Kejsardömet Melin står på randen till inbördeskrig. Genomsyrad av de olika folkslagens ömsesidiga misstro och hat, full av ödeläggelseprofetior och hämndbegär samt prisgiven åt högre viljor och makter, går Norra världen en kall, blodig och kanske sista vinter till mötes. I Svarta staden rasar bränder efter gatustriderna mellan magiker och legionärer, medan upprorsandarna vaknar i rikets utmarker bland de gnomer och danker som i århundraden förtryckts och nästan utplånats av människorna.
Efter att just ha återhämtat sig från det årliga Dödsregnets frätande inferno kastas imperiet in i en långt mer förödande kamp: märkliga bockfotade varelser blandar sig i dess inre angelägenheter och visar ingen avsikt att dra sig undan.
Trollkvinnor, stridsmagiker, valkyrior och orakel drabbar alla samman med verkliga och inbillade fiender. Under tiden sprids illavarslande rykten om att Frälsaren är på väg att stiga ner på jorden och sätta hela denna olyckliga värld i brand. Kommer profetiorna att gå i uppfyllelse?
Utdrag ur boken:
Agata stod som fastfrusen, likt en liten fågel framför en boaorm, och såg på den väldiga, vanskapta gestalten. Dödsregnets herre hade en urgammal rustning, täckt av hål och bucklor, han bar sin hornförsedda hjälm och höll den kustliga dödskallelyktan i vänsterhanden, dess ögonhålor flammade med grön eld; i högerhanden höll han sitt långa flambergssvärd, längs´den svarta klingan löpte Dödsregnets strålar, en ondskefull kraft, främmande för denna världens själva fysik,- de forna härarnas senkomna krigare-som gudarna vet hur-har lyckats undslippa dödens famn med en enda känsla i behåll- Törst. Törsten efter varmt blod, som en sann vampyr.