om. Hennes bästa vän Aislinn har in i det sista undamhållit Leslie sin egen väl bevarade hamlighet. Och nu kommer Aislinns varningar för sent. Leslie blir en bricka i ett farligt spel där två män är ohjälpligt bundna till henne ...

Uppföljaren till kritikerrosade Mer än ögat ser är både berusande och beroendeframkallande läsning.

Utdrag ur boken:
Men Leslie var inte ett dugg intreserad av att prata om pengar, hemförhållanden eller Ren, så den här gången var det hon som bytte samtalsämne. Hon flinade konspiratoriskt, lade armen om Aislinns midja och gick in i den personlighet hon brukade ha bland sina vänner.
"Berätta mer om keenans sexige farbror. Hur ligger det till egentligen - är han ihop med någon?"
"Niall? Han bara ... nej, det är han inte, men ..." Aislinn rynkade pannan. "Du vill inte strula med honom. Det finns sötare ... jag menar bättre ..."
"Det tvivlar jag på, gumman. Du har stirrat på Seth så länge att du inte kan se ordentligt." Leslie klappade Aislinn på armen. "Niall är en fullpoängare"
Hans ansikte var lika vackert som Keenans, men på ett annat sätt - Niall hade mer karaktär. Ett lånkt ärr löpte från ena tinningen till mungipan, men det verkade inte besvära honom alls. Hans hår var för kortklippt för att kunna dölja skönheten i den taggiga linjen. Och han kropp ... WOW. Han var lång och muskulös, och han rörde sig som om han hade tränats i någon hemlig kampsport sedan födseln. Leslie fattade inte hur någon kunde lägga märke till Keenan när Niall var i närheten. Keenan var visserligen attraktiv med sina onaturligt gröna ögon, sin perfekta kropp och sitt sandblonda hår, men han rörde sig på ett sätt som fick Leslie att undra om han verkligen hörde hemma i ett siviliserat samhälle. Han skrämde henne. Niall, däremot, var lika läcker och verkade dessutom rar - snäll på ett sätt Keenan inte var.
"Så förhållanden ..." envisades Leslie.
"Han är inte, hm, intresserad av förhållanden", sa Aislinn mjukt. "Och han är hur som helst för gammal"
Leslie släppte ämnet, för tillfället. Även om Aislinn ägnade mycket av sin tid till att "inte dejta" Keenan, så höll hon sina skolkompisar så långt bort från Keenan och hans gäng som möjligt. När deras vägar ändå möttes, brukade Aislinn klamra sig fast vid Leslie och se till att hon inte fick några möjligheter att prata ostört med någon i Keenans följe - särskilt inte Niall. Leslie undrade hastigt om hon hade varit lika intresserad av Niall om Aislinn varit mindre angelägen om att hålla dem isär. Ju mer Aislinn försökte stoppa henne, desto ivrigare blev Leslie. En äldre kille med fantastisk kropp som inte verkade ha några ovanor, och som DESSUTOM verkade vara förbjuden frukt - hur kunde han INTE vara lockande?
Men Aislinn hade kanske så fullt upp med både Seth och Keenan att hon inte fattade. ELLER SÅ VET HON NÅGONTING. Leslie tvingade bort den tanken - om Aislinn hade anledning att tro att Niall betydde bekymmer, så skulle hon ha sagt något. Trots allt merkligt hemlighetsmakeri, var de fortfarande vänner.
"Les!" Rianne trängde sig framtill dem med sin vanliga sprudlande entusiasm. "Missade jag dessertbrickan?"
"bara två av godsakerna på menyn i dag ..." Leslie tog Riannes arm medan de fortsatte gå mot sina skåp. Riannes förmåga att lätta upp stämningen var alltid lika pålitlig.
"så mörk-och-persad var inte i tjänst?" Rianne flinade mot Aislinn som rodnade.
"Ingen seth. I dag var det blond-och-bister tillsammans med ärrad-och-sexig." Leslie blinkade åt åt Aislinn och njöt av det korta ögonblicket av normalitet och leenden. Rianne förde dem med sig, och det var Leslie evigt tacksam för. De stannade framför Aislinns skåp, och Leslie tillade: "Vår lilla dessertsamlare skulle just tala om för mig när vi ska gå ut och dansa allihop."
"Nej, inte ..." Började Aislinn
"Förr eller senare måste du börga dela med dig, Ash. Vi känner oss bortglömda. försvagade." Rianne suckade och lutade sig tunkt mot Leslie. "Jag känner mig aldeles matt."
Leslie såg plötsligt ett uttryck av stark länktan passera över Aislinns ansikte, men så upptekte Aislinn att hon var iakttagen.
Aislinns ansikte blev uttryckslöst. "Ibland önskar jag att jag kunde ... men jag tror inte det är en bra idé."
Rianne öppnade munnen för att svara, men Leslie skakade på huvudet. "Gå i förväg Ri.", sa hon. "Jag kommer snart." När Rianne hade gått mötte Leslie Aislinns blick. "jag önskar att vi inte höll på så här ..." Hon viftade med handen mellan dem.
"Vad menar du?" Aislinn stod så tyst och stilla i den bullriga korridoren att det var som om oväsendet omkring dem upphörde ett ögonblick.
"Lögnerna", suckade Leslie. "Jag saknar vår riktiga vänskap, Ash. Jag tänker inte inkräkta på din scen, men det vore trevligt med ärlighet igen. Jag saknar dig."
"Jag ljuger inte. Jag ... kan inte ljuga." Hon stirrade förbi LEslie ett ögonblick, blängde på någon.
Leslie vände sig inte om för att ta reda på vem det var. "Du är inte ärlig, heller. Om du inte vill umgås med mig ..." Hon ryckte på axlarna. "Det är upp till dig"
Aislinn grep tag i hennes arm och drog henne till sig. Leslie försökte, men kunde INTE dra sig undan.
...

Medelbetyg: 4,5 (2 röster)